Hur mycket är era föräldrar engagerade i vård av graven?

Den enda som besöker vår dotters grav är nog min mamma, om hon vill plantera något så frågar hon först....du behöver nog prata med din mamma och säga som du känner....hon vill säkert bara väl, men hon måste respektera dina känslor....

Mina föräldrar besöker ofta vår dotters grav, något som vi uppskattar. De planterar inget (det gör vi) men däremot brukar de ha med sig snittblommor som de själv byter ut när det börjar nicka. Dessutom har de en egen gravlykta på vintern (vi sa att det var ok). De har även tagit dit en porslinsfågel och en liten vindmölla i form av en geting. Vi har pratat med mina föräldrar om att vi inte vill att det ska se överbelamrat ut, något som de håller med om.

Jag tycker också att du ska prata med din mamma och säga att nu har du tänkt att du vill att det ska se ut si eller så vid graven. Du kanske kan hitta en kompromiss, lite som vi har gjort, t.e.x att hon får ta dit en liten ängel, fjäril i porslin eller snittblommor. Hon menar säkert inget illa genom att plantera på graven, tvärtemot. Men det är viktigt att du talar om att det inte känns helt bra för dig, det är din sons grav.

Tack för era svar.
Jag har pratat med mamma och sagt att jag vill vara den som planterar blommorna för att det känns bättre så. Då vet jag hur det ser ut när jag kommer dit osv. Först blev hon lite ledsen, men när hon väl förstod hur jag kände och vad jag menade var det inga problem. Det var skönt, för jag ville ju samtidigt att hon skulle förstå hur mycket jag uppskattar vad hon gjort.

Vad skönt att din mamma förstod!

Jag blir förbannad varje gång någon annan gjort någonting förutom att sätta snittblommor eller satt gravljus. Det är vi som ska plantera, kratta, rensa ogräs och slänga vissna blommor. Vi är där nästan varje dag och vi kan sköta graven själva.

Med mamma har jag pratat och hon blev ledsen men hon gör numera inget dumt. Men det finns andra. Men jag orkar inte dra reglerna för alla. Speciellt eftersom de bara vill väl. Men jag borde nog göra det snart.

Hej

Jag blev oxå ledsen o arg när någon varit o fixat med graven, för det var ju våran.
Numera så är det bara svärmor,svärfar och min pappa som går dit.
De har blommor med sig och plockar undan visset ,pysslar lite, men vi drog reglerna så de brukar tala om " Nu har vi varit dit och gjort det och det".Då känns det OK för då vet vi när vi kommer.
Är föresten 15 år idag ,det bleknar men inte helt.

Jag har ingen barngrav att besöka(givetvis glad för de)men jag kan tänka mig att har man förlorat sitt barn så kanske livlinan  är att få komma till graven o känna att man får göra fint o plantera för sin lilla/e.....

Så bra att du pratat med din mamma o att hon ändå tog de bra..Svår balansgång de där....

Jag sköter min pappas grav(dog då jag var 18) och jag  har stått för blommor o att den sköts sedan 1996 och jag vill ju se till att där är fint o blir lite stött om någon kommit o satt massa blommor som inte passar in i de jag tänkt mig..Eftersom jag sköter de till 99% så har jag ju en plan för hur de ska se ut o jag vill inte ha massa hokus pokus blandningar....

Sedan några år tillbaks är jag den enda som sätter blommor tänder jus osv så de kan oxå kännas konstigt att bara jag bryr mig så som sagt balansgången är svår....

Tack för flera svar. Ja precis som du skriver, ploppviola, tycker jag att det blev så lite som vi fick göra för Martin, att det här med att han är VÅR och att vi bestämmer känns som väldigt starka känslor gällande de skaer som vi kan göra. Göra iordning graven känns som det substitut som finns kvar istället för att få stoppa om honom i sängen.
Ja, mamma förstod och jag trodde väl inget annat, samtidigt som det är väldigt känsligt för oss båda.

Vi valde att begrava vår son hemma i min hemby, ca 50 mil härifrån. Det är där jag växte upp, där bor min familj och det kommer alltid vara hemma för mig, var jag än bor i världen. Min sambo har inget naturligt band någonstans på det viset.
Mina föräldrar har hela tiden sagt att de ska göra allt vi vill att de gör. Sätta nya blommor och tända ljus osv. För mig är det så tryggt att de tar hand om honom. De tar bilder och skickar för att visa hur det ser ut. Dessutom ligger han intill sin gammelfarfar och gammelfarmor. Alla har vi ju olika önskemål om hur vi vill ha det. Naturligtvis saknar jag att kunna gå dit så ofta, men det känns ändå bättre att han är där hemma.

även fast min mamma bor i stockholm o vi bor i linköping är hon jätte intresserad o d tycker ja e helt underbart d var även hon som betalade begravningen hennes kommentar var att hon aldrig kan köpa något till sitt älskade barnbarn o då betalade hon hans begravining.
vi förlora våran Albin den 11 mars 08 i vecka 24+3 under förlossningen

Den 23/7 fyller eller snarare skulle vår son fylla 10år.(Han gick bort för två år sen) Min mamma har inte tid att besöka hans grav då utan var där i går. Jag har präntat in i henne flera gånger att vaser och krukor med blommor är helt okej men plantera, det vill maken och jag göra själva. Likt förbannat så ringde hon i går och sa att hon PLANTERAT en liten silverek och två små rosor på vardera sida och kvittrade att det blivit jättefint.
Jag sa då vad jag tyckte om hennes plantering, hon blev sur och la på luren. Efter ca 30minuter ringde hon igen och sa att hon skulle åka tillbaka till graven och plocka bort silvereken och sätta rosorna i en vas. En liten seger till mig....

Min son är begravd i samma grav som min pappa. I början hade jag svårt för att min farmor gick och planterade saker där (hon har så gräslig smak!) men jag har försökt få mig själv att tänka på att hennes pojke är begravd där också, inte bara min.
Däremot tycker jag kanske att min mamma kunde besöka graven oftare. Hon har varit där en gång med blommor jag köpt och planterat dem, på min begäran. Hon bor närmare, nämligen. Jag vill inte att hon planterar något där men snittblommor kunde hon få föra.

Vi har sagt till mina svärföräldrar att det inte skall göra något annat än att komma med snittblommor. Min egen mamma bor 40 mil härifrån, så hon kan inte göra så mycket.

Blev sur vid ett tillfälle då svärföräldrarna plockat bort blommor de tyckte såg vissna, i början. Men då sa vi till.

Det är VÅR dotter, genom att ta hand om graven kan vi fortfarande känna att vi tar hand om henne, fast på ett annat sätt, än när hon var i livet.

Dock tycker jag det är okej att andra än vi kommer med snittblommor, små "presenter", osv. Men vattna, plantera om, tända lyktorna gör vi själva.

Det verkar helt klart vara lite olika hur man känner, tycker dock det är skönt att några fler än jag känner starkt för hur det skall skötas och särskilt det där med vem som ska få plantera. Kramar på er alla underbara mammor