Sorg efter förlorad förälder, syskon eller annan närstående.
Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
jag har förlorat min mamma i cancer för 2 veckor sen. Känns så tomt Livet är bara så orättvisst
Jag beklagar verkligen! Tyvärr vet jag hur det känns. Jag förlorade också min mamma i cancer. Det är nu 7 år sen, men jag minns det väldigt tydligt. Jag bearbetade aldrig min sorg ordentligt. Hade otroligt svårt att prata om det. Tog nästan ett år innan jag kunde nämna att min mamma var död utan att börja gråta. Jag har fortfarande väldigt svårt att prata om det och det var anledningen till att jag startade tråden.
Finns inte så mycket att säga mer än att prata om det så mycket du orkar. Och det gör ont och kommer att göra ont länge. Det finns fler här som delar ditt öde och vi lyssnar och stöttar gärna.
Min historia finns i en annan tråd om du vill läsa: www.familjeliv.se/Forum-5-190/m34784861.html
Hur länge känner man ångest ....det har gått sju månader sedan min sambo gick bort å alla säger att allt blir bättre men jag tycker det går nedför helatiden...ska det vara så här??
För min del har det blivit bättre på så sätt att jag inte tänker på det så ofta längre, men när jag tänker på det så gör det lika ont som för sju år sen.
Jag beklagar det som hänt alla, vi vet alla hur det känns, jag fölorade min pappa för fem år sen, min historia finns i samma tråd som serafines. Det är verkligen hemskt att förlora nån närstående.
Fick reda på att min farmor gick bort igår eftermiddag,vet inte vart jag ska ta vägen för tillfället.
För bara snart 2 vmånader sedan så gick en bekant också bort.Och har inte sörjt klart det än så kommer nu detta med.
Beklagar verkligen det som hänt er härinne
Min lillebror gick bort i cancer,13 år gammal för 1,5 år sen. Gråter fortfarande mycket,undrar när tårarna ska ta slut? Men ha iallafall börjat kunna prata om honom med glädje,inte bara med gråten i halsen. Saknar honom varje dag,han var ju min lilla plutt!
Vi är fem syskon som alltid,och fortfarande står varandra väldigt nära,umgås mycket,men han fattas oss,vill fortfarande ha honom tillbaka,förväntar mig nästan att han ska komma emot mig när jag är hemma hos mamma,känns som att han är där jämt.
Tack för att jag fick skriva av mig några rader!
Beklagar verkligen att ni förlorat era nära och kära!
Jag förlora min mamma i cancer 97 men det känns fortfarande väldigt väldigt jobbigt.. särskilt när man fått barn o dom aldrig får träffa sin mormor=(
Beklara verkligen till er andra
kram
Imorgon är det 7 år sen mamma gick bort. min pappa, syster och jag ska gå och äta lunch och se mamma mia. Min syster och jag gör vad vi kan för att hitta på saker med pappa. Han säger inte så mycket, men han är väldigt ledsen och ensam. Tror inte att det finns i hans värld att gå vidare. Snart kommer han att gå i pension, undrar vad han ska göra då..
Usch vad det är tråkigt. Förlorade min papp för 16 år sen (jag var bara 16). Kan bara säga att sorgen blir lättare och lättare att bära. Man börjar minnas mindre av de tråkiga sakerna och mer av de roliga. Men saknar honom fortfarande. Han skulle ha blivit en underbar morfar...