• Anonym (Vilse)

    Frun aldrig nöjd

    Vet inte riktigt hur jag ska klara av livet längre. Min fru klagar på precis allt, inget jag gör är rätt eller bra. Det mesta hos mej är fel. Hur jag ser ut, vad jag gör/inte gör. Jobbar jag över får jag skit för att jag inte är hemma, är jag hemma så ska jag arbeta hemma. Arbetar jag hemma så gör jag fel saker, eller så gör jag saker fel. Gör jag ingenting så blir hon bindgalen ibland. Kort sagt hon letar fel att hänga upp sig på. Problemet ligger givetvis hos henne men hon vägrar att inse att hon har problem. Karlar är något man ska trycka ner och man får absolut inte göra något för dem, då är man en förtryckt kvinna. Den synen ligger djupt hos henne, det värsta hon vet är hur hennes mamma "passat upp" p hennes pappa och ett sånt "offer" ska hon inte vara.

    Hur får man henne att vakna? Vi har gått i familjeterapi men eftersom hon inte har några fel var det meningslöst att slösa tid på det, hon är ju perfekt. Vi har en son på 7 och vi har varit ihop sen tonåren vilket gör att vi i princip har vuxit upp ihop. Förhållandet är mer syskonlikt än man/hustru. Jag är inte den som ger upp utan jag hoppas ju på att hon ska komma till insikt någon gång men hur kan man skynda på det och få henne att förstå att hennes beteende inte är normalt? Det är ju alltid svårt att se saker från utsidan i en egen relation.

  • Svar på tråden Frun aldrig nöjd
  • Morning Glory

    Kanske du ska tänka över att skita i detta. Du förtjänar någon som uppskattar dig och får dig att må bra. Sen kan det ta ett tag innan man stöter på en sån trevlig person efter en separation, det ska man ha klart för sig. Men din relation låter för mig som ångest. Men kanske bo särbos ett tag och kolla hur mycket ni saknar varandra?

  • Anonym (M)

    Har du testat att skriva ner dina tankar och bett din fru läsa detta i lugn och ro? Kanske en idé?

  • Anonym (tips)

    Känn dig inte ensam. Det är ganska vanligt att mannen blir hunsad av sin fru.

    Dags att TA EN FIGHT. Sätt ner foten om nästa sak hon inte är nöjd med, markera starkt och GE DIG INTE. Vet att du inte gillar konflikter och skrik men backa inte en millimeter. Hon är van att du ger dig så konflikten kan vara ett tag men håll ut. Gör sen samma sak med alla saker/klagomål som, en efter en, dyker upp därefter. Stå ut med sura miner, tystnad och vad det nu blir, men ge dig INTE

    Tror inte det dröjer särskillt länge innan hon märker att du ändrat dig och frågar vad som är på gång. I det läget är hon förmodligen mer benägen att dikutera med dig på lika villkor. Speciellt eftersom hon vet att du kan stå på dig och inte ge henne rätt alla gånger.

    Låter kanske dumt men jag har erfarenhet av att det fungerar. Sett det flera gånger.

  • Anonym (Vilse)
    Svar på #23
    Jo, jag satte ner foten för några år sedan men hon är av den obevekliga sorten. Folk tror jag skojar men en gång var hon osams med sin far, de talade inte med varandra på 1½ år, detta när hon bodde hemma. Så vi har nog passerat det stadiet när hon undrar vad som händer. Sedan dess så har vi långa perioder då vi inte ens hälsar på varandra när vi kommer hem.

    #22: Tanken slog mig när jag skrev ts. Kan vara värt ett försök.

    #21: Min relation är ångest. Känns som att gå omkring med en klump i magen hela tiden. Men jag är nog för feg för att ta steget, iaf ännu.
  • Anonym (M)

    Lycka till hur du än gör. Glöm inte att du bara har ett liv!
    Hälsningar
    M

  • Anonym (tips)

    Dags att skälla lite på dig;)

    För h***vete fram med lite RYGGRAD! Du har tre val: 1.Fortsätta leva som du gör. 2.Lämna henne. 3.Ta strid för en förändring. Det är ditt val för hon kommer inte att ändra på något frivilligt. Det skulle i så fall vara den dagen hon lämnar dig pga att hon tycker du är för mesig och skaffat sig något som hon kommer att kalla "en riktig man". Mina tips är för aternativ 3.

    "...hon är av den obevekliga sorten. Folk tror jag skojar men en gång var hon osams med sin far, de talade inte med varandra på 1½ år, detta när hon bodde hemma."

    Det var precis det jag menade att du måste bryta. Sätt ner foten och bli PRECIS lika obeveklig. Ge dig inte!!! Vill du ha "den gröna mattan i hallen" så lägg den där! Skit i vad hon gör eller inte gör eller säger och inte säger. Tar hon bort mattan så lägg tillbaka den, eldar hon upp den köp en ny. Pratar hon inte med dig på två år så ignorera att hon inte gör det lika länge OCH FORTSÄTT undertiden att göra som du vill/tycker utan att ta hänsyn till vad hon vill! När du gjort tillräckligt många saker hon inte håller med om och du inte ger dig kommer hon att märka din "personlighetsförändring" och tvingas till samtal. Hon kommer att prata med dig helt enkelt för hon tror det är lättare att få sin vilja fram. Det är i det samtalet du har chansen att förklara hur du vill att ni ska ha relationen i framtiden.

  • Anonym

    ALLT kansje inte är hennes fel,har du tänkt på det? Granska dej själv lite nogrant.....
    Anonym (Vilse) skrev 2008-09-03 15:51:35 följande:


    Vet inte riktigt hur jag ska klara av livet längre. Min fru klagar på precis allt, inget jag gör är rätt eller bra. Det mesta hos mej är fel. Hur jag ser ut, vad jag gör/inte gör. Jobbar jag över får jag skit för att jag inte är hemma, är jag hemma så ska jag arbeta hemma. Arbetar jag hemma så gör jag fel saker, eller så gör jag saker fel. Gör jag ingenting så blir hon bindgalen ibland. Kort sagt hon letar fel att hänga upp sig på. Problemet ligger givetvis hos henne men hon vägrar att inse att hon har problem. Karlar är något man ska trycka ner och man får absolut inte göra något för dem, då är man en förtryckt kvinna. Den synen ligger djupt hos henne, det värsta hon vet är hur hennes mamma "passat upp" p hennes pappa och ett sånt "offer" ska hon inte vara.Hur får man henne att vakna? Vi har gått i familjeterapi men eftersom hon inte har några fel var det meningslöst att slösa tid på det, hon är ju perfekt. Vi har en son på 7 och vi har varit ihop sen tonåren vilket gör att vi i princip har vuxit upp ihop. Förhållandet är mer syskonlikt än man/hustru. Jag är inte den som ger upp utan jag hoppas ju på att hon ska komma till insikt någon gång men hur kan man skynda på det och få henne att förstå att hennes beteende inte är normalt? Det är ju alltid svårt att se saker från utsidan i en egen relation.
  • Anonym (fia)

    Har DU nån förståelse för att DU kansje har nån del i det som inte funkar? Lägg inte all skuld på henne!!!!
    Anonym (Vilse) skrev 2008-09-03 16:11:13 följande:


    Bra frågor allihop, jag tänker mycket på hur man orkar egentligen. Men det är ju en kombination av feghet och lathet antar jag. Kan ju tillägga att hon sällan är nöjd med sig själv heller egntligen. Om någon ska komma på besök (om det så bara är en kompis till sonen) så måste hemmet visas upp som ett utställningshem. Allt matchar i hemmet, väggar, mattor, möbler.. allt. Jag tycker det är extremt men vad begriper jag om heminredning.Hon har ingen förståelse för att hon skulle ha del i det som inte funkar, hon är perfekt. Liksom hennes hem ska vara perfekt och även sonen. Alltid perfekta kläder till skolan, färgmatchade såklart. Fasaden ska vara klanderfri. Ingen ska kunna ha något att kritisera henne för. Så riktigt friskt är det inte, men hur får jag henne att förstå och inse detta? Där är den stora frågan.
  • Anonym (Vilse)
    Svar på #26
    Förstår vad du menar men är det ett vuxet sätt att hantera det på? Det känns lite sandlåda ärligt talat.
  • Anonym (fia)

    Hörrni.....
    Jag ör lite smått allergisk över folk som gnäller och klagar på sin partner!
    Specielt när denna partnern inte får komma till tals,och kan ge SIN version av det hela...

    "min fru förstår mej inte.......Buhu...."

Svar på tråden Frun aldrig nöjd