H e l e n a skrev 2008-06-25 22:26:40 följande:
Det svåra är ju att de som behöver mest avlastning ofta inte kan ta emot den, precis som du säger. De mer krävande barnen har förmodligen fler rutiner och är mer trygghetsberoende än andra och då vill man som förälder ogärna chansa och låta andra prova. Sambon och jag har verkligen behövt avlastning, men har väl varit för blödiga... Vi är förmodligen för känsliga! Men det är svårt när det skär i mamma/pappahjärtat (hur trött man än är)!
Vi har dock redan då barna var bara någon vecka tagit emot hjälp dagtid.
Första månaden var jag sj.skriven så då var mamma och svärmor här och hjälpte mig (efter att pappan börjat jobba).
Sedan efter sj.skrivningens slut har dom fått komma och avlasta titt som tätt, annars hade inte våran vardag fungaerat. Vi hade en natt i början då barna hade varit vakna hela natten och kräkts+magont+ all omställning som det med barn innebär.
Även nu fast barna är ett år (på ons) så fpr våra föräldrar komma och hjälpa.
Men inga nätter har vi lämnat bort dom för att få sova. Nu är dom ju så pass "stora" så det skulle säkert gå, å andra sidan är dom inne i nån "mamma"period just nu.
Min mamma vill gärna hålla dom uppe längre för att gosa osv. men vi har varit stenhård på rutinerna då vi äntligen fick några! Visst nu på våren/sommaren har vi någon enstaka gång hållt dom uppe längre (varit på kalas) men det är ju vårat eget fel om allt spricker (vilket det inte gjort hittills), hellre att vi sabbar för oss själva än att våra föräldrar gör det.
Oj vad långt det blev

Massa struntprat säkert, läs det ni orkar bara!