Vita tråden del 8

Oj, oj...tack tjejer för era svar....men Mistral var i mina drömmar tror jag...den passar inte in effektmässigt och tyngdmässigt. Bother!

Det ska vara

1. Carat?
2. Minette?

Då antar jag att ni tycker Minette va?

Fast jag tror att den hemska tapeten på just den bilden kanske missleder också. Jag hade inte ens sett Carat om jag inte sett den här fina "vindvsåningsbilden"....i vitaste vitt...

Tryck på "Produkter" och välj "Lätta murspisar" så får ni se en vacker VIT interiörsbild med den. Lite skillnad mot den hemska rökblå tapeten. *ryser*

http://www.keddy.se/

En varm kram till dig...nu ska jag gå och lägga mig så jag är en gudfruktig och god mor imorgon (också)

Sussa sött, vännen!

Kram Bea

Jag håller HELT med dig! Mera obligatoriskt delade föräldradagar skulle till en början "tvinga" fram männen att vara hemma, men i långa loppet skulle det bli en självklarhet att fäderna är hemma mer. Skulle reformen gå igenom nu så skulle vi se resultat om bara två generationer när våra barn fått barn. Då kommer förhoppningsvis inte våra döttrar acceptera argument som "Han kan inte vara hemma, för han tjänar mest" (eftersom män oc kvinnor tjänar mer lika eftersom kvinnor värderas högre i yrkeslivet SAMT inte riskerar att halka efter lönemässigt då de tar alla föräldraledighet). Våra döttrar kommer säkerligen inte heller att acceptera argument som "Eftersom han har eget företag så funkar det inte att han tar ansvar för barnen", men istället slita dubbelt om de själva hade eget företag.

Det är heller inte rimiligt, åt andra hålllet, att hamna i en situation som min manliga kollega gjorde i i våras. Jag förväntades fixa en viss arbetsuppgift "bättre" än honom som berörde yngre barn just för att "Du vet ju hur det är med små barn" och så en blinkning åt mig när han satt bredvid. Han blev förbannad med all rätt. "Jag har två vuxna barn" sade han. "jag vet hur det är med små barn!". Vår arbetsgivare (manlig) sade med ytterligare en blinkning:
"Men du har ju inte haft ANSVAR för dem på samma sätt som Bea har för sina, eller hur? Det har väl din fru haft?"

Och det har hon INTE eftersom han var hemma med barnen när de var små, längre perioder än hon, men FÖRVÄNTNINGARNA är att män inte kan och det hjälper heller inte männen att själva ta initiativ heller.

Och handen på hjärtat...visst har vi kvinnor en viss "övertro" ibland på att bara viiii kan och att viiii gör på det rätta sättet....enbart. Och vem är männen att argumentera emot när vi irriterat sliter ifrån dem blöjorna och säger "Jag gör det JAG istället". Vi har ju sett hur vår mor gjort i vår tur och fått en massa "övning" och har FÖRVÄNTNINGARNA på oss att vi ska kunna det.

Nej, det behövs ett förändrat synsätt, både från oss kvinnor och män. Ibland behövs det en tydligare markering...såsom just statlig styrning, annars lär det ALDRIG bli någon förändring och vi står där med handfallna söner som inte "vågar" tro att han kan trösta sin son när han är ledsen, utan lyfter över honom till barnets mor istället.

Jag skrev mitt eget inlägg innan jag läste ditt om din man som egen företagare. *förklarar*

Det jag menar är att så länge som männen inte får HJÄLP att fixa att vara fäder OCH egna företagare (genom att exempelvis få visst arbetsstöd eller ekonomisk ersättning till en viss procent av tjänad inkomst istället för en allläm föräldrapenning, så blir det ingen förändring)

Och det kommer i längden innebära att männen är de som startar egna stora vinstgivande företag i vanlig ordning....och kvinnorna avvaktar....för hur ska de kunna kombinera egen företagsamhet med barn? Antingen avstår de från barn ELLER från sin karriär. Det ska inte behöva vara varken eller som kvinna. Män behöver ALDRIG välja karriär eller barn, för de har alla förväntningar på sig att välja karriären, men INGET stöd för att hantera både och.

Ja, den är verkligen fin den med....mjuk i formerna, det tycker jag om.

Jag är däremot ute efter något liknande min tavla tror jag. Den har givit mig sådan sinnesro. Och när jag tänker efter så passar den kanske bäst in på Keddys "Minette"? En vit pinnstol. Trägolv. En enkel säng. Trasmatta. Och VÄRME!  

Juliah - det verkar inte som mitt inlägg kom med, jag kikade också bakåt och kunde inte hitta det? :-O

I alla fall så svarade jag att jag inte visste riktigt. Att det har ju varit så många steg med själva utbyggnationen...som vi började med i juni förra året. Gjuta grunden, nya väggarna, taket, takpannor, nya fönster, ny ytterdörr, och så rivningen av väggen in till lekrum och befintligt kök och så fixa till innerväggarna etc...eldragning, vatten, avlopp

Men....nuuuu...från att ha rivit del för del av det gamla köket och satt upp det nya sektion för sektion....så har vi nog hållt på åtta veckor. Men vi har inga snickare eller hantverkare alls och maken har inte semester utan vi jobbar på så mycket vi orkar och står ut på kvällstid så vi räknar med att inte ha ett färdigt kök förrän skolstarten. (Vi ska på semester till Tyskland i två veckor också), men sedan när vi kommer hem så har gemensam semester i två veckor och då räknar vi med att hinna klart.

I dagsläget så kan vi använda nya diskbänken och vattnet därifrån, diskmaskinen...spishällen att koka vatten på (ingen fläkt på plats), ingen ugn alls, mikron/kyl och frys står kvar vid gamla väggen.

Så det är mycket kvar att göra. MYCKET!

Men jag tror att ni ändå kommer bli klar före oss! Och då är jag allvarlig!

lillvilda - jag kan varmt rekommendera http://www.nublu.se/ som är en av de bästa inredningsbutikerna på nätet

Är du också vaken?

Här "juckar jag kabel" med maken då och då. Just nu är jag överflödig då han håller på med det finelektroniska, men snart ropar han på mig igen.

Snaaart har vi dragit klart elen förhoppningsvis, även fast det låter som ett LJUSÅR framåt i tiden när han förklarar vad vi har kvar att göra.

Vad flitig du varit idag. Hoppas att du får förnyad energi av din energi. Hoppas ni kommer iväg till IKEA imorgon. Liatorps bokhylla vet jag dessvärre inget om.

Fy så snurrig i skallen jag är. Imorse låg vi länge och pratade i sängen jag och maken och barnen. Jag konstaterade att sovrummet är det minst tilldragande av alla rum vi har. Inte nog med att det är mörkbrunbetsade fönsterfoder och dörrfoder, utan även furufönsterbräde och gulbeiget plastgolv. Tapeterna hängder dessutom på trekvart nu och det är verkligen dags att byta de bajsbruna golvsocklarna.

Vi ska ju skifta rum efter att köksrenoveringen är överstökad. Då ska vi flytta ner vårt sovrum och få till ett allrum där uppe i stället så därför har vi inte lagt ner en cent eller minut av vår tid på det rummet än.

Men....efter att jag efterstrukit den docksäng som dottern fått måla vit...gick jag upp med målarburk och dotter och gav många saker en rejäl omgång.

Fönsterbrädet. Fönsterkarmarna. Dörrfodret in till sovrummet. Dörrfodret in till badrummet. Badrumsskåpet (i hemsk furu) och golvsocklarna där uppe i lilla hallen.

Det känns helt FANTASTISKT, men nu mår jag faktiskt liiiite illa. Men...vad gör det. Jag har en sådan där GLAD känsla i magen som bara vita rena ytor ger mig.

Synd bara att jag måste göra OM hela baletten imorgon...och sedan en gång till efter det.