Att ordna barnvakt

Vi har varit ute och käkat flera gånger, min mamma och pappa ställer alltid upp som barnvakt. Dom har sovit över hos dom 1 gång (då var dom ca 1 år). Första gången som vi lämnade dom en längre stund var när dom var ca 4 mån, då skulle vi på begravning. Nu är dom 2 år snart och det är inga problem att lämna bort dom för att gå ut och umgås lite!

MIn tremånaders har varit själv med sin pappa i som mest 8 timmar. Med min bror har han varit ca 2½ timma när jag klippte mig och maken jobbade. Sonen var då fulltankad och de var ute och promenerade i vagnen (och det brukar gå bra även om han är vaken).

JAg har flera på tur som vill vara barnvakt (familj), än så länge känns det inte ok att överlåta matning till nån annan än maken. Jag ammar och pumpar ur, men sonen är inte helt lätt med flaska nuförtiden. Så fort jag inte helammar längre tänker jag mig att vi kan låta andra vara barnvakt. Men med någon/ några som sonen känner väl.

Vi har lämnat bort våran 10 månaders dotter några gånger till mormor, morfar samt farmor och farfar. inga längre stunder, känns inte så bra än.

Men snart skall vi lämna bort henne över en natt.

Jag tycker att det känns jobbigare än vad min sambo gör. Men jag tror att det är bra för barnet och de som är barnvakt.

Alma har haft barnvakt "på riktigt" 3 gånger, första gången var hon 5 månader och sov sig igenom hela barnvaktandet, vilket vi också hade räknat med, andra gången var vi på bio och Alma & min mamma gick på stan och shoppade och fikade, tredje gången hade hon precis fyllt 1 och var hemma hos min mamma en hel dag, det gick jättebra!
Båda gångerna har min mamma "vaktat" jag skulle inte vilja lämna henne till någon annan, inte om det gällde längre stunder.

Vi har inte heller någon "panik" att lämna bort henne, det känns så tomt när hon inte är med oss..
Fast snart (om några månader iaf), ska vi kanske våga oss på att låta henne sova över hos mamma, vi tänkte gå ut & äta middag, kanske gå på bio eller gå ut någonstans och bara ägna oss åt varandra.

Gör som du känner för, jag tror inte alls man måste "vänja" barnet vid att ha barnvakt!

Vår tjej är 9 månader och har varit och även sovit över hos mormor många gånger. Hon har nog sovit där 6-7 nätter, senast nu i helgen (2 nätter i rad) när vi har hjälpt till med och varit på ett bröllop (Johanna var med på bröllopet men åkte hem tidigare med mormor). Men Johanna är väldigt van vid sin mormor, de har träffats väldigt ofta även tillsammans med oss (typ 3-4 gånger i veckan). Ibland undrar jag om Johanna vet att inte mormor bor med henne .
Hon var 1 vecka gammal när hon var ensam med sin pappa i 1,5 timmar när jag var hos frissan (hon var ganska regelbunden med amningen så 2-2,5 timmar klarade hon sig alltid). Hon var ungefär 2 månader när hon var hos mormor första gången när vi var på bio (hon bor 2 min från bion så man hann med en film mellan två amningar).

Jag tror inte att det är något fel med att låta barnen vara hos barnvakt tidigt men det måste vara någon som barnet känner väl. Och man bör nog inte byta mellan olika personer hela tiden. Hade vi inte haft min mamma så hade vi nog inte haft barnvakt så ofta, det är bara hon som känner Johanna lika väl som vi.

Mormor och farmor och några till står på kö för att få vara barnvakter. Jag ger ersättning och därför har vi kunnat lämna henne några gånger.
Första gången var hon en månad, det var några timmar-jag var på ansiktsbehandling när mannen jobbade. Sen har vi varit på bio också och en 30 års fest- det är tomt, men kan man känna sig trygg med barnvakterna så är det väldigt skönt att bara koppla av på en fest ett tag
t ex..
Gör precis som du känner, men om/när du ska inskola barnet på förskola så underlättar det om hon varit lämnad tidigare. (En tanke bara). Däremot så har de en separationsfas vid 7-10 månaders ålder ca, så du kanske ska undvika lämna då om du märker att hon är väldigt mammig/pappig just då.

Första gånger som mina tjejer var ensam med pappan var dom bara nån dag, när vi kom hem från sjukhuset och jag åkte och storhandlade, detta kallar jag dock EJ för barnvakt eller lämna bort dem!!

Vad härligt att era mammor och svärmödrar ställer upp för er.
Jag känner ibland att jag verkligen skulle behöva en paus mitt i vardagen men tyvärr är både min mor och svärmor väldigt dåliga.
Jag har även tänkt som dig Pooh att jag kanske måste vänja henne att komma ifrån mig lite då det sedan är dags för dagis. Har även känt att det kanske skulle vara nyttigt för mig själv också att göra något på egen hand någon gång. Som sagt så tror jag att jag är oumbärlig och har bara lämnat henne en gång hemma med pappan. Min make är lite osäker fortfarande som pappa märker jag och det ligger nog i att jag tar över för mycket. Han jobbar ju mycket och känner henne inte lika mycket som jag gör heller. Skulle jag lämna henne hemma med honom i flera timmar så skulle jag nog skriva långa listor och sedan oroa mig hela tiden.
Min mamma var alltid hemma med oss barn och jag är nog lite gammalmodig i mitt sätt att tänka vilket ställer till problem för mig själv ibland. Man behöver nog komma "ifrån" någon gång men jag har lite svårt för att släppa allt därhemma.

Mina föräldrar passade vår dotter när hon var knappt 5 månader första gången, gick superbra och var bara några timmar.
Sen har vi varit på bio och farmor passade.
Vid 6 månader var vi i Amsterdam 2 nätter och farmor var hemma hos oss och passade. Jag skrev en lapp som hon kunde ha till hjälp, pumpade ur mjölk och hon fick ge gröt. Allt gick superbra och för att få en trevlig vistelse ansträngde jag mig för att inte tänka så mycket på dem.

Nu har vi både mina föräldrar och min sambos mamma långt bort så jag har introducerat en kollega som erbjudit sig flera gånger. Hon fick passa vid 7,5 månad några timmar när vi var på bio. Också det gick jättebra. Nästa gång kommer det kännas ännu bättre eftersom hon vet hur hon ska göra.

Man måste våga helt enkelt. Vad gäller att pappan ska vara ensam med barnet så tror jag man gör sig en riktig otjänst om man tror att man kan allting bättre och därför inte vågar lämna. Jag tycker det känns oerhört skönt att inte ens behöva tänka på att hon är hemma med pappa och behöva instruera honom.

Min son är snart 3 1/2 månad och än så länge vågar jag bara lämna honom med pappan när jag är iväg. Det känns som att han fortfarande är för liten för att någon annan ska passa honom och tänk om de inte vet vad de ska göra när han blir kinkig....
Men när det väl blir dags så vet jag att mormor, morfar och mostrarna hemskt gärna ställer upp

Som mest är jag borta 5h men pappa och son klarar sig alldeles utmärkt

Sanna Marie, visst är det märkligt hur man gör och bara tar över?! JAg kämpar jättemycket med det och då känner ändå pappan sonen rätt bra.

Men det kanske är bra att starta där för dig/ er. Låt pappan vara själv (och gå ut så att du inte hör ev. skrik) med ert barn och när det känns bra (så småningom) så kan ni börja fundera på barnvakt så att ni båda kan göra nåt ihop!

Det där stämmer Jen.
Jag måste nog ändra mitt tänkande för jag vet ju att flickan är i säkra händer med pappan. Och jag tror även att han skulle tycka om att vara lite ensam med henne utan mig i närheten. Den enda fobin han har är väl att byta bajsblöja men man klarar mer än man tror.

Sanna Marie: Jag tog oxå över från min man mkt ibörjan och tyckte jag kände henne bäst, men sen stålsatte jag mig och lämnade över småsaker på honom - men medan jag var hemma- bad honom gå och byta bajs utan att jag stod över axeln, lät honom mata (har flaska) och gick ut ur rummet, lämnade dem ifred att leka en stund, såna småsaker. Sen åkte jag och gjorde veckoinköpen ngn gång, räckte med en timme attvara borta.
Låter fånigt kanske men sant och det har gått jätte bra, han är otrolig mkt säkrare och naturligare med henne och när jag hör honom prata i tfn och berätta om henne, så hör jag att han känner henne bättre än jag tror

Sanna Marie, jag var också lite nervös när jag lämnade henne med pappan första gångerna men det visade sig att det gick hur bra som helst. När de är ensamma med barnet så har de bara sig själva att lita till, det finns ingen hispig mamma i närheten som kollar upp allt utan de gör det i sin takt på sitt sätt. Pappan börjar tänka mer kreativt när han inte har någon att fråga. Och när det gäller fobin för bajsblöjor så klarar han det också, vad ska han annars göra.

Jag jämför det med min stora fobi för när vår hund rullar sig i hundskit eller "skiter ner sig" (hasar rumpan i marken och får bajs i hela baken). Det är det allra värsta jag vet men de gångerna hon gjort det när min man inte varit hemma har jag ju fixat det. Har visserligen stått och klökts och ibland tom gråtit under tiden men hunden har blivit ren trots allt. Man klarar det mesta!

Lycka till!