Vita tråden del 8

ja då

Nublu...du har ju helt rätt...jag ÄR en chicken (försöker dölja att jag just nu är rätt BEKVÄM inte ORKAR dra runt på barnen) Hihi... Vilken mamma du är...kanonbra! Jag har dragit runt på dem mycket jag med...helt otroligt egentligen...och det är ju inte alltid det varit så "lite" att packa som nu heller...utan det var ju otymplig syskonvagn, en gigantisk skötväska med blöjor och ombyten och ersättning för två små illbattingar. Man känner sig ganska stolt när man ser tillbaka på det faktiskt! Ja-a...jag kanske ska fara iväg i alla fall...blir sugen nu. Maten står i ugnen (hmmm...mikrougnen...) och när vi ätit ska jag nog dra...får se om vi kommer så långt som till Parken. Dottern kan sova i bilen dit. *kikar efter MM, men fortfarande ingen skymt av henne* Nej, dags att rusa. Mina två små tror också de "kan själv" och det KAN de faktiskt också. Just nu hör jag hur de dukar bordet och plockar fram mjölk och annat från kylen och skafferiet. Bäst att överse eftersom allt inte alltid hamnar på bordet, även om det gör det OFTAST. Kram på dig din supermorsa!

Millan - Oj, vilket pilljobb....vad duktig du ärMalin - äsch, då var det väl inte meningen att du skulle ha det jobbet då. Om man verkligen "klickar" på ett jobb och med personalledning och annat så tror jag det KÄNNS i hela kroppen...då slappnar man av, fnittrar och är ungefär som vanligt. Därför tror jag att det här inte var den grej...egentligen. Lycka till nästa gång!...Det blev inte någon djurpark. Mörka moln tornade upp sig och jag vågade inte fara iväg de där milen för att riskera att gå runt och se svansen av blöta lamor som står och trycker under något träd långt in och bara ögonen på pantrarna som trycker i sina hålor. Istället tog vi låneböckerna som vi lånade igår, tog en picknickfilt och fika och gick bort till skogsdungen här bortanför och lade oss och läste böckerna där. Det var supermysigt och en verkligen "semesterkänsla" över det med. Ännu har det inte kommit något regn, men det har blivit kvavt och kvalmigt i luften. ...Imorgon ska jag bli "pamprad" av svärmor (som har lite dåligt samvete över att hon målade staket istället för att åka med oss till djurparken, något hon inte ska ha). Hon hämtar mig med bilen och så ska hon bjuda på en liten drink på altanen och så ska vi tillsammans ta hand om barnen. Jag ska ta med mig tyg och symaskin ut och sy några vimplar och sjaletter har jag tänkt. ...Barnen lyssnar på Alfons Åberg...maken monterar spotlights i köket och jag sitter och funderar på vad jag ska laga mat för mat...har ingen spisplatta eller ugn, bara mikrovågsugn. Hmmmm....Några tips?(Funderar på att ta fram stormköket)

Nu ska jag skriva något...som inte alls har så något med era fina länkar och hem att göra...utan mer som en allmän fundering och reflektion angående mig själv. Jag är nyfiken på att veta om fler känner på samma sätt?Jag känner att jag är svår att "tillfredsställa" när det gäller inredning på sista tiden. För att jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN ska gå igång på någon inredningsbild så krävs det något utöver det vanliga nuförtiden. Det här är en känsla som vuxit sig starkare och starkare under de senaste åren för att nu nästan helt ha tagit över. När jag började förstå att jag älskade det vita, lantliga...ehhh...för två år sedan...så sade nästan alla vita inredningsbilder "KADANG" i mitt hjärta. Allt var fint, allt var åtråvärt.Nu känns det nästan som om jag blivit "mättad", om ni förstår hur jag menar. När jag läser inredningstidningar så läser jag dem mer kritiskt..."Det hade varit finare om..." eller "Snyggt...men....varför har de...?" etc. Jag finner mig mer och mer ströbläddra i inredningstidningarna. Jag saknar det där "Damn vad fint"känslan som jag hade för ett och ett halvt år sedan, ungefär hela tiden när man tittade in i vackra vita hem. Nu har jag en mer självkritisk approach... "Det skulle funka...men..."Betyder det att jag kommit längre i min egen stilutveckling, eller handlar det bara om att man blivit "övermättad" på ganska så lika inredningsstil/mode som råder nu i lantlig/vit inredning?Förstår NÅGON vad jag menar? Att liksom minsta lilla lykta var "KaDANG" ibörjan....att varje litet skåp var det också, bara det var vitmålat? Men nu är man så kritisk på så många andra punkter också. Storlek, utförande, stil och ursprung etc. Ribban för "det perfekta" skåpet/lyktan/vitrinskåpet/bordet har höjts tusentalt. Åtminstone för mig...är det någon fler som känner samma?