Har någon kommit hem med ett barn med detta baciller? Hur gick det och vad gjordes? Hur mycket städande gjorde ni? Med sprit? Det skall tvättas en hel del..hur gjorde ni? Blev ni smittade av ert barns baciller? Jag har tusen frågor efter detta hrar upptäckts hos vårt barn....
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-22 20:20
Jag kan berätta ifall någon är i samma sits som vi var att det tog 10-11 månader innan det var helt borta. Vårt barn är numera helt frisk.
Vad skönt, Tozzis!
Vår lille son som nu snart bli 2 år är MRSA-bärare, och kommer alltid att ha kvar sitt bärarskap enligt smittskyddet där vi bor. MRSA kan ligga latent och även vandra runt i kroppen. Det satt i lite mer än ett år i svalget på vårt barn, men sitter nu i näsan. Vi lever som vanligt, från sett att barnet är hemma ifrån Förskolan de första dagarna vid övre luftvägsinfektioner då något förhöjd smittorisk finns. Vi har inte fått det. Vi valde att gå ut till föräldrarna och berätta om MRSA:bärarskapet. Bor på liten ort där rykten sprids fort, ville ge korrekt info och smittskyddet kom till Förskolan på en träff och informerade. Inga föräldrar blev oroliga för sina barn.
Det man skall tänka på är att hålla koll på sår och hålla ev. eksem i schack då det kan vandra dit och leda till svårläkta sår. Vi har också ett litet kort som vi visar upp vid kontakt med vården/tandläkare där man måste informera om bärarskapet. Vi städar inte överdrivet och lever som vanligt. Men på sjukhus kan bakterien ställa till med problem i sår och hos mycket sjuka patienter och dyl.
Men skulle vårt barn tex svårt sjuk i en MRSA infektion så finns det antibiotika som tar bort den. Men dessa mediciner änvänds inte i onödan som tex vid ett friskt bärarskap, för att minska resistens risken när man absolut behöver just dessa antibiotikum.
/Embla253
HEJ!
Får man adoptera om man har MRSA?
Vi vill adoptera och min man jobbar som personlig assistent åt en som har MRSA, därför har han ju en risk att bli smittad. Bör han sluta?
Du har svarat på en gammal tråd från mars -08. Min son är idag helt frisk. Det tog ca 11 månader.
Ingen aning om man får det om man har det då det aldrig kollas det förrän ni kommer hem. Fråga ev hos er adoptionsförening om ni vill veta mer. De bör veta.
Men usch nu kommer jag här och spoilar igen. Det ligger på mng latent i kroppen och kan bryta ut igen fast man odlat negativt. Man säger väl att efter 5 negativa odlingar är bakterierna förmodligen borta, men att man fortsätter gå på odlingar. Eller har de släppt er helt efetr neg odling. Iaf är det så i Sthlmsområdet. Min dotter var helt negativ vid en odling, vid nästa var de "tillbaka" eller hur man ska säga, med tanke på att det kan vara borta på odlingsställena men ändå finnas på andra ställen där man inte odlar. Usch vad negativ jag verkar som människa nu.
MRSA test ingår inte i hälsoundersökningen av blivande adoptivföräldrar, så jag ser inte hur det skulle kunna påverka era chanser att få adoptera. Oroa dig inte för det!!
Tack Chatnoir! Det gör mig lugn!
Så bra att han kan jobba kvar där. Han har ju äntligen fått ett jobb som har trivs så bra med, efter lång arbetslöshet!
Första och andra dottern odlades inte, däremot tredje. Det beror nog på vilken doktor man har!
SN-barn som vårdats på sjukhus i Kina har sannolikt större risk att komma hem med MRSA, men jag tycker inte man skall vara så hysteriskt rädd för denna bakterie - det finns faktiskt andra bakterier nu som är än mer besvärliga, även om sjukvården skyr personer med MRSA som pesten. Det man inte vet har man inte ont av och tänk så många som haft MRSA efter semesterresor men som aldrig blivit odlade och inte vet om det! God hygien borde man alltid ha!
Mina två äldsta döttrar odlades efter påtryckning från mig, då de var väldigt infekterade under en tid, men det var inte MRSA som tur var!
Däremot skulle lillan genomgå tusen och en provtagningar, men det satte jag stopp för. Den lilla kommer från ett annat land i asien där sjukvården är mycket god och hon hade haft en bra första tid. Vissa blodprover gick inte att analysera på grund av för lite blod i provröret, bland annat HIV, men jag tyckte inte det var speciellt aneläget eftersom alla födelsejournaler på den lilla fanns och mamman testats negativ i samband med förlossningen! Vi gick aldrig tillbaka för att lämna blod och ingen bajskoll för maskar gjordes heller. jag tyckte det var onödigt även om doktorn skrev remisser i massor. Så nog får man välja vilka undersökningar som man vill att ens barn skall genomgå.
Mamma till V 08: Haha..ingen fara..här nere i södra Sverige är de supernoga. Han släpptes inte förrän han var helt frisk...och det var efter massor av odlingar! Det var tufft att få vara med om sånt som du och jag har.För vår pojk gick det också fram också tillbaka tills det slutligen var borta. Vi fick veta att det ses olika mellan landstingen då vårt var visst det strängaste i Sverige...vilket jag tyckte många gånger var väldigt orättvist ,men nu är det skönt- vi tänker inte ens på det.
Många människor lever med bakterien hela livet i Sverige utan att veta om det.
chatnoir: bra svar..jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
GreenGal : Skönt att du har fått svar. Man kollar inte någon förrän man är hemma igen precis som vi ( chatnoir och jag) skrev....och är din man bara lite noga med hygienen och har ett normalt immunsförsvar så är det ingen större risk. Kul att han fått ett jobb som han trivs med- sånt är guld värd. Lycka till med adoptionen!
Sjukvården behandlade oss som att vi var pestsmittade och sjukhusfolk som inte jobbar direkt med infektionssjukdomar är dåligt påläsa och är superrädda märkte vi. Bla fick vi ett väldigt dåligt bemötande av BVC....men tack och lov allt det där har jag glömt idag!
Vi fick också ett bedrövligt bemötande av BVC och på vårt team jagar de min dotter i väntrummet och "skäller" på mig som förälder att hon inte får röra saker trots att jag poängterat att de då får ge oss sista tiden på dagen och sedan sprita av sakerna. Jag kan inte hålla reda på en tvååring och säga till henne att hon inte får röra leksakerna........resultatet blir ju att hon rullar runt på golvet i ilska och att läkarbesöket redan innan vi kommit in på undersökningsrummet kommer gå käpprätt i *pip*.
Här i Sthlm anses man vara smittbärare trots att man testat negativt och då tänker jag att det ju kan blomma upp igen. Skönt att han nu är frisk. Här hr det varit negatit vid ett tillfälle för att sedan komma tillbaka.
Vad jag kan förstå är det lättare för vuxna att det kan blomma upp igen, som fått det som vuxna...vi har fått order att sluta tänka på det.
Vi fick en akuttid dagen efter vi kom hem på grund av dotterns eksem. Då fick vi inte gå till barnkliniken utan vi togs emot i ett kalt, kaklat mottagningsrum med egen ingång (ett slags isoleringsrum) på infektionskliniken (dock kom det en barnläkare dit). Det var även där de testade om hon hade MRSA. Innan vi fått negativt provsvar så släpptes vi inte in på sjukhuset. Här fanns det definitivt inte någon möjlighet att strunta i provet.
Det enda prov vi inte lämnat in är urinprovet: om de vill att vi ska lämna in ett prov från ett blöjbarn så behöver vi nog mer hjälpmedel än en plastburk.
Själva är vi glada över att vi lämnade in bajsprovet för hon hade giardia vilket är vanligt i vattnet där hon kommer i från (klorering hjälper inte).