Vita tråden del 8

Ja och då ler vi inte lika "mycket" på kortet. Då hade vi varit ännu mer lika, för hennes ögon ser ut som mina då.

Nåja...en kul grej, tycker jag i alla fall.

..

Jag sympatiserar med maken som jobbar i köket. Han sliter med kabeldragningen i taket, det går SEGT att få igenom ledningarna och han är lättretlig och arg så jag håller mig "ur bild", samtidigt som jag ändå är vaken för att han inte ska känna sig så ensam. Då och då kommer han och svär ve och förbannelse över köket. Jag lyssnar och pratar lite lugnande och så kan han åtgå till blivande köket igen (läs helvetets urgrundshåla)

Jag går och hjälper honom när han ber om det, typ står och juckar i en kabel som hänger i ett rör. Det låter helt absurt!
"Lite fortare....nej, du måste jucka hårdare" säger maken irriterat. Hmmm...
Att jag lyfter på ett ögonbryn och försöker se pilimarisk ut för att låta honom förstå hur jag uppfattar kommentarerna går honom förbi. Han är förbannad och arbetsinriktad kort och gott. Inte ens:
"Men juckandet är väl ditt jobb" kan smälta honom. Han bara fokuserar.

Vilket är bra!
Fast när jag står där och juckar hårt och snabb i en kabel för att make, som står och stirrar stint upp i taket tre meter därifrån, ska uppfatta vilken kabel som vibrerar...då känns det som om LITE humor ändå vore på sin plats.

"Kom igen nu, hårdare kan du. Jucka riktigt hårt nu så det händer något här borta"

Hihi...ja-a...JAG kan inte låta bli att fnissa lite i alla fall.

Godmorgon!

Bilderna finns inte i bloggen här på FL, men...på ett annat ställe som börjar på "B".

Vad härligt med pysselkväll FruPuffen...jag saknar sånt.
Mimmamum - vad härligt med auktioner. Jag tycker det är så klent med utbud här i närheten, men i Dalarna verkar det vara hur många mysiga auktioner som helst...och finfina fynd på både det ena och andra. Jag ser hur både du, LissAnna och Spets och snor med många flera fyndar hur mycket som helst.

Memoria och Mammaminna -

Malin - hoppas du får en underbar dag med din syster. Max har de godaste hamburgarna tycker vi i vår familj.

Knyttis - vilka ansvarstagande vuxna som planerar pensionsvalsdag. Sånt skulle fler behöva. Jag vet många i min ålder som inte börjat pensionsspara än.

Meli - vet hur det är att ha fullt upp, kul ändå att du kikar in då och då.

Och HJÄLP förresten....

Maken och jag har åttaårig bröllopsdag idag...och jag har inte ordnat med något. (Vi brukar inte ge något särskilt, utan mer fixa barnvakt och äta och dricka gott på någon fin restaurang tillsammans och prata om året som gått och året som ska komma etc.)

Men....just den här veckan har maken beredskap och kan inte åka iväg någonstans och att äta lyxmat hemma känns ingen höjdare heller. Jag vill alltså fiffelifixa något annat till honom.

Texter och bilder har jag givit honom tidigare, så det känns inte så speciellt längre.

Hjälp mig med lite tips är ni snälla. Jag har ingen fantasi idag.

Åhhhh.....klokt att du tänker sova över i husvagnen...oro är ingen bra "extra börda" att bära när man är så här nära förlossning. Men...tänk...själva mensvärken du har nu gör nog gott. Jag tror att du kommer få uppleva en ganska kort och lindrig förlossning just därför. Hur lång tid tog sonen på sig nu igen?

Jag sänder en varm kram till dig genom nätkablarna....jag förstår precis att du känner dig deppig. Kräv lite "pampring" av maken och bara ta det riktigt, riktigt lugnt och gör något du tycker om i vanliga fall.

Kram

Peak - nope, den har aldrig funnits vit...tyvärr...
Jag skulle rekommendera den stolen. Båda mina har sådana och de funkar toppen. Vi bytte lagom tills de fyllde två år faktiskt, dottern fick till och med byta på samma dag hon fyllde två. "Nu är jag STOR mamma" sade hon.

En väninna till mig har också en sån och hennes sexåriga dotter vill fortfarande ha den...när hon ställer undan den så plockar dottern fram den igen. "Den är ju så skön att sitta på" säger hon. När hon var här senast så blev hon helt lyrisk när hon såg att mina barn också hade sådana just på hennes rekommendationer.

Oj, jag vet ju att du har en flicka. *skäms lite*
Ja, det är ju tur att du kommer vara närmare, för det gick ju verkligen ganska fort med Tilde.

Passa på du att läsa lite böcker. Jag väntar på att min bokbeställning ska komma, är det någon av er andra som beställde samtidgt som fått era redan?

*fastvuxen* Dags att starta dagen.

Ska bara berätta en underbar sak. När vi kom ner på morgonen hade maken redan åkt till jobbet. Barnen sprang in i köket och ropade "Vi har GOLV, vi har GOLV" och så sprang de som små fnattar fram och tillbaka i nya köket mellan matdelen och arbetsdelen.

Vad hade hänt? Jo, det är fortfarande bara "golvspånskivor" på golvet, men maken har röjt upp, dammsugit av efter takborrningen och dessutom strukit det grått en gång med roller.

Det blev en helt annan känsla, även för mig. Igår slet han med elkablarna långt efter midnatt, men nu hänger det inga "Aliententakler" från taket längre.

Han lyssnade på en ljudbok under tiden han jobbade. Han startade den från början när han började med eldragningen. När jag gick upp för att lägga mig hörde jag uppläsaren säga.
"Kaptiel 32...sidan 214" Då har man jobbat LÄNGE!

Han är så duktig och go.

Jag får så härliga självförtroendeboostar av dig...TACX för det.

Fjorton fönster!!! Det låter som en blivande veranda...eller kanske ett litet lusthus/växthus månntro? Det är ju precis så som man läser att det går till i inredningstidngarna. Då spontanköper de både det ena och det andra.

Strax före jul läste jag om någon kvinna som varit iväg på en långväga resa och kommit över ett STORT parti tegel...som hon köpt och transporterat hem utan att veta vad hon skulle ha det tilll...just då. Fast det blev ju något fint av det, tror det blev grunden till ett växthus...(är det någon som känner igen det reportaget?...kan det ha varit D&T tro?)

Jag skrev ett långt inlägg i morse till dig Busan, men när jag postade så försvann det. Först flera timmar senare såg jag att det inte kommit med. Just då orkade jag inte skriva om det, men nu gör jag ett försök.

Jag hoppas att du hittat på något roligt med barnen. Ibland så tror jag att man glömmer bort att fråga dem själva faktiskt. Så brukar jag säga till mina lärarkollegor när de suckar över sin planering...."Jag vet inte vad vi ska göööra på fredag"..."Fråga barnen" säger jag alltid då och de får de mest fantastiska, kreativa förslag av eleverna. Jag brukar försöka komma ihåg att fråga mina egna barn också.
"Vad vill ni göra idag?" frågade jag i förrgår.
Då svarade de:
"Vi vill gå in i kyrkan och titta på bilderna och fönstren som vi gjorde den dagen vi plockade kastanjer, mamma" och "Sedan vill vi gå ner till ån och lukta på taggblommorna" (rosorna).

De hade en toppendag och jag svär att jag INTE hade kommit på att gå och strosa i en kyrka och lukta på rosor utan det hade väl typ blivit "Lekland" eller något annat. Kul det med, men det finns ju så mycket vackert i vardagen också som man inte får glömma bort.
Sedan hoppas jag att du funnit en bra medicin efter att ha frågat på Apoteket. Men jag tycker samtidigt också att det är viktigt att du tar kontakt med din husläkare så att han eller hon får utreda ordentligt så att du får rätt sorts medicin i längden. Du behöver nog också överse din panikångest och se så att den inte eskalerar iväg med tiden. (Tiden läker inte alla sår allla gånger, det vet jag av egen erfarenhet). Flera år efter att mamma dog när jag var liten gick jag ner i en, för mig, helt obegriplig svacka där jag mådde pyton.

Om du inte har någon att prata professionellt med om din sorg så hoppas jag att du kan finna en och det finns säkert många stödföreningar där ute med föräldrar till änglabarn. Det finns ju även flera här i tråden som upplevt sorgen att förlora ett eller två barn så ni kan säkert stötta varandra bra.

Allt det här vet du ju säkert mer om än jag, men jag ville i alla fall skriva något mer än "Ät magmedicin" för det är så lätt att vi bara tar tag i symptomen men inte alltid orkar ta itu med orsaken eftersom den hetsiga vardagen tar över all tid och energi.

En varm kram till dig från mig

(som trycker ctrl+C innan jag skickar iväg för säkerhetsskull)

Fast det var ju ganska "rejält" ändå...en toalettstol.

Jag blir så imponerad över sådana människor som liksom så störtsäkert vet om vad de vill ha...som känner sig själva så pass bra.

(Eller så är folk helt enkelt gäääälna)

Här skiner sooolen! Jeeehoooo.....och jag har haft tvätt ute ett tag (snacka om gääälen), men även fast regnmolnen hängde stort i morse så beslöt jag mig för att låta det hänga kvar och chansa på att det skulle hinna torka upp lite i alla fall. "Det kan ju i alla fall inte bli blötare liksom". Nu är tvätten torr.