Sorg efter förlorad förälder, syskon eller annan närstående.
Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
Här kan vi träffas som behöver bearbeta och ventilera vår sorg och saknad.
Ingen sorg är för liten och inga problem för stora
Lider med er alla... Jag miste först min bror 2001 hastigt sen dog min far 2002 min farmor 2004 och sen miste vi vårt barn i magen 2005 och där imellan och efter var vi på några andra släktingars begravningar.....
Men nu väntar vi bara på ett postivt besked ett barnbesked från Sydafrika för att åka och hämta vårt efterlängtade barn...
Jag har mist många i min familj. Först min kusin hon blev endasr 21 år. Sen min mormor hon blev bara 55 år. Sen dog min farmor i mina armar. För 3 år sen dog min bästa vän och faster endast 50 år. Och nu i år den 13 maj dog min älskade pappa. Jag är nästan kvar själv nu.- Alla som stått mig nära och var min familj är döda. Det är så hemskt och jag har inte hunnit bearbeta nån sorg än. Eftersom alla har dött så tätt. Jag är dessutom enda barnet så ensamheten är stor. Jag lider med er alla. Kram
Hej allihop, förlorade min älskade mamma i tisdags, i cancer. Det gick väldigt fort allting och kom väl lite som en chock. Min hjärna har helt stängt av och jag känner ingenting, har knappt gråtit en tår sen i tisdags och kan prata om allt som om det vore ngn annan som drabbats. Jag har tvättat mammas kläder och packat upp hennes sjukhusväska och imorgon ska jag och min pappa ut till landet och fixa där. Kanske därför jag stängt av, det är så mkt att fixa.
Jag älskade min mamma så otroligt mycket, vi träffades så ofta och ringde varandra säkert 10 ggr om dan. Har förlorat min allra bästa vän,men känner som sagt ingenting än. Grät och hade panik innan hon gick bort, men samma ögonblick som min pappa och mina systrar bröt ihop så stängde min hjärna av. Men jag antar att det kommer, har hört att det blir som värst 1-2månader efter.
Tänker på er allihop som gått/går igenom samma sak, världen är bra grym ibland
Min mamma gick bort för 5 månader sedan, sogen är obeskrivlig Jag pratade med henne på kvällen innan, 06:02 dagen efter 16 februari dog hon av den där förbannade jävla cancern
Vart gravid i samma veva som mamma va döende...Hon va så ledsen att hon kanske inte skulle få träffa barnet
Känns så tomt att va gravid utan sin mamma...
Sista dagen hela familjen va samlad va på allahjärtansdag, hade inte räknat med att det skulle va sista gången vi alla sju skulle va samlade...Tårarna tar aldrig slut
Kram till alla i samma situvation som förlorat familjemedlemmar.
Beklagar verkligen men det är som du säger när choken lagt sig kommer du att börja fatta o bearbeta på ditt sett alla är ju olika... ta hand om dig nu
Ens mamma, finns det någon nånsin som kommer älska en så villkorslöst? Min mamma stod alltid vid min sida,vad det en gällde, ställde alltid upp, stod ut med mig.. Orkade lyssna på alla mina menlösa problem.. Vi hade så fantastiskt kul tillsammans. Jämt.. Vi skulle åka till Valencia här i slutet på augusti
Speedway: Cancer är verkligen en vidrig sjukdom, jag trodde i min enfald att det var något man för det mesta kunde bota nuförtiden.. Även om många faktiskt överlever så är det hemskt många som dör. Vad hade din mamma för cancer? Kram till dig