Jobbar på Neo

Fiviva: Tack! :)

ja samma här.

ännu värre var att den dagen, dag 7, då jag höll i honom för första gången bara skrek han och var smal, grön, brun och hade enorm mage!

vi får åka med ambulans till astrid lindgren.

men innan dessa bara rusar jag ut ur rummet i panik och säger till ena tanten "han dör väl inte?"
"nee-ej det hoppas jag inte" (psykologiskt?) sen tjatade hon om att han hade blodförgiftning och at det var superfarligt.
då sa ett par andra föräldrar att det behövde inte alls vara farligt med blodförgiftning så som hon säger.

sen åkte vi efter honom i taxi.

där visar det ju sig att han har en kateter, som egentligen skulle ligga i blodet, ligger i levern, hans lever har spruckit pga alla mediciner och skit

det hade tydligen även synnts på röntken de gjorde, men läkaren som tog emot de pappren bara skrev att allt så bra ut.

jag är inte arg på dom nu för han som var ansvarig tog på sig ansvaret och var SÅ ledsen, samt att hans lever enligt dom och UL ska vara bra och läkt.

däremot den som jobbade natt och tog emot papprena från rötken skulle man vilja få tag på, men tydligen låg huvudansvaret hos chefsläkaren....

jag menade, att efter att jag höll honom efter 7 dar, fick jag inte hålla honom på rätt länge efter det heller..

tinaw: Tack! Har inte tänkt på det så alls men känner mig lite lättare i hjärtat på något vis. Jag väntar mitt andra barn till den 31 mars nu och många tankar är det som far runt i huvudet. Men jag hoppas och tror på en bättre start denna gång!

mei: För mig är tinaw:s tankar om amning mitt i prick. Just att det kan vara bra att pejla läget om hur mamman känner inför amningen innan man kommer med åsikter! Jag hade försökt amma en mycket slö flicka i fem dygn innan vi hamnade med sond på neo och faktiskt varit vaken i stort sett fem dygn efter förlossningen med ständig panik över att mitt barn inte mådde bra och att ingen reagerade trots att jag försökte få hjälp. När vi till slut kom till neo sattes sond mycket snabbt för Lovisa mådde INTE bra utan spydde grön galla (då äntligen slutade man på bb säga att "nej men om hon sover och inte skriker så är hon mätt och nöjd). Amning för mig är bara förknippad med ren och skär ångest tyvärr och jag har redan beslutat mig för att inte ens försöka amma mitt väntade barn.

Hej Mei
Jag tycker att det är mycket positivt att du vill samla erfarenheter från det här forumet för att bli bättre på ditt arbete.

Vi var på neo i ca 16 veckor eller nåt sånt och det var en mycket svår tid av flera skäl men samtidigt fantastiskt att se hur våra barn utvecklades i både med och motgångar.

Jag tror att en av de viktigaste insikterna från personalens sida är att för de flesta föräldrar så är det här deras absolut värsta kris hittils i livet och de har hamnat i en helt främmande värld. Att då kunna vara lyhörd och anpassa sitt arbete efter den specifika situationen är viktig, fingertoppskänsla helt enkelt.

Om man ser det som två delar av jobbet:
1. Medicinskt och omvårdnad av barnen
2. Hantera och ge stöd till föräldrarna

så upplevde vi under vår vistelse följande varianter:
* Bra medicinskt/omvårdnad, bra på att stötta oss
* Bra medisinskt/omvårdnad, inte bra på att stötta oss
* Sådär på omvårdnad utan att vara direkt dålig, bra på att stötta oss.
* Kass på båda punkter..

Till saken hör att vi låg inne under semesterperioden vilket bidrog en hel del (det var några veckor som i princip alla bra var borta) och det fanns andra saker som gjorde att vi inte passade in i den normala modellen och vissa var bättre än andra på att anpassa arbetet till det.

Kan bara nicka instämmande!

ni som fött mer än ett barn.
hur kände ni med graviditet nummer två-tre?
jag väntar tvåan i sep men förväntar mig inte att få gå en hel graviditet denna gång heller.
böjar bli mer och mer rädd ju längre jag kommer i graviditeten.
jag håller juli agusti öppet likaväl som sep.
och bb väskan kommer nog stå packad redan i v25.
folk skrattar åt mig när jag säger det.
med hellre vara lite förberedd denna gång(om det nu går)
allt blev ju kaos förre gången.
alla sa ta det lugnt det är lääänge kvar. mmm.
det återstår att se.

jag är i början av v 26 nu och jag väntar bara att jag ska få HF igen och att lillplutten kommer komma för tidigt nu med...

Verkar det så?

nä inte hittils, men jag mådde ju bra förra grav i v 26 också.