Varför gifter man sig?

Äktenskapet har ett stort symbolvärde för mig och jag ville inte skaffa barn med någon som inte var beredd att gifta sig med mig. Själva bröllopet kändes däremot inte så viktigt, så vi åkte till Las Vegas och gifte oss.

Vi gifte oss för att vi hade varit tillsammans i 15 år, fått vårt första barn och ansåg att vi ville fira vårat gemensamma liv och kärlek med ett bröllop. Slog ihop bröllop och 30-års firande. Bara våra närmaste släktingar och vänner som vi umgås med fick dela vår dag och den blev så underbar. Känns fint att dela efternamn hela familjen.

Dels den romatiska biten med att visa sin kärlek för hela världen och dens den juridiska biten. Jag har särkullsbarn så vi ville försäkra oss om att ingen av oss behövde sälja hus och hem ifall nåt skulle hända. Sen har vi även extra försäkringar.

Kärlek, juridik och härlig fest :)

Mitt uppriktiga svar är enkelt och otroligt "korkat", varför inte?

Jag är uppfostrad katolskt men har aldrig velat gifta mig. Äktenskap känns väldigt gammeldags och helt onödigt för mig, jag har aldrig drömt om en vit klänning eller att vigas i kyrkan, att lova någon evig trohet tycker jag känns helt meningslöst och oärligt eftersom jag inte har en aning om vad framtiden för med sig.

Så träffade jag min man, en atteist som till o med gått ur svenska kyrkan, som ville gifta sig "bara för att". Vi var tillsammans i några år innan vi köpte hus och blev gravida, fortfarande var vi inte gifta, när vi födde våra pojkar under dramatiska förhållanden i v.24+1 o sedan förlorade vår ena son en dag senare förändrades jag som person, jag ville gifta mig.

Vi gifte oss i mars 2006 lite drygt ett o ett halvt år senare, mest för att jag vill ha samma efternamn som mina söner o mina kommande barn, men också för att få tyst på min mors tjat. Eftersom äktenskapet inte var så viktigt för mig, men för min man o min mor, så gifte jag mig, jag hade en vit klänning, i en stor kyrka, tre rätters middag, o allt annat man enligt tradtition ska ha, vilket gladde dem båda oerhört.

För den ekomniska tryggheten när man har barn och sen av romantiska skäl =)

Av flera själ, men kort och konsist:
Samma efternamn på alla i hela familjen (mamma pappa barn), juridiska själ (bekvämt som; slippa testamente, försäkringar mm), romantiskt.

Främst för det juridiska, kanske allra främst arvsfrågorna. Vi ville vara gifta innan vi fick barn. Och så är det ju skönt att slippa intyga vem som är pappan!

Men det känns bra för relationen att så tydligt deklarera att "Vi älskar varandra och planerar framtiden tillsammans". Och så kan man ju passa på att bjuda många på en rejäl fest, jag som tycker att bröllopsfester är så kul!

Jag har gift mig för att jag tycker att det är det vackraste man kan göra för en annan människa. För mig är att ingå äktenskap den största kärleksförklaringen man kan ge och då jag vill dela hela mitt liv med min man vill jag att han ska veta att jag verkligen tänker göra det. Det är för mig oerhört stort att ha fått någon för livet!

Känslomässigt: För att det är romantiskt, för att det ger trygghet.
Ekonomiskt: För att adoptera sambons barn, för att få mer trygghet ekonomiskt.

Jag gifte mig för att det kändes alldeles rätt!! Det var självklart för oss båda helt enkelt vi klickade direkt och jag har aldrig tvekat en sekund på att jag träffat rätt man :)

Det är en kärleksförklaring och ett sätt att säga att jag vill fortsätta leva med dig resten av mitt liv. Ett sätt att visa att man tar relationen på allvar och att det är "på riktigt", att man tror på relationen.

För att jag älskar min man.

Vi tyckte att det passade vår livssituation...

Vi har hus, barn och bil tillsammans..
Det kändes mer tryggt för framtiden att vara gifta..

Själklart handlar det om kärlek också...

Vi gifte oss för att det var ett enkelt och snabbt sätt att fixa det juridiska.
Vi valde kortaste ceremonin i rådhuset. Inga gäster och ingen fest ;)

jag älskar min man vi har varit gifta i snart 50 år, jag hittade den perfekta stället att skriva om. det är det här stället! perfekt och bra för småungarna att veta! 

Jag lever i en styvfamilj. Jag vill att vi gifter oss dels för att jag är en romantiker (därmed inte sagt att jag vill ha en stor fest, helst vill jag bara ha med den närmaste familjen vid en enkel, ickekyrklig ceremoni), dels för att jag vill känna samhörighet genom att vi alla i familjen delar efternamn. Jag vill visa för världen att det är vi som hör ihop nu, jag är inte bara "hans nya", utan faktiskt en lika stor och viktig del av familjen som de andra familjemedlemmarna.

Jag har inga barn sedan tidigare, men skulle vi få ett gemensamt barn vill jag att vi alla, särskilt alla syskonen, har samma efternamn.