lunaria skrev 2008-08-13 12:51:03 följande:
Ja alltså läkarna på endokrinologen har jag noll respekt för. men min läkare har iaf sett lika ovetande ut som han verkligen har varit om allt. fick inga vettiga svar från honom alls. har fått en ny läkare, men efter förra samtalet får jag bara detta skriftliga svaret hem i väntan på att få tid till operationen...är så himla svårt att ringa för mig pga att jag har läkarfobi. blir svettig så fort jag tänker på läkare så därför hittar jag en massa ursäkter till att inte ringa även om jag just nu undrar varför jag mår så dåligt fastän mina värden egentligen borde vara bra...
Alltså, endokrinologerna är jo oense sinsemellan beroende på vilket U-sjukhus de sitter på. Här nere i Skåne tycker de att TSH ska ligga på 2.0 när man är gravid men i Stockholm tycker de 1.0. De är dessutom så pass medvetna om "bråket" att de säger det med en gång dessutom till dig att det finns delade meningar men att de då naturligtvis vet bättre än stockholmarna. *himlar med ögonen* Vad hände med att titta på patientens tillstånd? Dessutom är de flest spec på diabetes och det är ju inte riktigt samma sak.
Läkare kan verkligen få en att känna sig tillplattad och få en att tvivla på om man verkligen har anledning att gå till VC. En hövding på min VC var riktigt nedlåtande precis när jag blivit diagnostiserad och behandlade mig som skit. Jag grät en hel dag efteråt. Sedan upptäckte jag allt eftersom att han läst provsvar fel och inte kollat upp min journal eller någonting innan vi pratades vid så han hade bara svamlat och anklagade mig på ett mycket fult sätt för att fejka och bara vara ute efter en sjukskrivning, allt för att bli av med mig. Det gör ju inte att man får något förtroende för läkarkåren precis.
I alla år som vuxen har jag stångat pannan blodig mot läkare som hela tiden utgår ifrån att man är hypokondriker när man kommer. Alla är inte stesolidmissbrukare för tusan! Folk blir ju faktiskt sjuka på riktigt också, så lite respekt skulle inte sitta fel. Bara skyhöga betyg borde inte vara grunden för att bli antagen på läkarlinjen banne mig! Numera är jag så ilsken av mig att jag klargör redan från början vad jag kräver av en läkare (inte så att jag är otrevlig men jag klargör lugnt att de inte kan köra med mig, att jag utgår ifrån att vi ska samarbeta om att jag ska bli frisk och att jag inte är där bara för att jag har ont i en tå) och kan de inte acceptera det så blir det inte fler gånger hos den. De är till för oss, inte tvärt om.
Jag ska nog ta en kopp kaffe till för att lugna ner mig... Jag kan bli så arg när jag tänker på läkare.