fullständig förlossningsrädsla!!

Du får markera att din kropp är precis lika mycket din som förut. Och barnet som växer i den är också bara ditt. Du är INTE allmän egendom ett dugg.

Gynställning gillar många barnmorskor eftersom de kan kontrollera om man spricker då, och styra så att man inte gör det. Jag födde i gynställning för att min barnmorska ville ha det så och det kändes jättebra.
Men vad jag hört så är inte alla barnmorskor sådana förespråkare av gynställning som min. Och man får ju föda precis som det känns bäst. De kan bara rekommendera.

Du får ju självklart föda precis som du vill

Innan du ska föda skriver du ett förlossningsbrev (inget tvång) Där förklarar du precis hur du vill föda, vilken smärtlindring du vill ha och alla krav och tankar du har. Du bestämmer!! Detta tar du med dig, och det kan vara väldigt skönt för både din partner och bm att du förklarat vad du vill, för det är tydligen inte helt lätt när man väl är där, att ta beslut när man är helt fokuserad på nåt annat.

De flesta rekommenderar att man föder på alla fyra, eller lutad över några kuddar eller liknande. Om du ligger i gynställning föds barnet i uppförsbacke och det blir tyngre för dig att krysta fram. Står du upp så hjälper tyngdlagen till med att få ner barnet. Så har ju kvinnor fött i alla tider. Det är bara sista 100 åren sen vi började föda på sjukhus som man fött i gynställning, och det enbart för barnmorskornas bekvämlighet.

Fundera du innan hur du vill ha det, och skriv ned det. SEn blir det ju inte alltid som man tänkt sig

För mig är det  jo det va fasiken vill du jag ska säga?

När du väl kommer till förlossningen så kommer du att själv känna vilken ställning som är bäst. Man tänker inte på att rumpan pekar rakt ut eller hur man ser ut överhuvudtaget, man blir så fokuserad på uppgiften i sig. Barnmorskan kan hjälpa dig att prova olika sätt att stå eller ligga på, de är jätteduktiga.

Jag oroade mig för massa saker innan jag kom in till förlossning. Bla om man skulle råka "bajsa" på sig......men visst gjorde jag det lite grann, men brydde mig faktiskt inte. De har ju flera förlossningar om dagen och de reagerar inte på sånt, det är ju helt normalt för dem.

Hoppas att din barnmorska på vårdcentralen kan hjälpa dig med att hitta någon att prata med. De brukar ha någon på vårdcentralen som man kan gå till

En stor kram till dig, allt kommer gå bra. Oavsett om du föder på naturlig väg eller väljer kejsarsnitt.

Och EDan gör inte ont, jag lovar. Du har ju värkar när du får den så du märker det knappt. Och det går jättesnabbt tills dess att du blir bedövad.

Jag måste säga att jag har blivit livrädd för förlossningen vid olika perioder i graviditeterna, VARJE graviditet!

Jag tror att det är normalt! Jag minns att jag var mest rädd för att pressa ut den enorma bebisen ur det pyttelilla hålet men när jag sen låg där så var ÖPPNINGSVÄRKARNA mer onda än själva utdrivningsskedet , helt galet! Hur kunde det vara möjligt liksom?

För mig har rädslan gjort mig förberedd på "det värsta" och sen har förlossningen/arna blivit bättre än väntat .

Men jag har ju iof aldrig varit hysteriskt-ångest-panik-livrädd för förlossningar mer "bara" livrädd och sen sjutit bort tankarna.

Jag tror att många kvinnor känner rädsla under graviditeten, tror det hör till liksom.

Hoppas allt löser sig för dig TS och att du får njuta av din graviditet trots rädslan för dagen D. Kan inte din BM hjälpa dig?!

Eisa skrev 2008-08-09 15:47:15 följande:men det känns som att så fort jag ska säga ifrån, att det är min kropp och att de ska sluta röra mig och prata om den, så ser alla ner på mig. mamma får för sig att jag är deprimerad och att jag inte vill ha barnet, och alla andra tycker det är nå fel på mg.
för det är ju normalt att man ska pilla och kommentera osv...

är det bara jag som stör mig på folk som kommenterar  och "taffsar"?tack tittij..
jag måste nog prata med min bm och höra vad hon säger att jag borde göra.
jätte bra idé med förlossningsbrevet. kan man skriva det tillsammans med bm?

att föda på alla fyra tycker jag låter jätte obehagligt. vilken ställning har du fött i om man får fråga?
tack så mkt för tipsen iaf=)det kanske är sant. man kanske inte täner på sådant sedan. jag kanske tänker och oroar mig för mkt.. förstorar upp allting.

det där med "bajsa" på sig är jag också lite orolig över.. visst är de vana vid det och så. men det känns som att det skulle kännas förnedrande ändå.
och så är ju ens partner där och ser det också. kändes inte det obehagligt?

kejsarsnitt vill jag inte ha. jag vill verkligen föda vanligt. eftersom det sägs vara bättre för både mamman och barnet. samtidigt så är det riktigt läskigt med att någon ska skära i en medans man är vaken också. så ja ska göra allt för att försöka föda vanligt.
och jag hoppas också att allt går bra=). tack så mkt=)jag har inte pratat med min BM än.. har inte ens träffat min riktiga BM ännu. hade en annan vid inskrivningen. den 25:e får jag äntligen träffa henne. hoppas att hon är bra, och att hon förstår mig. jag ska försöka prata med henne då.
tack=)

*************************
tack alla ni för att ni är så underbara och stöttar och hjälper!
tack för att ni finns

"jag har inte pratat med min BM än.. har inte ens träffat min riktiga BM ännu. hade en annan vid inskrivningen. den 25:e får jag äntligen träffa henne. hoppas att hon är bra, och att hon förstår mig. jag ska försöka prata med henne då.
tack=)"

Åh, vad förtroendegivande med en tillfällig bm , men de behöver ju också semester.

ja, man kan ju få komma til sån där aurora- grupp eller något och prata av sig.

men VAD är du rädd för? barnets hälsa? din muffla?

Jag har fött två barn och måste säga att jag tror din rädsla är ganska så vanlig för alla gravida. Periodvis i första graviditeten var jag nervös, mest för att jag inte visste riktigt vad som skulle hända el hur det skulle kännas. I nästa graviditet kom oron tillbaka ibland men då va det mer oro riktad mot bebisen och dess hälsa för då visste jag ju i princip vad som skulle hända när det va dags
Det verkar som att du har ganska normala tankar och funderingar i din rädsla och inte den allra värsta förlossnignsrädslan.
Men men, iallafall så kan jag säga att efter första förlossningen så va jag grymt förvånad att det inte gjorde så ont som man hört, jag tyckte mer det va en annorlunda känsla i kroppen än ren smärta. Det kändes ju självklart när värkarna slet i en men det va inte den smärta jag föreställt mig. Och jag fick EDA under första förlossningen och den kände jag inte av alls när läkaren satt för jag va så koncentrerad på att INTE få en värk just då, så när läkaren sa att det va klart så kom en värk som hette duga men sen när EDAn gjort sitt så blev allt väldigt enkelt Och jag tror jag provade alla ställningar som finns när krystvärkarna kom men till slut kändes ändå halvsittandes som det bästa.
BM hjälper dig när det är dags att ge olika förslag på ställningar om du vil prova annars är det bara att ligga som du själv tycker känns bra så löser det sig ska du se.
Och tänk inte föör mkt på förlossningen, det löser sig när du är där, jag lovar

hehe, aa. det var lite tråkigt med att inte få träffa den riktiga från början, men men. de måste ju som sagt också få vara lediga..

jag är rädd för både min egen hälsa och barnets.  men framförallt så är jag rädd för smärtan. och för att spricka. och för att det ska vara så utlämnande på förlossningen. men mest så är jag rädd för smärtan.