Jag ångrar att jag skaffade barn....

Herregud! Det hade kunnat vara jag som skrev inlägget! Allt stämmer exakt in på mig förutom att jag har blivit gravid och är i v7 nu. Jag är inte heller nån karriärmänniska, är t.o.m arbetslös nu, har rest en del och bryr mig inte så mycket om det längre, gillar inte ens småbarn så mycket...eller rättare sagt, jag bryr mig inte helt enkelt. min man är mest barnkär av oss och har velat ha barn mycket längre än jag. det var först när jag insåg att det inte var så lätt att bli gravid som jag plötsligt ville ha barn mer än nåt annat. men nu när jag väl är på smällen känner jag precis som du: tänk om jag ångrar mig, om man får den där hemska känslan att man bara vill lämna tillbaka ungen till BB, att man blir deprimerad och inte alls tycker det är kul med barn. usch, jag kanske är en kandidat för post-partum depression - förlossningsdepression.

men egentligen: idag är det inte "normalt" och "naturligt" att få barn som det var för 100 år sen. idag är hela livet planerat och kontrollerat in i sista detalj och man väljer ofta exakt när man ska försöka bli gravid. är man dessutom 30+ så är man ännu mer van att kunna styra och kontrollera sitt liv och har vant sig vid att vara självständig, kunna slappa och lata sig hejvilt och bara tänka på sig själv. det ÄR en stor omställning att skaffa barn, och det blir lätt att man bara skjuter upp det hela tiden: nästa år, jag ska bara....och till slut är man så gammal att man, precis som du, känner sig tvingad att skaffa barn för att man snart blir för gammal. så känner jag det iallafall. jag skaffar barn för att jag snart blir för gammal för det och är orolig för att jag kommer att ångra mig om jag aldrig gjorde det. jag hoppas bara vid gud att jag kommer att tycka om att vara mamma och älska mitt barn precis som man "ska".

Vill bara tacka TS för att hon tog upp detta svåra ämne i en tråd så att alla får ventilera sig och man ser att man inte är ensam om hur man känner. Det är, som vi ser, mycket vanligare än man tror att man mår dåligt av att vara hemma med småbarn, att man kanske inte trivs och att man saknar sitt gamla liv. det är säkert inte tabubelagt hos männen att känna att allt är piss., men kvinnorna får tydligen inte tycka nåt förutom att allt är ett rosenrött skimmer. det kallar jag könsförtryck.

Anonym (Hm?) skrev 2008-03-02 17:10:29 följande:

Men herregud, man vet ju inte hur det ska kännas innan man gjort det! tror du verkligen att de visste från början , innan de skaffade barn att de skulle ångra sig? det kan man ju inte hjälpa! tyvärr är folk inte robotar utan man har olika känslor som poppar upp, ibland "fel" enligt samhället, eller moraltanterna här på FL. men du ska inte döma dem förrän du själv varit deras situation vilket du ju inte har.

Ta det lugnt i den här tråden! alla har rätt att känna som de gör. det kan ju inte vara så att flera miljontals kvinnor jorden runt måste känna på ett visst sätt därför att ett antal andra miljoner kvinnor har svårt att få barn tex. racka inte ner på TS när hon är så pass öppen att hon vågar gå ut med detta i en tråd.

Anonym (Hm?) skrev 2008-03-02 17:24:03 följande:

Jag tycker bara det är så oerhört lågt och onödigt att hacka på en person som redan mår jättedåligt i det att hon vet att det hon känner är "fel" och förbjudet.

Men varför ger man sig in i en tråd där TS uppenbarligen mår dåligt och vill höra om andra varit i samma situation bara för att sen trycka ner henne och ifrågasätta hennes känslor. det är elakt faktiskt.