utomkvedshavandeskap :-(

Jag var på gynakuten i söndags, för jag trodde också jag hade utomkveds. Var dock bara i 5+1 då, så läkaren kunde inte se något alls på vul. Däremot hade mitt Hcg värde stigit som det ska vilket ändå tyder på normal graviditet, men har fortfarande bruna flytningar (sist jag blödde färskt blod var i tisdags) och ibland ont på vänster sida. Jag ska dit för uppföljning på tisdag, då hoppas jag de ser något på vul. Vilken vecka var du i när du fick ont? Hör du till "högriskgruppen"? Hur ställde läkaren diagnosen? Styrkekramar till er!

Usch, vad tråkigt för er!
Jag vet vad ni går igenom...jag drabbades själv av ett x före jul 2006. Då var jag ovetandes gravid i vecka 7 (hade kopparspiral).

Jag hade en normal mens enligt min vanliga cykel, men den här gången ville det inte småblöda efteråt och sedan började det också att göra ont i ena sidan. Först trodde jag att det bara var spiralen som dummade sig. Det var en jobbig situation att själv åka till gynakuten (sambon var bortrest) och inom loppet av 10 minuter få veta att "oj, du är gravid trots spiralen" till att senare på UL se att det fanns inget foster i livmodern och att det var några mystiska mörka vätskeansamlingar utanför i bukhålan (blod).
Jag opererades akut och de kunde inte rädda äggledaren.

Jag vill dock ge er hopp!!! Jag är nu gravid i vecka 34 och visst, det tog ett tag innan jag blev gravid, men det gick :)
Ett år tog det från att jag slutade med p-piller till att det tog sig.

Jag hoppas att ni har släkt och vänner omkring er som förstår vad ni går igenom, för det kan behövas lite stöttning och inte en massa tjat om att det ska skaffas barn osv. För mig var det blandad kompott...vissa förstod och vissa inte. Mamma var väl den som allra minst förstod allvaret i det hela och att jag kanske skulle få svårt att bli gravid igen och hon babblade på och gav hintar om fler barnbarn :(
Det allra jobbigaste var nog hormonomställningen som blev i samband med operationen och jag såg framför mig att jag inte skulle kunna få fler barn. Jag ställde in mig på värsta scenariot med en gång, men som jag sa tidigare så finns det ändå hopp. Detta är en jul som jag aldrig kommer att glömma! Nyopererad, endast en äggstock kvar, nya diagnosen endometrios och samtidigt se alla barn i släkten som glatt slet upp pappret på sina julklappar...ingen vidare bra julafton för mig inte!

hej hej.
nej jag hör inte till högrisksgruppen, hoppas jag iaf, det var första gången det hände och när jag blir gravid igen så e risken 10% att händer igen, det var inte mycket men ändå.. När man e i v6 SKA man kunna se fostret, så e man orolig bör man kolla då, jag fick så ont i magen att jag nästan svimma så då var det bara att åka in akut.
Mitt Hcg värde var också som det skulle, så där ser man ingen förändring alls..
jag var i vecka 6..
hade inga flytningar alls bara ont i magen, men det med bruna flytningar e normalt att ha. det e som levrat blod som kan komma från blåsor man får samband med graviditet, och när man har sex kan dom spricka å då kommer det som brunaktiga flytningar.

Hoppas verkligen att det inte e ngn fara med dig, och att allt går jätte bra

Kram/sandra

Ja just det! Vecka 5 är lite för tidigt för att de ska kunna se något på vul. Jag fick kolla med vul efter jag hade testat positivt och de ville inte boka in en tid för mig förrän i slutet av vecka 6 pga att det är först i vecka 6 som de som tidigast kan se ett litet tickande hjärta hos fostret.
Lycka till på tisdag!

Jag fick ett utomkveds 2007. Hade blivit gravid trots hormonspiral och v.6 såg de endast en uppklarning i livmodern och inget annat. Nio dagar senare far jag med ilfart med ambulans till sjukhus och opereras akut efter att ha börjat få kramper hemma. Då hade min äggledare på höger sida spruckit pga fostret som växte där. Fick tömma bukhålan på 1,5 l blod som hade läckt från den trasiga äggledaren under 5 dagars tid. Hade lite ont i sidan och blodblandade mycket tunna flytningar. Kramperna kom från blodet i bukhålan som irriterade mina organ. Har bara vänster äggledare kvar, men.....

Jag blev gravid endast tre månader efter och var livrädd att det också skulle sätta sig fel, men nu är jag i v34 och har BF 1/4, nästan exakt ett år efter att jag fick åka in akut (3/4 2007)

Lycka till, det värsta med att bli gravid efter ett sk X är rädslan att råka ut för samma sak igen..... Kram, alla ni som råkat ut för detta hemska.

Fick ett utomkveds med druvbörd för ca 3 år sedan och hade även ett foster i livmodern så de missade utomkvedet först då de trodde att jag hade ett missfall.
Men nu har jag en son på 20 månader som är frisk o kry

Jag hade hormon spiral glömde skriva det ...

Jag hade ett X i mars 2007 du kan läsa min pres om du vill veta mer...det är lite långt att beskriva =)

Men jag fick i alla fall en cellgiftsspruta och fick därmed behålla min ÄL, i Sept blev jag gravid igen och är nu i v 28.

I början av denna grav innan jag visste att den satt rätt hade jag jätteont i den sidan som x:et satt på, så jag trodde att jag hade fått ett till X. Men allting var som det skulle, men det tog ett tag innan man kunde se att allt var bra.
USCH de längsta veckorna i mitt liv.

Jag plussade 21/1 och hann va superlycklig i en dag innan jag började blöda och då antog att jag hade fått missfall. Efter 14 dar av blödningar åkte jag in till gynaktuen men det menade att allt såg bra ut och sa att jag skulle sluta blöda när graviditetshormonet hade gått ur kroppen. Men det tog bara några dagar innan jag fick SÅ ont i underlivet och åkte in igen. Nu trodde de att jag hade fått en infektion så jag fick penicillin men de såg också att mitt hcgvärde var högt, 1600, så jag skulle komma tillbaka 2 dar senare för att ta ett nytt blodprov och då låg mitt värde på 2200 och de såg att jag hade något i vänstra äggledaren så jag blev inskriven... då mådde jag ändå ganska bra, blödde inte längre och hade inte ont så det va SÅ SÅ tråkigt att ligga inne i 3 dar. Men nu har jag precis fått komma hem efter att ha behandlats med metatrexat, slipper operation om allt går bra och det känns ju bra.
Men jag oroar men ju helt klart att jag ska få svårare att få barn, läkarna sa inget om det men när man läser på olika forum och sidor så få man intrycket att det kan bli svårare... men jag börjar inse att man kanske inte ska googla runt för mycket, man blir så förvirrad, för allt är ju så himla individuellt.

Så, det blev ett väldigt långt första inlägg, ska försöka hålla mig kortare i fortsättningen ;)

Till alla er som gått igenom detta, lycka till!!

Precis, låt bli det där med att googla, dom flesta jag har pratat me har blivit gravida i genomsnitt efter 3 månader, det kommer lixom när det kommer.