Rädd för barnskrik

min dotter är lika dan1 hon börjar alltid gråta om något annat barn gråter på tex bussen! vi säger att haon känner sympati för detta ba´rn och sympatigråter lite! ser det igentligen inte som ett problem!.vi tröstar henne när hon blir ledsen ocg förklarar att det inte är någon fara!.Tror det växer bort när hon inser att det är inte så farligt med ljud!

Vi tänkte också så ibörjan, men det känns inte som om det blir bättre. Hon har gått på öppna 2 dagar i veckan i snart ett halvår och inget har hänt. Det är inte heller så att hon gråter som vanligt, utan hon blir hysterisk. Behöver inte heller vara så att ett barn gråter, utan hon blir även ledsen om någon låter högt av glädje.
Hur gammalt är ert barn?

hon är nu snart 9mån! Men min lillebror var så när han var liten att han blev helt husteriskt lässen när det var höga ljud! det visade sig att han hadde överacktiva trummhinnor(tror det heter så) så höga ljud gjorde helt enkelt ont i öronen på honnom! det skar som knivar om någon skrek! så det kan ju vara det din dotter lider av! då är det ju inte så konstigt att hon gråter! Min lillebror är nu 21 år och pallar fortfarande inte med höga ljud! men det är INGE fel på hans hörsel annars bara att han är känsligare!!

Infinite Joy skrev 2008-01-23 09:53:11 följande:

Det var en bra tanke.... bara det att hon inte reagerar på andra höga ljud, typ en tuta eller om en hund skäller högt och gällt.

vissa ljud är smärtsammare än andra! mon lilebror klarar också av skällande hundar och tutor för det är inte lika högfrekventa eller bullriga ljud! men han klarar inte av folk som pratar högt eller skriker och inte heller att vara på fester där det är hög musik och folk överöstar varandra! Då har han öronproppar för att stå ut!!

Infinite Joy skrev 2008-01-23 10:07:02 följande:

Det tänkte jag inte på. Kanske kan vara värt att ringa och rådfråga öron. Vet du om det är vanligt?

nej vet ej om det är vanligt men det är iallafall ofarligt!
Lycka till!!
Infinite Joy skrev 2008-01-23 10:15:18 följande:

Hej! Jaaa, jag har det likadant, vad glad jag blir när någon annan skriver om detta!
Sonen är 1år och blir rädd, ledsen vid många höga, plötsliga ljud tex: Barnskrik, både glada o ledsna skrik, Höga skratt, nysningar osv..
Han är väldigt försiktig och blir även ledsen om barn kommer jobbigt nära, tar saker från honom.
Upplever också att det är väldigt jobbigt för både honom, mig o andra att gå på kalas, mammaträffar, öppna förskolan, men som du säger så gillar han verkligen att hitta på saker, bara allt är lugnt och att ungar låter honom vara ifred....
Idag på öf så va det ok 1 h (då var det sångsamling oxå, o det gillar han)
Så jag ska fortsätta träffa andra men inte för långa stunder utan gå innnan det blir för mycket.

Liselurvan: låter som en kopia av vår dotter. Hon tycker också att det är läskigt om exempelvis en knatte kommer framkrypande och tar i "hennes" saker. Särskilt läskigt är bebisar. Större barn går bättre i perioder, men sedan (som nu) är vi tillbaka på noll igen.
Jag tycker precis som du att det är skönt att inte vara ensam med detta problem.

Hej igen! Ja för Elis går det också bra med större barn, det är som om han tycker att man kan lita på dem mer, små barn kan ju ta sig till vad som helst....
När jag är ute på olika ställen så tycker jag alltid att "alla" andra barn är glada, leker, gråter nästan aldrig, har aldrig napp osv.. Då känns det som jag har ett ovanlgt barn, men jag vet ju att han är världens goaste också.
Hur brukar du göra när det blir jobbigt?

För oss går det inte direkt bra med större barn. Eller så länge de inte skriker eller gråter går det bra.
När hon var mindre gick jag alltid ifrån när barn skrek och hon blev ledsen, men jag tror inte att det var så smart att göra så. Nu sedan ett halvår (från när hon var ungefär 14 mån) så stannar vi kvar. Hon får givetvis komma upp i famnen när hon blir ledsen om hon vill det, men vi brukar inte gå från rummet (om vi inte är på rytmik eller liknande där andra barn kan bli störda). Hur gör ni?

Jag brukar försöka avvakta för att se om det går över. Det gör det oftast inte så jag tar honom till mig och försöker distrahera honom med något.
Sen går det bra en stund till i bästa fall. men jag är nervös