Hemligt förhållande?

Jag var otrogen under mitt förra förhållande. I ett helt år. Orsaken var den att min sambo hade problem med potensen. Han fick inte upp den och i början såg jag det inte som ett problem men med tiden började det slita på förhållandet när man inte kunde fullfölja ett normalt samlag nångång. Han vägrade dessutom inse att nåt var fel trots sin ringa ålder, han var inte ens 25 och det började som sagt irritera ordentligt.

sen var han som person mjuk och lite vek och jag som behöver en dominant karl då och då framförallt sexuellt höll på att gå åt av ren frustration. Jag skaffade mig således en älskare som dels inte hade problem med erektionen och som kunde ge mig en ordentlig omgång över knäet då och då.

Det var ett problem att dölja smiskmärken osv ibland men man fick vara kreativ och uppfinningsrik. Mitt ex vet än idag inget om mina äventyr. Han har haft sina misstankar efteråt men aldrig fått det bekräftat. Jag gjorde det för att "rädda" vårt förhållande, kan låta knepigt men det var det som gav oss båda nån form av harmoni i förhållandet när jag inte behövde känna mig så frustrerad och han inte kände några krav på prestation. Kan med säkerhet säga att det slutat tidigare om inte jag varit otrogen, det tog dock slut abrupt av helt andra orsaker som inte har med otrohet att göra.

Tack för ditt svar.

Det sexuella är säkert den vanligaste orsaken, utan fungerande samliv fungerar det sällan.

Hur ser det ut i dag? Finns din älskare med i bilden, eller har du hittat kärleken på annat sätt?

För sex år sen hade jag en affär med en kille parallellt med ett samboskap. Det blev sen slut med min dåvarande sambo. Nu har jag ihop det med den här andra killen igen och nuvarande sambo vet inget. Men denna gång är vi överéns om att vi inte ska ha sex. Vi träffas, pratar och ägnar oss åt helt vanligt hångel när andan faller på.
Bägge vet att måste vi välja bort den ena så väljs han bort. Jag vet ärligt talat inte varför vi håller på, förra gången var jag superkär i den här andra mannen. Nu, jag längtar efter honom men inte på samma sätt. JÄdra krånglig sits nu när jag tänker på det men utan honom vill jag inte vara.

Jag var den andra kvinnan i 1,5 år...

Han har varit gift i 25 år. Och har några barn. Jag föll som en fura och blev dödskär. Han lovade att hans kulle lämna sin fru och jag gick på det. Men efter 1,5 år så tröttnade jag på att alltid gråta, hoppas på att han skulle lämna och att oftast få sova själv på nätterna.

Idag har vi en kompis relation. Vi pratar i telefonen varje dag. Jag har en ny relation sen 1 år tillbaka och det funkar bra. Vi kan prata om allt tillsammans. Han vill fortfarade ha mig tillbaka och jag har sagt. Att den dagen jag är singel och han är skild så kanske...
Han är fortfarande gift med frun. Hon vet inget om mig. Men vet om att han hade en annan efter mig.

jag hade nyss fött barn och till följd av det var vårt förhållande jättedåligt. han var oftast sur och trött, ville aldrig ha sex och dissade mig ganska taskigt.

när vårt yngsta barn var tre månader blev jag förälskad i en granne. Vi trivdes jättebra ihop och kunde prata om allt. Efter nån månad gjorde han närmande på mig som jag avfärdade.
men det tog inte lång tid förän jag inte kunde hålla mig och vi hade sex.

Nu är det snart tre veckor sen jag gjorde slut. det går väl sådär. vi har inte träffats mer förutom när vi stött ihop på måfå, som igår tex när jag var ute och sprang och vi möttes... men inget hände.

Läget med min sambo har blivit mycket bättre och min sambo har inte gjort nåt fel, han har gjort allt rätt. Han kan inte rå för att han inte har lust när vi nyss fått en ny familjemedlem och han är trött etc.

Jag har avverkat älskaren och träffade en ny man som var otrogen mot sin fru med mig och jag mot min dåvarande dejt jag haft ett år. 5 dagar senare var vi ett par och 6 veckor senare köpte vi hus tillsammans, idag är vi världens lyckligaste sambor. Och vi är överens som du säger att otrogen är man oftast för att det fattas nåt sexuellt och vi har båda varit otrogna av samma anledning mer än en gång i våra förra förhållanden så i vårt är det en "tillgång" att ha den erfarenheten i bagaget. Man kan kommunicera på ett helt annat plan och visa större förståelse för varann tycker jag. Och vi är överens om att vi hittat det vi sökte så nu behöver vi inte vara otrogna mer

Tack för era berättelser.

Och själv är jag gift och har träffat en gift kvinna vid sidan av i nästan fyra år... Nu skiljer hon sig. Hon vill att vi ska leva tillsammans på riktigt en dag, men vill inte pressa mig till något. Mitt äktenskap är tråkigt men trygg och lugnt. Älskarinnan är vacker, passion och fantastiskt sex. Jag har känslor för henne som min fru aldrig väckt. Hur ska jag göra? Vågar jag lämna det trygga för det farliga??? Mitt livs svåraste beslut. Har någon ett råd?

Kanske ska du lämna din fru och inte satsa på den andra kvinnan.

såhär har jag tänkt...

blir inte situationen bättre separerar jag från min sambo. men jag vill inte bli tillsammans med den andra, trots att jag har väldigt starka känslor för honom. skulle kunna träffa honom på ett mer ärligt sätt,men skulle inte vilja ankra fast en stadig relation med honom.

Jag har följt mitt hjärta och har faktiskt inger ånger. Och även om jag en dag står där utan min "drömprins" så lär jag aldrig ångra mitt beslut för han har varit fantastisk hela vägen ut.

"Följ hjärtat, inte logiken, logiken gör dig inte lycklig den får en bara att stå ut lite längre."

vart har du fått det citatet ifrån?