rädd för smärtan

Vet du en sak!?
Jag ÄR klen! Jag är klen och harig och mesig och dessutom spruträdd, MEN jag har klarat bägge mina förlossningar utan bedövning!

Mitt tips och råd till dig är att dels läsa på (kunskap är makt!!) om förlossningsskedena och dels träna avslappning och andning!

Träna träna träna, det är en stor (och fantastiskt cool!!) grej du ska gå igenom, det gör man inte med en klackspark. Lägg tid på att göra förlossningen till något underbart och du ska se att det blir en positiv grej av det hela!

Du kan ju söka dig till en mottagning för förlossningsrädda, och få hjälp med din rädsla.

Jag bildar klubb med dig!

Jag har åxå en rädsla för förlossning.. Haft det sedan jag var liten faktist!
Men jag sitter här höggravid med mitt andra barn nu och första födde jag vaginalt. Så du kan lita på din kropp! Den gör sitt jobb, du har folk runt om dig som lyssnar på dig och naturligtvis har du med dig någon du litar på till 100%!
Jag hade min mamma, min dotters pappa och faktist så satt min lillasyster med, inte under själva förlossningen men före och efter.

Man kan aldrig veta hur förlossningssmärtan känns eller hur man reagerar på den. Och alla förlossningar är ju olika.

Jag var inte rädd direkt, men väldigt orolig för hur jag skulle reagera på smärtan (hatar att ha ont och blir jättegnällig och elak mot alla). Jag reagerade helt annorlunda på förlossningssmärtan, jag var lugn och försökte hantera värkarna så bra som möjligt. Och jag kan ju säga att jag inte tänkte så mycket på barnet (sonen) just under värkarbetet... visst vill man få ut det och bli av med smärtan, men jag koncentrerade mig bara på hur jag kände just då.

Jag är presic som sisu livrädd för allt, smärta, nålar m.m och har klarat 3 förlossningar utan bedövning.
Läs om ALLT inom förlossning och andningen, eventuella smärtlindring osv rubbet som du kan komma över. Öva på andningen och avslappning osv.
När det väl gäller kommer du klara det fint. All fokus kommer läggas på att du bara vill ha ut den lilla och smärtan är över snabbt.

Som sagt läs på om allt du kan hitta inom förlossning.

hejsan
ville bara säga att ja var lika orolig innan ja blev gravid..detta me smärta,att man ska spricka,denna smärtan som man talar om,spruträdd som fan..vet du va..bf om 37 dar å inte en enda gång sen ja plussade har mina tankar gått till nått av vad ja skrev..ja de gör förbannat ont i flesta fallen att föda men..de lilla pyret som du bärt inom di å som du gett liv till kommer att ligga på din mage å ja tror..eftersom de ä vår första..att allt försvinner vad smärta heter å hette..ja trodde ja skulle va ett freak av rädsla men ja har aldri varit så lugn..lycka till den dagen ni plussar

jag är oxå SKITRÄDD för smärtan!! är i vecka 11 och tänker begäa remiss till Aurora..

Jag var också rädd för smärtan innan.

Var inte rädda! Förlossningssmärtan är en positiv smärta! Du vet varför det gör ont: för att din kropp ska öppna sig och släppa ut ditt barn! Det är en helt annan känsla än annan smärta.

Jag har fött två barn utan medicinsk smärtlindring, med stor hjälp av profylaxkurser och gravidyoga.

På profylaxkursen får du lära dig tekniker för att andas och slappna av, så det gör mindre ont. Du får också möta dina rädslor; på en av övningarna sitter du och din partner och nyper varann hårt lika länge som en värk, och du får öva på att faktiskt möta, ta emot, acceptera och andas igenom smärtan.

Det gör under för självkänslan!

Dessutom får du under kursen öva på att tänka förbi förlossningen. Vilket ögonblick ser du fram emot? Kanske när ni kommer hem med barnet och visar barnet sitt nya hem? Kanske när du vaknar nästa morgon och ser ditt lilla barn? Skaffa dig massa härliga målbilder, och tänk på dem när du blir rädd!

Du kan också ha bilder du går in i när du känner smärtan komma. Tänk t.ex. att den är en våg som du låter dig föras med på. Inte kämpa emot, bara sköljas iväg, guppa, slappna av. Eller något annat som passar dig.

Välj en utbildad person som kan coach er under graviditeten.
Förr födde vi med varann, med folk vi kände, med kvinnor vi litade på!
Idag lämnas vi ensamma till stora delar av förlossningen utan den grundmurade tro på våra kroppar som tidigare generationer hade. Att ha en doula närvarande under graviditet o förlossning är ett stöd och en anförvant som kan födande och har kvinnokraft!
Gå in o kolla på doula.nu. Som någon av er sa: kunskap är makt!

Gå en psykoprofylaxkurs och lär dig bli vän med smärtan. Jag är förvisso inte rädd för smärta, men jag och min man övade profylax och mental träning varje kväll i 4 månaders tid. Det gav utdelning och det var utan att överdriva som jag kan säga att det var en MYCKET POSITIV förlossning jag hade. Lär dig bli vän med smärtan istället för att komma undan, för komma undan smärtan gör du inte och dessutom gör det bara saken mkt värre. Be din man nypa dig riktigt hårt på ömma ställen samtidigt som du andas dig igenom smärtan. Öva på att ha ont, känn att det inte är farligt, du dör inte...det är bara smärta. Tänk dig att du dansar med smärtan och att det är du som för.
Det kommer gå bra! Lycka till

tack för massa bra tips!

Här passar jag också in... rädd för smärtan.. rädd för nålarna.. rädd för bedövningarna... och sjukhuset... och allt.. ursch... tyckte det gjorde ont att göra ett vanligt cellprov i livmodershalsen jag... guud det lilla.... men jag är rätt lugn ändå... försöker att vara och inte oroa mig i onödan... är mest rädd för att bli panikslagen av smärtan när förlossningen väl sätter in och att jag totalt låser mig och går in i mig själv liksom... funderat på kejsarsnitt.... men klarar ju inte av att ta ryggmärgsbedövningen... och absolut inte vara vaken heller för den delen... narkosen är ju bara i nödfall så.. hmm ja man får ta en dag i taget.... barnet ska ut och så är det... kroppen ska ju klara av det... försöker att träna mig mentalt mot rädslan.. tror det är A och O =)

Alda, det kunde varit jag som skrev ditt inlägg för ett antal år sedan. Man kan faktiskt få komma till en aurora-barnmorska utan att vara gravid. Kontakta mödravården och fråga hur du kommer vidare.