Frun aldrig nöjd

Helt rätt och det är jag totalt kass på. Det är min största brist idag. Sen kan jag tycka att det är jäkligt svårt att berömma gång på gång utan att någonsin (nästan) själv få något positivt omdöme. Jag har försökt ett antal gånger men ger nog upp för tidigt.

Men det låter lite som att du sätter dig i underkant jämfört med henne redan i början.

"men vad begriper jag om heminredning"

Redan där har du visat att du bryr dig inte, du kämpar inte för vad du vill ha.
(Kanske vet du inte vad du vill ha.)

Menar bara att det lät så uppgivet...

Du kan kanske inte förändra henne, eftersom ni gått i terapi och hon varit sådan här länge, men vad kan DU förändra hos dig, för att må bra???

Skulle du må bra av att säga ifrån ibland.
"-Nej, jag vill ha denna gröna mattan här!!!!!!"
"-Idag får sonen ta på sig vad han vill, och du RÖR inte hans kläder!!!!!"

Om hon hela tiden fått bestämma, vilket också medför att hon får ta alla beslut (för de du tar är ändå fel enligt henne, men det gör också att hon MÅSTE ta alla beslut, för du viker dig) så går hon in i rollen som ALLTID bestlutstagare.
Och jag kan tänka mig att hon sitter och suckar över dig, att du aldrig tar beslut, hon får göra allt jobb osv.
(vilket jag inte säger är sant, men hon tänker nog så.)

Jag har en kompis som är väldigt dominant, hennes sambo vågade till slut inte ens laga mat till barnen för han visste inte om hon skulle få ett raseriutbrott för att han valde köttbullar om hon i sin taken tänkt korv för dagen.
Vilket ledde till att hon alltid fick ta alla beslut, för han ville inte bli utskälld, och hon blev surare och surare för att hon alltid fick ta alla beslut...
(hänger du med...?)

Så mitt tips är, börja säg ifrån, och STÅ FÖR DET!
Vik dig inte om du begärt en sak, stå fast för det.
Det kommer vara jobbigt de första gångerna, men du kanske tjänar på det i längden.

Din fru kommer ALDRIG ändra på sig, om du inte gör något så att hon måste förändra sig.

Um förstår de tar emot.....men kämpa vidare om du anser att de är värt de..Jag är själv otroligt kass på att berömma vuxna,barnen går bra men jag tränar varje dag....

Min man berömmer mig hela tiden o de smittar faktiskt av sig..lite iaf..

Rätt komiskt för här gick jag typ 10 år o trodde att min mans kärleksspråk var beröring o sex o de visade sig vara komplimanger..När min man läst boken kom han o sa:jag trodde ditt kärleksspråk var komplimnager o gåvor men nu fattar jag att de är tid för varandra..Ha ha jag de är de jag försökt säga ett antal år...

Kan du inte boka nåt sånt här föredrag där dom tar upp kvinnligt o manligt och relationer..De är så populärt i dag..Man skrattar gott o känner igen sig o ta henne på nån mysig middag o överraska henne..Få henne att tappa hakan.....

Bit i hop o försök sen hoppas jag de vänder för er....

Hm... Känner igen mig i din fru! Jag behandlar nog dessvärre min man på precis samma sätt. Fast min hemlighet är att jag inte älskar honom längre, vill skiljas men hittar inte kraften och när jag har gjort det så har min man varit emot att gå isär. Tror därför nu att jag är så hemsk för att få honom att inse att jag inte är något att ha!

Du har rätt i mycket där. Jag viker mig för jag hatar skrik och bråk. Vissa beslut tar jag, om sånt hon inte begriper (husbygge etc) men hon ifrågasätter ändå alltid. Tyvärr är det ju så att man kan bara förändra sig själv, det svåra är ju att se hur när man är mitt i skiten. Men jag tar till mig vad du säger och ska vara uppmärksam på hur jag gör i olika situationer.

#14
Där tror jag min fru är lite grann nu. Hennes syster är i skilsmässa och det känns nästan som att min fru är lite avundsjuk på henne för det.

Felet jag gjort som jag insett på senare år är att jag var alldeles "för kär" de första åren. Hon behandlade mig som skit många gånger men dumt nog så tog jag det bara. Så det har alltid varit jag som s a s krupit för henne. Det är slut med det nu sedan några år men följden blev att det är bara bråk istället. Nu viker jag mig för att slippa skriken.

Skulle du kunna välja att bara du går i terapi, just för att arbeta upp din självkänsla?

Jag är beredd att göra det som krävs och vad som står i min makt för att få ordning på detta. Oavsett om jag hamnar i något nytt förhållande någon gång eller är kvar i mitt äktenskap så behöver jag nog se över min egen personlighet.

Jag kan säga så här. Det känns väldigt likt hur du är och hur din sambo är jämfört med mig och en tidigare sambo.

Jag letade efter ett mejl och jag letade efter en tidigare tråd här på FL.. men utan resultat. Det var iof för 3år sedan jag skrev det.

Hur som så ska jag nog kunna återskapa de mest väsentliga sakerna ur brev och tråd.

Jag försökte vrida och vända på allt för att tillfredställa hennes behov, önskningar och ideér. Hon var/är en fantastisk människa men jag synkade inte bra när det gäller förhållandet. Jag försökte vara den som löser problemen och rättade mig efter hennes pipa. Precis som du beskrev så var det väldigt fint hemma och ordning och reda. Själv så fick jag skäll om jag glömt att dra upp persiennerna el om nedre delen på min handduk råkat hamna på handfatskanten. Hon styrde upp schemat vad hon åtminstonde skulle göra.. o så kunde jag haka på om det var så. Sällan gemensamma beslut eller frågan om vad jag tyckte eller ville göra.

Nog om det

Det svar jag fick av rådgivare ska jag ge till dig:
Du bryr dig bara om att rätta dig efter henne. Vad vill du själv? Hur skulle du vilja att det var? Vad vill du göra på semester? Hur vill du att ekonomin ska skötas? Hemmet? Givetvis ska det inte vara på den enas vilkor endast men nån jämlikhet måste det vara, annars bör ni gå skilda vägar.

Nu var det en sammanfattning men i det stora hela går det ut på att du måste ta dig ur den trista negativa spiralen. Du kommer gå under.

Är med på vad du menar. Ju mer jag tänker på det nu så inser jag samtidigt att jag knappt har någon egen vilja kvar. Det har ju resulterat i total resignation egentligen. Jag trycker tillbaka mig själv så mycket att när jag tänker på vad jag vill så är det första jag tänker på hur hon reagerar på min vilja. Fyfan, snacka om att bli sjuk i ett beteende. Om jag tänker att jag vill ha en blå tapet i ett rum (nu är jag inte intresserad av heminredning ett skit så jag är tacksam att hon tar den biten) så tänker jag först "undrar vad hon tycker om det, undrar om den är ok". Allt ska passa in i hennes bild hur allt ska vara. Tyvärr har man ju en dåre till klient om man sköter sitt eget försvar, det bästa är ju en tredje part i samtal.