Hej. Jag är i vecka 30 och funderar mycket på förlossningen nu..
Är rädd för smärta.
Jag har under graviditeten inte känt någon foglossning eller sammandragningar. Har hört att de som har en relativt lätt graviditet får desto svårare förlossning.
Stämmer det tror ni?
Nä tro inte på det. Min graviditet var superlugn, jag mådde helt ok.
Och min förlossning hade inte kunnat vara bättre, läs i bloggen om du vill...
Du har det bästa framför dig! Lycka till!
Jag hade det likadant som Teskedsgumman. Otroligt härlig graviditet (har nog aldrig mått bättre i hela mitt liv!) följt av en väldigt långdragen förlossning. Jag fick både lustgas, värkstimulerande dropp och epidural och mera lustgas, men jag upplevde det aldrig som hemskt. Det gjorde aldrig så ont att jag skrek. Det som ärligt talat var värst var droppslangen, som de hade lyckats sätta mitt på handleden så att den gjorde ont när jag vickade på handen...
Och när ungen äntligen låg på magen så sa jag till min man "Det här var inte så farligt. Nu åker vi hem och gör en ny!" (Men det var innan de sömnlösa nätterna jag sa så...)
Jag var på klarasamtalet idag. Kändes sämre efteråt även om det kändes bra när vi var klara med pratstunden..
Jag insåg att jag inte kan smita undan...fick ännu mer panik 
Nja, vet inte. Har haft tre lätta graviditeter helt utan foglossning, sammandragningar eller förvärkar. Min första förlossning blev en igångsättning då jag var helt omogen och inte en särskilt trevlig historia. Min andra förlossning startade spontant och jag upplevde den som smärtfri.
Absolut inte. Min första graviditet mådde jag som en prinsessa. Inget illamående alls bara trött i början och ingen foglossning eller annat alls. Gick på höga klackar i v.35 när jag gicfte mig och dansade sent inpå natten utan problem. Hade en snabb förlossning i v.38+. Från regelbundna värkar till bebis ute tog det 6 timmar varav 3 på sjukhuset.
Det stämmer absolut inte
Nej, det stämmer INTE! Finns inga sådana samband, det förklarade min Aurora-barnmorska för mig vid min första förlossning. Jag hade haft en oförskämt bekväm graviditet och min förlossning gick också jättebra. Visst, det tog lite tid, men var inte ens i närheten så jobbig eller "hemsk" som jag föreställt mig.
Jag hade en lätt graviditet och en lätt förlossning, även om den tog många timmar! 
Så här stämde det då inte!
oj...jag läste berättelsen...för mig verkade inte förlossningen så jättelätt eftersom det gjorde så ont...jag är sååå smärträdd...och ändå fick du ju eda och trodde du skulle gå av på mitten...hu. Hur ska jag klara detta?
Jag var också rädd för smärta och är också mycket rädd för sprutor/blodprov och sjukhus i allmänhet. Försökte fokusera och inte göra mig själv orolig. Jag tänkte att jag tar allt som det kommer. Steg för steg.Läste innan i några böcker och förberedde mig på så vis. Jag hade en lätt graviditet,visserligen med illamående och kräkningar varje dag tills typ v 15. Men efter det mådde jag toppen.Men allt eftersom graviditeten fortskred så kändes allt så naturligt. Jag tänkte att när jag väl är på förlossningen så finns det ingen återvändo då ska bebisen ut och ingen annanstans.När jag väl fick värkar fattade jag inte ens att det var riktigt värkar. Förvärkar trodde jag. Vilket förvånade mig eftersom jag har svårt att klara av smärta i vanliga fall. Kom in till förlossningen och var öppen 10 cm. Hann inte få nån smärtlindring mer än lustgasen vilket jag inte tyckte var någon dunder medicin direkt men kändes bra ändå. Jag fick dropp insatt för att göra mina värkar kraftigare. Var livrädd för nålen. Ville att dom skulle sätta den i armvecket istället. Ska göra mindre ont har jag hört. Fokuserade till 100% och det gick bra med droppen.Andades igenom värkarna och totalt slappande av mellan dom. Gick in i mig själv och bara fokuserade på smärtan och värkarna och det hjälpte. Sen var hon ute våran dotter. Fick sy ett styg utan bedövning...dom vågade inte ge mig det p g a min allergi.Var totalt fokuserad när dom sydde och det gick bra det med. Var livrädd ja. Men mycket handlar om hur man tänker tror jag. Jag hade en lätt förlossning.... vilket tur var. Jag var jätte rädd att drabbas av panik men det gjorde jag inte vilket var tur =).Trots allt så upplevde jag förlossningen och smärtan på ett positivt sätt. Skulle kunna göra om det igen när som helst känns det som.
Varför fick du värkstimulerande när du var öppen 10 cm?
Låter som om du gjorde en mycket lyckad förlossning!! Bra jobbat!
Stammer inte, jag hade en jattelatt graviditet och en latt forlossning. :)
Det dar med hur man upplever sin forlossning ar ju oxa sa individuellt. Min vanliga obstetriklakare var ledig den helgen vi fodde sa det var en annan lakare som tog hand om mig. Nar min vanliga lakare laste journalen sade han typ 'oj, vad jobbigt du maste ha haft det!' Jag fattade inte vad han menade, jag tyckte ju inte att min forlossning var speciellt svar. Som forstagangsfoderska hade jag ju inget att jamfora med. :)
Men han menade pa att eftersom jag blev igangsatt (vattnet gick men varkarna startade inte av sig sjalv), och sonen foddes med hjassbjudning (ansiktet uppat), sa var det tydligen 'varre' an det normalt skulle ha varit. Jag tyckte ju bara att det var bra att varkarna kom igang, och eftersom jag blev klippt och de anvande sugklocka for att fa ut sonen, vilket jag inte markte nat av annat an att det gick fort dar pa slutet, sa vet jag ju inte hur latt eller svart det skulle ha varit annars. :)
Det roliga ar, att min lakare sager att den har gangen (ar i 6'e manaden nu) sa kommer jag att ha en sa superlatt forlossning att jag inte kommer att fatta vad som hander, jamfort med forsta gangen. Sa det ar ju nat att se fram emot - om inte forsta var overjavlig och den har blir *annu* lattare, da borde jag alltsa vara klar pa en kafferast typ? :)
Balehead skrev 2008-02-06 12:44:14 följande: