brännmärke på min son

Jag vet ingenting om dig, det var du som lade in en tråd på forumet, det är du som gnäller över att du inte får de svar du vill ha och du som drog upp hur någon var funtad.

Antagligen så har det gjort ont, annars får man väl inga sår. Att prematurer får små sår och små ärr är säkerligen inget ovanligt eftersom de har så himla känslig hud. Sonen hade sår på fler ställen som premis, av tejp o annat skit som satt på hans kropp. Inga bestående ärr dock.

Sen tycker jag det verkar som att du hakat upp dej på just ärret eftersom du efter 3 år fortfarande mår dåligt över det. Du sörjer säkerligen en hel massa saker som har samband med din sons förtidiga födsel (det har i alla fall jag gjort, sorg över att inte få va gravid tiden ut, inte få föda på normalt sätt, inte få åka hem tillsammans, inte få ha lugn och ro första månaderna, osv osv), och ärret får bli en symbol för detta. Kanske kanske, skulle du behöva prata med en kurator eller nåt så du kan lägga allting bakom dig, acceptera saker som de blev och gå vidare.

Detta är bara min helt oproffesionella tanke och jag kanske har helt fel, i så fall ber jag om ursäkt för jag menar inte att såra eller håna dej på nåt sätt.

Jag kan helt ärligt inte se att det skulle vara samma sak
Att man drar snett med sugklockan kan bero på en massa olika saker, att man inte flyttar på saker som sitter på en prematur är ju rent slarv.

Hur är man funtat när man inte förstår att såna här saker gör ont i ett mammahjärta och att det tar tid att läka.
Att tycka att nån är konstig för att man är ledsen för ens barn har haft ont och ärr är ju en ständig påminnelse om det som har hänt.

Min misting är också prematur och jag vet hur mycket de små får stå ut med, då är en enda miss för mycket, det får inte hännda.

vi bodde på neo några dar, stumpan hade den pylen på ena foten och de sa år oss att vid varje matning så byter vi fot. Det var dock ingen big deal om det att det måste bytas osv så det kanske inte händer så ofta? synd att det hände er dock, ni kanske kan få någon form av ersättning?

Jag förstår att det gör ont, det gör det även för mig när jag ser ärret på min sons hals.
Men det verkar som att ts fokuserar mer på själva ärret än på händelsen i sig och det är det jag inte förstår. Han som drog snett med klockan gjorde också ett misstag och vi fick betala för det i nästen ett helt år, vi kämpade så vi grät i perioder och vår son har lidit mycket av den missen under det året plus som sagt genomgått en operation vid ynka fem mån ålder. Men om du själv inte behövt genomgå en operation med ditt barn kan du naturligtvis inte heller föstå hur det är.
Allt jag säger är att vi kan antingen gå och vara bittra över deras misstag under hela våra barns uppväxt eller också kan vi bearbeta det och gå vidare.
Hur vi bearbeter ärhögst individuellt.

Jag har nog varit i den situationen att behövt göra en OP på en av mina barn så visst vet jag.

Jag uppfattat absolut inte som om Ts är upprörd över själva ärren utan att de påminner henne om det som har hännt och att det är jobbigt att se dem därför

Jag kan även känna att genom att skriva om det och villja ha kontakt med människor som har varit i samma situation är att bearbeta det som har hännt.

Verkar ju vara fler som uppfattat ärret som det stora problemet. Och jag upplever det som att ts skulle behöva mer hjälp än att bara sitta här och irritera sig på alla svar hon får som inte passar. Mer proffessionell hjälp.

Hej på er!
Har inte hängt med i diskussionen men vet hur det känns att se ärren de små liven har fått av olika medicinska behandlingar. Märket på ryggen har antagligen blivit av så kallade transkutan (typ) mätningar som är mycket viktiga för att kunna bedömma barnets hälsa. Min moses fick göra många sådana och jag tror att de inte får sitta på mer än en halvtimme typ. Säkert inte mycket som ska till för att efterlämna märken men jag vet inte.

När jag själv ser mina söners ärr så känner jag mig så oerhört tacksam över den fantastiska vård som de har fått. Utan alla dessa undersökningar, blodtransfusioner, antibiotika injektioner, mätningar etc. så hade i alla fall inte min lilla moses levt idag. Vad jag kan se idag så har han ett tiotal små ärr på var överhand och en del på sina fötter. Han fick även ett märke på foten vid en vanlig saturationsmätning av någon konstig anledning (typ brännmärke) men inget som syns tydligt idag. Min stora pojk har några stora ärr i huvudet då man var tvugna att mäta hans syrenivå under förlossningen (v 33) då jag hade havandeskapsförgiftning.

Naturligtvis känner jag en stor sorg och det gör otroligt ont i mammahjärtat av allt han har behövt gå igenom och den smärta han har fått genomlida. Men att han finns hos oss väger upp all smärta. Men ibland minns man och tårar trillar... Och oron som inte försvinner...

Ha det så bra och stötta varandra istället för att haka upp er på små detaljer. Vi är alla olika och upplever saker och ting på olika sätt.
/Camilla

Hej, det du beskriver är transcutan mätning som mäter barnets koldioxidansamling bland annat.Kort och gott något som är viktigt att mäta på de små nyfödda, framförallt om barnet ligger i cpap/ tränar ur cpap. Värmen som alstras ur denna mäter 43.5 grad, och ska inte sitta på mer än 1,5 timme åt gången innan nytt ställe ska uppsökas för placering. Tyvärr så finns det risk för brännskador om barnet är väldigt prematurt. Det är hemskt att det ska behöva vara så (min personliga åsikt är att transcutanmätningarna ska kunna minska inom vården istället för att sitta på ofta så skulle man kunna pressa ned tiden till en timme ett par gånger om dagen och försöka satsa mer på att ta venösa blodprover istället *blodgas, som ger det exakta värdet* En transcutanmätning är inte alltid så tillförlitlig.

Nåja....vad jag ville säga var att tyvärr så blir det brännskador ibland fast sköterskorna har gått efter konstens alla regler.
Nu läste jag att du pratat med dem redan och att de sagt att de glömt att byta ställe *vilket i mina öron låter hemskt* tänk er att er denna tunna hud en prematur har, och tänk er kontinuerlig värme på 43.5 grad i mer än 1.5 timme *rysa*

Har ingen erfarenhet av detta, men förstår att du känner dig besviken. Tänkte bara tipsa att på dem flesta försäkringsbolag får man ut ersättning för ärr! bäst på sånt är dock trygghansa. Ring upp ditt försäkrings bolag och kolla