• tinaw

    Samvård eller isärvård?

    Det här bara bubblade ur mig på bloggen idag. Det normala på de flesta neonatalavdelningar i Sverige är att föräldrar inte sover kvar den första tiden, inte heller ligger BB i anslutning till neo...

    Vad tycker ni? Jag kan inte tänka på något annat sammanhang där föäldrar inte "får plats", tex på barnsjukhus med småbarn ska en förälder alltid stanna kvar... Men våra bebisar kan inte ropa efter mamma eller pappa, och då är det plötsligt ok att skylla på plats- eller resursbrist!!!

    ----
    Samvård eller isärvård?

    Samvård. Smaka på ordet. Mamma och barn vårdas tillsammans, det låter väl fint?

    Mig gör det rasande! Att skilja ett nyfött barn från dess familj är norm i Sverige idag, så länge som barnet vårdas på en nyföddhetsavdelning. Tanken att mamma och barn ska finnas på samma ställe är så revolutionerande att den kräver ett eget ord - samvård! Låt oss i stället se verkligheten som den är. På neonatalavdelningar i Sverige idag råder isärvård.

    Hur ska jag ens kunna börja förklara hur det känns att vara tvungen att åka iväg från sitt nyfödda barn, om så bara för att sova någon annanstans? Vanliga fraser som att slita hjärtat ur kroppen eller nattsvart förtvivlan duger inte till. Att inte få vara nära sitt nyfödda barn är att leva i ett vacuum. Vi hörde ihop, du fanns där, men var är du nu? Och vem är jag, när du inte finns här? Har jag överhuvudtaget fått ett barn, eller drömde jag alltihop?

    Föräldrar väljer olika sätt att handskas med detta systematiska övergrepp. Många gillar läget, tänker att det är skönt att komma hem i alla fall. Vissa kan inte tänka på barnet alls när de lämnar avdelningen. Andra tar med sig foton och kläder eller ett gosedjur från kuvösen, något att kunna lukta och se på när längtan blir outhärdlig. Mitt i natten smyger ångesten sig på hos de flesta, men på varje förälder som ?ringer och stör? i vargtimmen går ett dussin som bara ligger glasklart vakna i natten.

    Att skilja ett nyfött barn från dess familj är inte normalt och får aldrig betraktas som norm. Samvård är inte ett alternativ, det är det enda alternativet, och det ska inte ens behöva finnas ett ord för det hela. All form av isärvård är ett misslyckande.
    ----

    prematurbloggen.wordpress.com/2008/02/02/samvard-eller-isarvard/

  • Svar på tråden Samvård eller isärvård?
  • maroon

    Då känner jag mig lyckligt lottad som födde på Helsingborgs Lasarett.
    BB och neonatal på samma våning, båda avdelningar med många rum, även om det kanske stundtals hade behövts fler på neo.
    Inne på neo fick jag ett fint rum med både dusch/toalett och skötbord och extra vask bredvik skötbordet. Två sängar så att både jag o sambo kunde sova där, plus en extra säng om vi haft ett syskon till vårt prematurbarn.
    Trettio meter till avdelningen där sonen låg, där det hela tiden fanns underbar personal som visade, berättade o guidade.
    När vårt barn sen var stabilt nog, inte behövde diverse övervakning fick han bo med oss inne på rummet, som "hemma" fast på sjukhus.
    Det är en prövning att bo på sjukhus och man längtade hem väldigt ofta, men det går, för man vill vara hos sin bebis, lära känns bebisen och får veta så mycket som möjligt innan man far hemåt igen.

  • tinaw

    maroon, det låter superbra!!

  • cruz

    Jag är också lyckligt lottad. Vi låg på familjeneo på KS och hade barnen hos oss på rummet så mycket vi ville . Däremot var jag skild från barnen i flera timmar efter förlossningen och det känns inte alls bra. Men de hade ju sin pappa iaf.

    Prematurbarn är ju väldigt känsliga för separation från modern och jag tycker det är konstigt att isärvård fortfarande verkar vara väldigt vanligt. Hoppas också på förändring i framtiden.

  • knäppisen

    jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kunde ta till mig sonen efter förlossningen. De sprang iväg med honom och först 3-4 timmar senare fick jag se honom i kuvösen, invirad i tejp och slangar o med cpap för ansiktet. Att det var mitt barn kändes helt overkligt, de hade kunnat visa mej till vilket barn som helst, jag hade inte märkt nån skillnad.

    Att lämna honom där kändes därför helt OK, att det var mitt barn fattade jag inte.
    Först när jag hade haft honom i famnen kom moderskänslorna. Och DÅ var det jobbigt att tvingas åka hem eftersom Helsingborg faktiskt inte alls hade tillräckligt med rum till alla föräldrar o eftersom min son ändå låg i kuvös så "behövdes ju inte jag där nattetid".

  • MsBeauty
    knäppisen skrev 2008-02-03 21:04:08 följande:
    jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kunde ta till mig sonen efter förlossningen. De sprang iväg med honom och först 3-4 timmar senare fick jag se honom i kuvösen, invirad i tejp och slangar o med cpap för ansiktet. Att det var mitt barn kändes helt overkligt, de hade kunnat visa mej till vilket barn som helst, jag hade inte märkt nån skillnad.Att lämna honom där kändes därför helt OK, att det var mitt barn fattade jag inte.Först när jag hade haft honom i famnen kom moderskänslorna. Och DÅ var det jobbigt att tvingas åka hem eftersom Helsingborg faktiskt inte alls hade tillräckligt med rum till alla föräldrar o eftersom min son ändå låg i kuvös så "behövdes ju inte jag där nattetid".
    känner precis samma..
  • MsBeauty
    maroon skrev 2008-02-03 17:38:16 följande:
    Då känner jag mig lyckligt lottad som födde på Helsingborgs Lasarett.BB och neonatal på samma våning, båda avdelningar med många rum, även om det kanske stundtals hade behövts fler på neo.Inne på neo fick jag ett fint rum med både dusch/toalett och skötbord och extra vask bredvik skötbordet. Två sängar så att både jag o sambo kunde sova där, plus en extra säng om vi haft ett syskon till vårt prematurbarn.Trettio meter till avdelningen där sonen låg, där det hela tiden fanns underbar personal som visade, berättade o guidade. När vårt barn sen var stabilt nog, inte behövde diverse övervakning fick han bo med oss inne på rummet, som "hemma" fast på sjukhus.Det är en prövning att bo på sjukhus och man längtade hem väldigt ofta, men det går, för man vill vara hos sin bebis, lära känns bebisen och får veta så mycket som möjligt innan man far hemåt igen.
    Vi förflyttas till HBG från Lund imorgon, och jag fick veta att jag inte kommer att få något rum där. Kanske senare, men så länge han är i kuvösen och inte ammas så var det inte "nödvändigt".
  • cloudberry79
    knäppisen skrev 2008-02-03 21:04:08 följande:
    jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kunde ta till mig sonen efter förlossningen. De sprang iväg med honom och först 3-4 timmar senare fick jag se honom i kuvösen, invirad i tejp och slangar o med cpap för ansiktet. Att det var mitt barn kändes helt overkligt, de hade kunnat visa mej till vilket barn som helst, jag hade inte märkt nån skillnad.Att lämna honom där kändes därför helt OK, att det var mitt barn fattade jag inte.Först när jag hade haft honom i famnen kom moderskänslorna. Och DÅ var det jobbigt att tvingas åka hem eftersom Helsingborg faktiskt inte alls hade tillräckligt med rum till alla föräldrar o eftersom min son ändå låg i kuvös så "behövdes ju inte jag där nattetid".
    Kände precis samma sak som du, länge länge..
    Redan här! Vidar ~~20071018~~
  • Gul13

    Jag födde vår dotter i Falun och jag bodde tillsammans med henne i exakt de 5 veckorna vi låg på 33:an.
    Pappan låg där med oss i 2,5 veckor av de 5. Sedan fanns det inte plats till honom. Jag har inget att klaga på som tur är.

  • Kaffekopp
    knäppisen skrev 2008-02-03 21:04:08 följande:
    jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kunde ta till mig sonen efter förlossningen. De sprang iväg med honom och först 3-4 timmar senare fick jag se honom i kuvösen, invirad i tejp och slangar o med cpap för ansiktet. Att det var mitt barn kändes helt overkligt, de hade kunnat visa mej till vilket barn som helst, jag hade inte märkt nån skillnad.Att lämna honom där kändes därför helt OK, att det var mitt barn fattade jag inte.Först när jag hade haft honom i famnen kom moderskänslorna. Och DÅ var det jobbigt att tvingas åka hem eftersom Helsingborg faktiskt inte alls hade tillräckligt med rum till alla föräldrar o eftersom min son ändå låg i kuvös så "behövdes ju inte jag där nattetid".
    Tråkigt att man inte kan bo på avdelningen överallt, dock är det ju mer vanligt att man bor på avdelningen än inte... om man bortser från storstäder där det föds så otroligt mycket barn att man inte har resurser till det... kanske bidrag från den otroligt dåliga svenska budgeten för sjukvård? :( Det är självklart att man ska kunna bo på avdelningen när mamma blir utskriven från BB, eftersom man inte kan vårda mammor och pappor på en Neo-avdelning.
    Att man springer iväg med barnet vid förlossningen... det är också otroligt ledsamt, ibland hinner ju barnen visas upp för mamman, om barnet inte upplevs vara i otroligt stort behov av vård (vilket det oftast är när man springer iväg med barnet) och då är det viktigare att göra allt man kan för att rädda det lilla livet och minska ev. skador på lungor m.m. än att visa upp det... ledsamt men sant =(
  • hästhov78

    Knäppisen kan instämma med dig sedan hade vi fö tur som hade förlossning,bb och neo på samma våning två nätter låg jag på bb för att sedan få familjerum där vi bodde först utanför avdelningen och sedan inne i anslutning till barnen då de ej låg på intensivrummet längre. Vi var på NÄL och säga vad man vill men jag är glad jag ej bor i stan. Kommer från Göteborg men har flyytat till "landet" och många frågade om jag inte skulle känna mig tryggare att föda på Östra i GbG men NEEEJ.. inget ont om det men på NÄL var alla fantastiska. Suverän personal och där kände man att man som förälder var välkommen i alla sammanhang. hade samtal med läkarna varje dag i början flera ggr men sen dagligen på ronden osv..

    Det känns som det vore naturligt vet bara vad hemskt det kändes när jag på bb skulle ut o ta mat osv där gick alla lyckliga mödrar med sina små bebisar medan våra två låg och kämpade den ena för livet.. Så håller med TS det vore helt självklart med Samvård och att skickas hem på nätterna.. helt otänkbart!!! Skulle inte pallat det i af!!

Svar på tråden Samvård eller isärvård?