• skrattigtjej

    Till oss barnlösa (långt)

    Till er Undebara Människor...

    Denna historien är påhittad av mig, en egen jag kommer på när jag skriver.
    Andledningen att jag kommer att skriva denna är att Barnlösa ska veta dem inte är ensamma och hur anhöriga till barlösa kan förstå personerna som går igenom en sådan här svår sak, för tro mig det är inget lätt..

    Kära dagbok!

    Med tunga steg närmar jag mig nu mitt slut.
    Jag står mot kanten av klippan och känner att nu är det slut.
    Jag packar min väska skriver en lapp till min älskade och ger mig iväg.
    Jag gråter, tårarna strömmar ner för min sköra kind.
    Har jag gjort ett mistag jag sent kommer glömma?
    Tänk om jag stannat skulle det blivit ett barn då?
    Nej oavsettvad vill ja inte genomsätta min älskade för detta.
    Han förtjäna bättre..

    Ja såhär tänker jag varenda dag min kära dagbok..
    Tänk om tänk om bara att jag får för mig det någon gång.
    I brevet skulle det stå något med stil med detta:

    Kära K...

    Nu ger jag mig iväg efter mycket om och men..
    Jag orkar inte se dig lida mera..
    Jag orkar inte med medicinerna, jag har accepterat mitt öde.
    Dags för dig att släppa taget, jag vet inte om jag kommer att vara här på jorde livet mera snart, känns som menningen med livet sippra mellan allt som existera.
    HUr ska jag kunna leva utan dig eller ännu mindre med alla barn och gravida på gatorna varenda dag, alla lyckliga människor.
    Förlåt men du kan skaffa en egen familj med mig kan du inte det.
    Vi försökte kanske inte tillräkligt länge, men ja hatar att se dig lida.
    Farväl min älskade och hoppas du mår bra..
    Din D...

    Varenda dag är en kamp emot psysket.
    Varenda dag är en kamp att stå ihop hoppet som kryper på en.
    Varenda dag är en besvikelse när man vaknar utan mage eller bebbis.
    Varenda dag är påfrestande för förhållandet.
    OM du tror dig veta hur vi barnlösa har det, tänk igen.

    Att vara barnlös är inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende.
    Jag önskar alla föräldra och gravida all lycka, det är ni värda.
    Men livet är inte rättvist, vad vi än har att lära.

    VI tar oss igenom allt någon gång, men under denna stigens gång måste vi lära oss att lita på varandra, våran patner, att finnas där för varandra.
    INte glömma bort varandra och ge varandra kärlek och ömhet.

    Det gör ont att vara barlös, man har rätt att ha alla känslor.
    Man har rätt att gråta om det gör ont.
    Det gjort ont ända in i själen.
    Mesta dels kan ja tycka att ovisheten om framtiden gör mest ont.
    Att få minus på en sticka är inget gemfört med andra saker.
    Men tomheten är något som ärrar en för livet..

    Jag önskar att om jag får barn att ja inte för över sjukdomen pco-s på mina barn, jag vill inte att dem ska genomlida samma helvete.
    Jag viste inte ens att vi hade problem i våran släkt.
    så har du problem nu och får barn, glöm inte tala om detta för dina barn.

    ps detta är inget personligt och riktas inte mot någon som kretik.
    Detta är bara tankar som var tvugna att komma ut.
    Förhoppningsvis så hjälper det några att må lite bättre.

    Krama om er där ute...

    Kämpa på tjejer om ett
    Emmy
  • Svar på tråden Till oss barnlösa (långt)
  • bamsebamse

    EMMY detta va den finaste dikten jag nånsin har läst.. gråten sitter i halsen. Allt hade kunnat vara mitt inlägg..tänker samma o känner samma..Kram på dej tjejen!

  • ich

    Fin dikt.

    Förstår av det du skrivit att du har pcos, det har jag med.
    Men vill ändå ge dig lite hopp; det är INTE helt kört för att man har pcos/pco.
    Jag har ett (två) bevis för det: har en dotter, snart 10 år och en liten i magen.
    Det har varit kämpigt, svårt, ett helvete, tagit tid, tårar, förtvivlan, you name it..
    Men det går!
    Ytterst få med pco är helt sterila, de flesta kan få barn, med eller utan hjälp. Det är olika.

    Tappa inte hoppet!

    Lycka till TS!

  • skrattigtjej
    bamsebamse skrev 2008-02-05 21:58:55 följande:
    EMMY detta va den finaste dikten jag nånsin har läst.. gråten sitter i halsen. Allt hade kunnat vara mitt inlägg..tänker samma o känner samma..Kram på dej tjejen!
    Åh man tackar
    Vad kul att du blev berörd.
    Hoppas att det hjälper folk lite
    krama om dig
  • skrattigtjej

    ich

    Tack.
    Men det är som vi människor är byggda
    önskan och tron tar över.
    Jag fick höra av svärmor mycket när vi var ärliga för 3år sedan att vi föröskte få barn, det enda hon tjatade om var barnbarnet hon aldrig fick av oss, hon ville ha innan hon dog.
    NU bor vi i stan där hon bor i samma kvarter..
    vist ska inte gnälla men nu har hon ett barnbarn och 2 på g...
    en som ska bli syskon till första barnbarnet hon har, sedan ett nytt barnbarn om man kan säga så

    så det känns sådär att någon tjatar om ens vikt och påstår man inte kan klaga sitt hunger begär på en sjukdom och att pco-s inte är en sjukdom, för mig och många av oss med pco, säkert du med kännt, att det är en sjukdom eftersom vi får leva med d hela våran liv och kämpa oss till de som andra tycker är självklart

    är så less på folk som säger ni har tid på er.
    ja men vi ha oxså kämpar 3år..
    ja mena det e inget man tar lätt påå och rycker påå axlarna och går vidare, det sätter sig :-/

    ush önska att folk viste mer om de vi går igenom.
    krama om ps har du tagit ppiler du med innan?

  • ich

    Skrattigtjej:
    Ja, det är otroligt jobbigt när folk tjatar och frågar.
    De som aldrig haft svårigheter att bli gravida kan aldrig sätta sig in i hur det känns, hur värdelös man känner sig som kvinna, de kan aldrig förstå hur längtan efter en bebis skriker inom en som ett öppet blödande sår.

    Ja, jag åt p-piller innan jag fick diagnosen pco. När jag slutade med pillerna å mensen aldrig kom, sökte jag hjälp. Efter ca 9 månader kom jag i kontakt med en läkare som är specialist på infertilitet och han satte diagnosen och påbörjade min utredning.
    Efter ca 3 år med hormonpiller, injektioner å tempkurvor blev jag otroligt nog gravid!
    Hon är nu strax 10 år
    För ca 2.5 år sedan ville jag ha ett till barn (med en annan man). Nya besök hos gyn, osv. När min karl skulle lämna spermaprover och vi skulle få tid till ivf utredning blev jag spontant gravid (hade ett mf januari förra året ) och är nu i v 29.

    Ju äldre man blir, desto mer fertil blir man (vi med pco), har jag fått lära mig.
    Och vi har toppen kvatlité på äggen när vi väl släpper ifrån oss något.

    Försök att ignorera idiotiska kommentarer från ovetande människor.
    Svårt, jag vet. Men man blir knäpp och arg om man lyssnar på dom.
    För visst fasen är pco en sjukdom!
    Jag är inte luden som en karl för nöjes skull! Jag är inte överviktig för att jag har dålig självkontroll, osv..

    Lycka till!

  • skrattigtjej

    Ich

    Tack för de uppmuntrande orden

    ush ja mestadels är jag orolig hur pilerna påverkar min kropp..
    Jag får ingen mens vist inte BIM ännu..
    men såhär beter sig mensen utan tabletter eller ägglosning :-/

    får mig att tvivla på doktorerna..
    hm jag börja tveka om vi nånsing kommer få en unge :-/

    ja hade hoppats de tagit sig första omgången nu...
    men icke sa nicke om detta är mens vet ja inte..
    men våga inte hoppas mera.
    kan inte vara i plugget idag iaf, mår inte bra..
    inte psyskiskt och inte fysiskt, bara ja inte förlorar mitt lån.
    men skolan vet om detta men vissa elever på skolan vet ej vad ja går igenom och ja vill ej dem ska veta heller

    alla säger ja ska se de positiva, ja fick ägglosning iaf..
    att det släppte, ägget, men de gör inte smärtan mindre..
    eller oron mindre, vart är den rediga mensen, vart är mitt barn då, som ja hoppades att få..

    fan vad detta är jobbigt och de e inte garenterat att nästa kur ger äglgosning, vist man ska vara positiv, men så jävla svårt
    alla säger ja e så negativ, tacka fanken för det..

    det svider i hjärta och själ när jag längtar sågär

    krama

  • Ramona Fransson

    Det handlar oftast om att personer, som har fått barn, inte vet hur de ska tackla den längtan som ofrivilligt barnlösa har. Jag vet: Har varit där och gjort det där!
    Man må försöka förlåta dessa okunniga människor! 
     


    Allt som får dig att må bättre, om så bara för en stund!
  • skrattigtjej

    ramona

    jo det har du rätt i..
    men samtidigt borde man skaffa sig kunskapen på nätet, ist för att säga sådant om och om igen att man ska sluta tjata om ett barn och försöka att vara lycklig för det man har, medans den personen sitter med en unge med pappan vars hon inte ens älskar..

  • skrattigtjej

    Ramona

    vilken gripande bok, alltså ja har bara sett omslaget.
    Jag har oxså funderat att skriva nåt, men liknande om kämpandet till någon tidning eller något, men vågar inte redigt.

    alltså ja bruka inte läsa böcker, men kommer nog att köpa din bok, den verkar intressant.

    krama om

Svar på tråden Till oss barnlösa (långt)