varför är det så svårt att våga byta jobb?

Jag vantrivdes också väldigt mycket på en tidigare arbetsplats där jag hade fast tjänst. Ogillade verkligen cheferna. Kände också att jag var den kompetenta, inte cheferna. Slutade med att jag tappade all motivation, tappade livslusten, höll på att förlora greppet helt. Blev utbränd.

Har gått ett par år sen nu, jobbar som konsult i ett annat företag och trivs väldigt bra med att byta arbetsplats av och till!

Jag tror inte jag kände rädsla för att säga upp mig, då när jag inte trivdes - jag bara inte insåg att jag hade det valet. Önskar att jag hade fattat det utan att behöva gå ner mig så. Tog tid att komma igen - men är ändå tacksam för att det blev som det blev. Tack vare det var jag tvungen att bryta upp från det gamla och finna på nåt annat.

Hoppas du slipper den dramatiken jag gick igenom men var inte rädd för att säga upp dig, det finna alltid nåt annat för den som verkligen vill. Tänk såhär: du vet vad du har, men det finns alltid någon bättre där ute som väntar om du verkligen vågar =)

hej,,, jag tror jag är utbränd...... iaf just nu... : ((( tack

känns som ja vill byta bransh helt

som att detta företaget förstört min sälj glädje!

Har bytt företag och branch några gånger. Anledningen har varierat, behov av nya utmaninger, less på företaget, lön, tråkigt mm. Allting blir inte bättre på nytt jobb men jag har aldrig ångrat ett byta.

Så börja sök! Nytt jobb kommer mycket sällan av sig själv.

/Kjell

Känner med dig!

Just nu är jag mammaledig, men känner verkligen inte för att gå tillbaka till mitt jobb.
Efter en tid hemma nu så inser jag mer och mer hur "utnyttjade" jag och alla andra är på min arbetsplats. Passar det inte så är det bara att sluta...

Ändå, så är det läskigt att söka nya jobb och eventuellt säga upp sig. Man vet ju att man har en fast inkomst (för låg i jämförelse till det jobb jag gör)som kommer varje månad.

Men skulle så gärna byta jobb och helt bransch också.

Måste nog ta tag i detta iallafall!!! 

mamman, va jobbar du me`?

Jag är administratör och tycker väl i sig att jobbet är okej och även arbetskamraterna. Det är väl därför man stannar antar jag.

Men att aldrig få någon uppskattning eller "beröm" för det man gör eller att man stannar och jobbar över då de plötsligt beordrar detta. Man får inte välja när man skall ta ut sin flextid som egentligen borde ha betalts ut som övertid osv..

Att man "räddar" pengar åt företaget genom att rätta andras fel verkar inte som det uppskattas heller.

Har varit hemma drygt ett år och på den tiden har min chef inte hört av sig en enda gång, och då har jag ändå haft en komplicerad förlossning, med en jobbig tid efteråt osv. Medarbetarsamtal visste hon inte att hon skulle ha med mig som var hemma, då jag undrade förra året. Nu har de haft de igen och inte heller i år verkar hon veta att hon ska ha det även med mig..... Orkar inte ens bråka om deta tyvärr.

Usch vilken lång negativ harang du fick, men det är ganska skönt att skriva av sig ibland...

shit känner precis samma
läskigt

ingen uppskattning eller nåt

men älskar vännerna och jobbet i sig

precis, sånna företag.....
När en arbetsgivare beter sig så där så har de en speciell syn på sina anställda som man inte helt enkelt kan förändra.

är det inte en sanning??

Skulle vilja peppa dig till att ta tag i saken! Börja säka nya jobb, utforska vad du har för möjligheter. Eller säg upp dig med en gång - en del säger kanske att det är dumt, innan du har nya tjänst - men det löser sig alltid för den driftige.

Det var jag som skrev första inlägget - och jag sa upp mig innan jag hade ny tjänst. Jag var tvungen, hade verkligen gått under annars. Kände att jag behövde göra nåt helt annat, byta bransch. Gjorde det under ett år och tog sen nuvarande tjänst.

Har inneburit stora omställningar, bor på ny ort, nytt liv och nya möjligheter - men fått gnistan tillbaka! Och att jag nästan 3-dubblat lönen är bara grädden på moset =)

Så om du inte trivs med cheferna, och du vantrivs på arbetsplatsen - säg upp dig nu! Du vet ju att du är bra på det du gör, så det finns alltid jobb för dig. Eller ta chansen att komma igång med nåt annat!

Hejsan på er!

Det var så skönt när jag såg rubriken på den här tråden. Jag är i precis samma sits som ni.
Chefen är helt omänsklig och bryr sig inte alls om hur man mår. Jag bröt ihop inför henne i fredags men hon förstår ändå inte. Tilläggas bör att jag inte gråter i första hand. Gråter inte ens när min sambo ser om jag får bestämma.
Nu har jag tagit tag i saken och ska söka två nya jobb som jag har hittat. Det är skitläskigt! Men jag måste ju våga, eller hur? Så här kan vi ju inte fortsätta ha det....

Ta hand om er och lycka till!

ja har med 2 nya jobb!
jag funderar på att säga till chefen att ja säger upp mej så de blir av me mej om ja får pengar

vågar ja de?

Jag tycker INTE att man bara ska säga upp sig då sär hux flux. Ok, man e inte nöjd, chefen e en idiot, man får inte uppskattning- ok jag har oxå varit där men det hjälper inte att bara gå in till chefen o säga att man säger upp sig, visst får säkert ett nytt jobb snart men vad händer där då, hur vet du att chefen inte är en idiot där oxå?? Hur vet du att dukommer att få beröm där??

Om man är missnöjd med något - ja då måste man prata om saken, tala om hur man tänker o känner, har du pratat med din chef o berättat hur du känner??? Annars kan ju inte han veta....
Sen när du berättat det och förhoppningsvid, om det är en bra chef och bra arbetsgivare så får du säkert gehör för dina behov.
Om inte, ja då kan man ju undra om man vill vara på en sådan arbetsplats o ha en sådan chef...

isåfall kanske du ska se dig om efter andra jobb, skicka några ansökningar så ska du se att det ger med sig - om man ska byta jobb så e det ju rätt tillfälle nu eftersom det e högkonjuktur(ett tag till ialllafall)
Och var klar o tydlig med när du söker jobb på vad det e du vill göra, samt visa redan på intervjutillfället hur och vad du har för behov mm...
Lycka till!

Koki - på det stora hela låter det ju förnuftigt det du säger, att man ska snacka om saken, tala ut om problem bla bla bla... men ibland är det enda vettiga att säga upp sig.

Om man vantrivs så pass på arbetsplatsen, om man sett vad cheferna går för - och vet att det är lönlöst att ens diskutera saken med dom. Se bara inlägget ovan om den som bröt ihop inför sin iskalla chef...

Ibland är faktiskt det rätta att bara bryta upp, lämna ett skitställe med stoltheten intakt och börja om på nytt jobb. Det fins idioter överallt men det går att säga upp sig från nya jobb också.

Jag är inne på din linje lite grann. Att säga upp mig utan att ha nåt nytt jobb.
Jag har nu bestämt mig för att ligga lite lågt en stund och stå ut en månad till på jobbet. Sen är jag föräldrarledig och har semester fram till mitten på september. Tänkte komma igång och söka jobb under sommaren när jag är ledig. Och hoppas på det bästa.

Jag önskar att det hade gått att prata med min chef men det är ju noll reaktion från hennes sida. Hon kom in till mig imorse som om ingenting hade hänt. Hon frågade inte ens hur jag mådde. Totalt slut i huvet är hon!

Sorry om jag svamlar. Ville bara dela med mig lite...

Anonym (zed) skrev 2008-05-21 20:26:02 följande:

har pratat, många har det, tyvär hjälper det inte, de bryr sej ej om sina anställda...
är ledsen att det tog så lång tid för mej att inse

just nu har jag 30 sjuk symptom! i kropp själ
och funderar på att sjukskriva mej.

har ett annat jobb ja kan få, där ja känner chefen m.m

Jag har just tagit det steget, som du går och funderar på. Slutar på mitt gamla jobb om en vecka och det känns så otroligt skönt! Har räknat dagarna sen jag sade upp mig. Inte för att jag vantrivdes så fruktansvärt men jag kände att jag hade gjort mitt där och störde mig en hel del på vissa kollegor så jag kunde spy... Efter att vi flyttade i höstas så fick jag ganska långt till mitt jobb så då blev det mer angeläget för mig att verkligen ta tag i att byta jobbb.

Men visst är det så att man vet vad man har men inte vad man får. Ibland måste man chansa, ta steget ut i det okända. Känns det rätt i magen så har man inget att förlora.

Lycka till!

PS! Följ gärna mitt byte utav jobb på: www.iabloggar.blogg.se