Synskadade barn del 2!!

Hoppas att det är okej att jag hoppar in här. Min kille på snart 4 månader fick vid 2 veckors ålder hjärtstillestånd p.g.a. ett oupptäckt hjärtfel, och därmed en grav syrebrist som vi nu har förstått har satt allvarliga spår. Det är inte mycket som är normalt med min lilla prins, men konstigt nog börjar man vänja sig, han är den han är, en egen unik liten kille med en vilja av stål.

Klamaj, känner så väl igen mig i din beskrivning av tillvaron. Precis nu i skrivande stund väntar jag på en vän som ska komma och hälsa på med sin son som är i samma ålder som min Hugo. Vet att det kommer vara omöjligt att låta bli att jämföra, och att det säkert kommer att kännas jobbigt. Men någonting har ändå hänt, har tröttnat på att vara längst ner i det mörka hålet, och stunderna då livet känns lite lättare har trots allt blivit fler och fler. Känns som jag börjar närma mig ?verkligheten? med små pyttesteg. Från början kändes allt värdelöst, men nu kan jag faktiskt ta mig ut och fika med en vän ex. och känna att det ger ny kraft att tänka på något annat en stund. Men visst är det svårt att konfrontera människor, vet inte riktigt vad jag ska säga, för mina närmaste berättar jag gärna men man orkar inte dra allt för alla. Mest kraft hämtar man verkligen hos alla underbara föräldrar här i trådarna, det ger så mycket hopp om framtiden, det ska gå...

Vet inte var du bor, men om du bor i Sthlm kan jag tipsa om spädbarnsverksamheten Tittut som finns vid Norrtull. Var där förra veckan och träffade personalen som var jättegulliga. Vi ska vara med i en grupp med likasinnade som träffas varannan torsdag. Lokalerna är jättefina med mycket leksaker anpassade för att stimulera olika sinnen.