Katastrof=(

Asåå ärligt, han får "skylla sig själv". Säkra perioder är inte 100 % säkra (det är inget skydd för den delen).

Du ska behålla, för jag märker utifrån det du skriver att dte är dte du vill.

Jag gjorde en abort när jag var 20, endast för att killen ville det, vi är INTE tillsammans idag kan jag säga då jag aldrig kom över att han tvingat mig till detta. Snälla låt ingen besteämma över din kropp. Han har lika mkt del och ansvar i detta som du har.

Hej. Jag har levt som du i typ tre år. Blev på smällen tre gånger. han tvingade mig att göra abort alla gånger. Det ångrar jag än i dag.  Och då var jag 17 år. jag blev mamma med en annan kille när jag var 20 och det var det bästa jag har gjort. Jag ångrar mig än att jag inte behöll bebisarna... jag hade sagt till killen att jag behåller ungen vill du vara med så stannar du om  inte då får du ¨gå... Lycka till

jodå, visst går det att tvinga någon att bli pappa.

Tack för allas svar! Känns väldigt skönt att ha någonstans att prata av sig då jag inte pratar med mina föräldrar om detta eller någon alls i min närhet....

Igår var han jättetyst och deppig och grät en massa i min famn. Han vad jättelessen och sa han hade förstört sitt liv. Jag sa att det ordnar sig och jag tänker inte tvinga honom till nått han inte vill...
Jag tycker verkligen synd om honom om han ska tvingas bli pappa nu, för han är verkligen en fin människa. Men han kan ju fortfarande göra det han vill i livet även om han blir pappa nu, men kan jag göra det om jag inte behåller?

Innan gick jag bara och väntade på hans klartecken för att vi skulle börja baka bebis, men visste ju såklart att han inte ville på några år. Hoppas kunde man ju göra...
Och så nu ser det ut såhär=(

Han pratar heller inte med någon om detta, för han är inställd på att jag gör abort=(

Enligt familjelivs grav.uträkning är jag i vecka 6 nu, 5+3. BF 2 november.

Han vill vi väntar iaf ett par år. Men vad spelar det för roll? om vi ändå ska ha barn? Eller har han planerat att någon annan ska bli mamma?

Just nu är jag mest kluven av alla känns det som! Kan inte gråta, kan inte vara lessen, måste ju jobba! Sitter på jobbet nu och ska köra igång strax och då kommer alla tankar flöda....

Jag måste prata med honom! Men när jag pratar med honom om det här kommer tårarna på en gång och jag blir helt stum, kan inte säga något som får honom att bli lessen. Men jag då? Ska jag vara egoistisk?
Ska jag vänta ett par tre år till och få ett barn vi vill ha tillsammans?
Jag blir ju ändå 21 i sommar, känner mig väldigt redo för barn! Men tyvärr så känner inte min fina sambo likadant=(

Jag var 21 när jag blev gravid oplanerat. Min sambo var 25, men kände sig inte alls mogen för att bli förälder. Han satte sig på tvären totalt, och vägrade. Medan jag ville behålla det, jag kände mig mogen för att bli mamma.   Den perioden var en av de jobbigaste i mitt liv.

är den där moderskänslan verkligen så stark att man helt och hållet kan gå emot sin sambos känslor trots att man inte vill förlora honom och älskar honom? jag bara undrar, för jag hade ALDRIG kunnat göra så mot min sambo...iof så vet jag att jag inte heller är redo för barn just nu så en abort hade inte varit några problem.
Men det är rätt fascinerande vad den där modersinstinkten tydligen kan göra...

Igår frågade han mig igen om jag kommer göra abort. Mmmm, sa jag ganska lessen, jag måste väl. Mmmm, sa han. Och där var jag på väg att börja gråta igen, men han såg det och hindrade mig och vi lekte lite med hunden.

Jag vet inte om jag kommer kunna stanna på jobbet idag, känner mig så fruktansvärt nere=(

Kommer aldrig klara av en abort! Inte nu när jag längtat så hårt efter att skaffa barn och allt. Och han var jätteglad och tossig hela dagen igår, medan jag kände jag bara kunde gå och dö=(

Vad gör man i en sån här situation?
Vet inte hur jag ska tala om det för honom utan att han ska vända mig ryggen, bli tyst och inte vilja prata med mig=(