Joanna och Åsa - ni är ena starka tappra par kvinnor. Krånglande nätter under sååå lång tid och så fler barn att vara mamma åt hela dagarna. Dessutom män som inte är hemma så mycket. Det måste vara otroligt tufft. Önskar att jag hade några bra tips eller råd att komma med men tyvärr så har jag ju inte det. Ni kanske redan hittat trådar här på FL om andra med liknande problem. Eller så är det kanske bäst att låta bli. Jag vet inte vilket som är jobbigast, att bli uppäten av problemet (så som jag nog blev) eller att försöka hålla humöret uppe och köra på. Alternativ två är nog det bästa ett tag men inte för länge, man orkar inte det. Asch, allt jag skriver känns så töntigt och inte alls konstruktivt. Det enda jag vill ha sagt är väl egentligen att jag läser det ni skriver och känner med er. Tycker verkligen att ni är starka och underbara människor, jag brukar tänka på er när jag tycker att det är tradigt eller jobbigt. Känns som ni fixar så mycket så bra. Aldrig att ni klagar heller. Även om ni skriver om att det är jobbigt så känns det inte som klagan utan mer bara som konstaterande. Men man FÅR klaga också och att be om hjälp när det är jobbigt är ju verkligen att vara stark det med.
Svammel svammel...
Midsommar ja. En hel del annorlunda sen barnen kom. Sen är ju vårat bästa vänpar splittrat och den nya konstellationen är inte lika enkel som den förra då min bästa väns nya kärlek är en tjej. Ännu är det alltså inte lika 'lätt' som det var när Jim och Magnus snackade medan jag och bästa vännen pratade ikapp. Nu blir det mer som jag och mina tjejkompisar och så M. Sen ä de fortfarande rätt mycket inne i svängen med fester, resor och stadsliv. Så vi firar med svägerskan och hennes familj plus vänner till dem. Ska bli jättemysigt, Filip älskar sina kusiner.
Jo - 80pix var inte mycket det. Vi var ju två som låg fyra dygn.... lite annat det. Har ännu inte fått tummen ur och skickat in 'kvitto' till försäkringsbolaget för att få pengarna tillbaka. Varför är jag så lat och oproduktiv????? Ofta när du skriver så blir jag liksom lite avundsjuk på er Bullerby-gata. Lyckliga Naims och Ian som får växa upp så! Förresten fortstätter F att prata om Nivi av och till. Han säger rätt vad det är 'åka Naivi?' eller 'Naivi, Vilmer, mina kompisar - åka bilen' Undrar så varför han snöat in så på just Naimi och Vilmer. Dessutom utan att vi direkt pratat om Naimi. Sött. Kanske lir vi släkt till slut