Vad innebär det att vara gudmor?

Tjaa om man kan ha en gudmor fast man inte har kyrkodop?!? Det vet jag inte, men jag är gudmor till en helt underbar liten kille på 3 år. Vi fick ett papper av prästen där det stod en massa uppgifter man har som gudförälder. Det var tex att man ska ställa upp mycket, bla om föräldrarna skulle försvinna av någon anledning. Man ska ha en nära kontakt och lära känna barnet! Kanske lite som extra mamma eller pappa! Jag kommer inte ihåg mer vad det stod (är inte hemma och kan kolla) men det var en hel del saker!
Jag tycker att det är jättemysigt att vara gudmor och kan rekomendera detta!
Lycka till!!

Gudföräldrarnas viktigaste roll är att uppfostra barnet i den kristna tron har jag förstått. Därför tycker jag det är lite hyckleri att ha gudföräldrar om barnet inte döps - tyvärr, för jag är själv i den situationen!

Hej!

Tossan har helt rätt. Gudfar och gudmor eller faddrar som det också kallas delar ansvaret för barnets kristna fostran tillsammans med föräldrarna.

Detta går att läsa på Svenska Kyrkans hemsida:

Seden att ha faddrar till den som ska döpas blir allt vanligare igen efter att nästan ha varit utdöd en längre tid. Egentligen är seden uråldrig, den går tillbaka till andra århundradet efter Kristus. Då handlade det om att ge barn till kristna martyrer nya ”föräldrar”. Krav på att faddrarna skulle vara bekännande kristna kom under 300-talet.

Under svensk medeltid och reformationstid var det faddrarna som förde barnet till dopet (föräldrarna var hemma) och sedan överlämnade det döpta barnet till föräldrarna och så blev det dopkalas. Faddrarna hade en så viktig ställning att det i 1571 års kyrkoordning och 1686 års kyrkolag fanns lagstadgade krav på deras kristna tro.

Idag är det Svenska kyrkans kyrkoordning som gäller. Där står att en fadder ska vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran. Däremot finns inget krav på att faddern ska tillhöra Svenska kyrkan.

Vilken är fadderns uppgift?
En fadders uppgift är att be för sitt fadderbarn och hjälpa det att lära känna Jesus och tro på honom. Det innebär att faddrarna ska hålla kontakt med sitt gudbarn hela livet, komma ihåg viktiga dagar som dopdag, julafton och födelsedag, engagera sig i barnet och stötta föräldrarna i att till exempel be aftonbön med barnet.

Ofta bär någon av faddrarna barnet till dopet. De kan hjälpa till i dopgudstjänsten med textläsning eller ljuständning. Efteråt får de ett fadderbrev som påminner om deras hedersamma uppdrag.

Förr skulle faddrarna fostra barnet om föräldrarna dog. Numera finns det ingen sådan regel. Idag är fadderskapet ett personligt och moraliskt åtagande.

Vilka väljer man då till faddrar? Många föräldrar ber sina syskon eller andra släktingar, andra väljer goda vänner. Om man väljer goda vänner utvidgar man släkten och därmed nätverket runt barnet. Den som är fadder är det för livet.

Möt Jens och Marie som är faddrar
- Att vara fadder är ett livslångt hedersuppdrag.
Det konstaterar Jens och Marie som är faddrar till sina vänners pojke. De kände sig båda hedrade när de fick frågan och tackade ja.
- Att vara fadder ser vi som ett uppdrag där man blir delaktig i en annan familj. Det innebär också att man engagerar sig i barnets liv.

Om fler skulle fråga dem om att vara fadder till sina barn skulle nog Jens och Marie svara nej. De ser uppgiften som ett ordentligt engagemang och därför ska man inte ha för många fadderbarn, menar de.

Eftersom Jens och Marie ville vara delaktiga från början deltog de båda två i dopgudstjänsten med bibelläsning, bön och sång. Men för dem betyder fadderskapet alltså inte att man engagerar sig bara i frågor som rör dopet utan i hela barnets liv.
- Att vara fadder innebär också att man intresserar sig för vad barnet hittar på. Vi har varit på hans första fotbollsmatch och på luciatåg i skolan. Vi tror att det är bra för barnet att ha fler vuxna förebilder än sina föräldrar.
- Sedan tänker vi mycket på vårt fadderbarn och ber för honom.

Jens och Marie engagerar sig lite mer på de dagar som är ”hans dagar”. Dopdagen, födelsedagen och julafton.
- På dopdagen får han något som är knutet till den kristna tron, på födelsedagen något som passar hans ålder och på julafton får han något sportigt. På dopdagen hittar vi också alltid på något speciellt tillsammans, en utflykt eller något annat.

Så summa summarum. Om man inte är troende själv och därför kanske inte vill att barnet ska fostras in i kristen tro är det väl onödigt. Däremot om man känner att man vill ge barnet den delen också, men själv har svårt att ge det kanske man kan använda någon vän till hjälp som fadder. Men då bör ju den vara kristen för att det ska ha en poäng.

Det kan väl finnas vuxna i ens nätverk som tar ett extra ansvar för barnet utan att man använder sig av en kristen sed för det om man inte tror på det?

Problemet är att det saknas en officiell benämning på en motsvarande person om man inte är religiös. Dvs en person som ska få en speciell relation till barnet, ställa upp för barnet och lyssna på det och hjälpa det vid behov, kanske ge presenter och så.....
Vad kan man kalla en sån?

Hedersmamma och hederspappa!

Jag har hört att vara gudmor o gudfar innebär det att om barnets föräldrar dör så ska de ta hand om barnet o uppfostra tills det är myndigt. :)

Gudmor innebär ingenting utom att barnets föräldrar "förutsätter" att han/hon (barnet alltså) ska få saftiga presenter vid dopet och på varje födelsedag hela livet.

*Slopa fåniga titlar*

Jag hoppas innerligt att det inte är det min duddotters föräldrar förväntar sig av mig Skrattmås. *ler*

Faddrar för mig är de där vuxna som är "nästan släkt" *ler* Så ser jag på mina faddrar och så ser jag på mitt förhållande till min guddotter och hennes familj.

Det går väl alldeles utmärkt att ha faddrar även om man inte har ett kristet dop. Att kalla det gudföräldrar när ingen gud är involverad känns väl kanske konstigt *ler* men fadder är väl OK:

Troxii, tror att det där är en ganska vanlig missuppfattning. Att vara gudförälder är enbart religiöst, inte juridiskt bindande. Skulle föräldrarna dö skulle inte gudföräldrarna automatiskt få vårdnaden - det är en helt annan procedur!

Troxii,

Jo, det stämmer att det sades att gudföräldrarna kulle ta hand om barnet. Men nu för tiden är det ju inte upp till föräldrarna att besluta om vem som ska ta hand om deras barn om de skulle dö. Det beslutar socialtjänsten i den kommun där man bor. I första hand ser socialtjänsten till familjens nätverk och kan sedan utreda lämpliga personer. Vet man då att föräldrarna önskat vissa personer kan man ju ta dem i första hand. Men om det bedöms finnas andra som vore bättre för barnet, så är det socialtjänstens bedömning som gäller och inte de avlidna föräldrarnas önskemål.

Och det kanske är tur det! Man väljer ju kanske gudföräldrar av vissa skäl - som hedersuppdrag när barnet är nyfött, men när det väl kommer till kritan kanske inte det är det bästa platsen för en föräldralös trettonåring att växa upp....

Min man är fadder till sin brorsdotter. De hade inget dop utan en namngivningsfest. Där fick han ett faddersbrev i vilket det står vad han har för uppgifter som fadder.

Det står att det innebär att han ska finnas till hands för henne när hon behöver, vara en stödjande vuxen och en vägvisare samt att ge henne extra uppmärksamhet lite då och då tex genom att komma ihåg henne på högtidsdagar.

Själklart hade de frågat honom först om han ville ställa upp som fadder.
Han fick även i uppgift att plantera hennes vårdträd.

Detta tycker jag var ett fint sätt att utnämna honom till fadder på och då även skriftligt redogöra vad fadderskapet betyder för dem. Han har brevet inramat på väggen nu.

Snoffsan - det tycker jag var fint! Ska sätta denhär tråden i mina favoriter så jag hittar den när det är dags att utse faddrar till vår bebbe!

Har dock två frågor ännu:

1. När tillfrågar ni de önskade faddrarna? Under graviditeten, eller först innan namngivningsfesten/dopet?

2. Vad kunde man kalla fadder på engelska? Dvs inte godparents, utan ngt annat?