• Anonym (Vilse)

    Frun aldrig nöjd

    Vet inte riktigt hur jag ska klara av livet längre. Min fru klagar på precis allt, inget jag gör är rätt eller bra. Det mesta hos mej är fel. Hur jag ser ut, vad jag gör/inte gör. Jobbar jag över får jag skit för att jag inte är hemma, är jag hemma så ska jag arbeta hemma. Arbetar jag hemma så gör jag fel saker, eller så gör jag saker fel. Gör jag ingenting så blir hon bindgalen ibland. Kort sagt hon letar fel att hänga upp sig på. Problemet ligger givetvis hos henne men hon vägrar att inse att hon har problem. Karlar är något man ska trycka ner och man får absolut inte göra något för dem, då är man en förtryckt kvinna. Den synen ligger djupt hos henne, det värsta hon vet är hur hennes mamma "passat upp" p hennes pappa och ett sånt "offer" ska hon inte vara.

    Hur får man henne att vakna? Vi har gått i familjeterapi men eftersom hon inte har några fel var det meningslöst att slösa tid på det, hon är ju perfekt. Vi har en son på 7 och vi har varit ihop sen tonåren vilket gör att vi i princip har vuxit upp ihop. Förhållandet är mer syskonlikt än man/hustru. Jag är inte den som ger upp utan jag hoppas ju på att hon ska komma till insikt någon gång men hur kan man skynda på det och få henne att förstå att hennes beteende inte är normalt? Det är ju alltid svårt att se saker från utsidan i en egen relation.

  • Svar på tråden Frun aldrig nöjd
  • Anonym (Vilse)
    Svar på #26
    #27,28 Självklart är jag inte felfri på något sätt. Jag är beredd att göra de förändringar som krävs men jag känner mig som den normala i familjen. Mina svärföräldrar står på min sida faktiskt och hennes syskon tycker hon är en ärkebitch, liksom min familj tycker.
  • Anonym (Tips)

    Tipsa henne om fiskleveroljekapslar!
    Kan funka liiite med att få henne må bättre... låter kanske otroligt men det kanske kan funka liiite!

    Tala om problemet när ni inte bråkar, ta upp det när ni kanske sitter och myser på fredagkvällen. Fast när ni är mätta och inte så trötta!

    Jag och min pojkvän bråkade alltid förr och då hade vi exakt samma bråk. Jag hatade när han stod och ville så gärna hjälpa men han vågade inte för han trodde att han skulle göra fel och på så sätt reta mig. Jag hatade hans osäkerhet. Allt jag ville ha och behövde var att han brann av på mig! Visade mig var skåpet skulle stå.
    Jag har själv samma värderingar som din fru. Jag vill inte göra allt i hemmet, men jag vill inte heller att min pojkvän ska må dåligt och inte våga vara sig själv. Det är ju bådas hem, och bådas trygghet. Det som hände var att jag insåg att det inte bara var han som var tvungen att ändra sig för det största problemet låg hos mig.

    Försök få henne att förstå att det är hos henne det största problemet ligger, men sluta inte lyssna på vad hon har att säga. ta det till dig ist. Man brukar ofta stänga av när man hör samma gamla tjat... :)

    Och allt ligger säkert inte hos henne, rannsaka dig själv också :) Lycka till!!

  • Anonym (fia)

    Som sagt,detta är ju enbart din version av det hela.....
    Hur tror din fru mår?
    Anonym (Vilse) skrev 2008-09-03 20:44:06 följande:


    Svar på #26#27,28 Självklart är jag inte felfri på något sätt. Jag är beredd att göra de förändringar som krävs men jag känner mig som den normala i familjen. Mina svärföräldrar står på min sida faktiskt och hennes syskon tycker hon är en ärkebitch, liksom min familj tycker.
  • Anonym (tips)

    Anonym (fia) skrev 2008-09-03 20:42:12 följande:


    Hörrni.....Jag ör lite smått allergisk över folk som gnäller och klagar på sin partner!Specielt när denna partnern inte får komma till tals,och kan ge SIN version av det hela..."min fru förstår mej inte.......Buhu...."
    Naturligtvis är du allergisk mot det detta...framförallt när det är en man som klagar. Har du någon gång sagt det när en kvinna klagar?
  • Anonym (En fru)

    Jag tycker att det verkar som om din fru inte är lycklig. Att klaga på andra, ha ett dåligt humör och sträva efter perfektion kan vara tecken på att någon mår dåligt. Kanske saknar hon något i er relation men kan eller vågar inte sätta ord på det eftersom hon är rädd för konsekevenserna av det. Hennes strävan efter perfektion och kontroll kan vara stressymptom eller ett tecken på att hon inte mår bra med sig själv.

    Om man vill överdriva min och mannens relation när den är som värst så skulle det nog vara en liknande beskrivning. Min beskrivning skulle vare denna:

    Jag saknar egenskaper hos min man som jag behöver för att må bra. Jag behöver mycket fysisk närhet och mycket kommunnikation om tankar, drömmar och känslor. Jag behöver också en ödmjuk partner som jag kan finna vila i när jag känner mig liten och sårbar. När min man inte förmår möte mig i detta trots att jag försöker kommunicera mina behov så blir jag som din fru. Jag är missnöjs med mannen, med vår relation och lägger stor vikt vid att ytan är perfekt för det ger mig något att ödsla min kraft på. Min man skulle i sin beskrivning lägga skulden för den dåliga relationen på mig eftersom jag är den utåtagerande personen i relationen. Jag är den som beter mig illa och kastar skit och han gör ju engentligen inget fel annat än att han inte gillar att prata och att han är sparsam med fysisk närhet.

    I mina ögon bidrar vi båda till situationen. Jag måste bete mig bättre och vara snällare mot mig själv och mannen och mannen måste ta mina behov på allvar och försöka möta dem.

  • Anonym (tips)

    Anonym (Vilse) skrev 2008-09-03 20:39:46 följande:


    Svar på #26Förstår vad du menar men är det ett vuxet sätt att hantera det på? Det känns lite sandlåda ärligt talat.
    Tror det var mig du menade.
    Visst är det sandlådevivå. Men det är ett medel, som fungerar, till att tvinga fram ett samtal på mer lika villkor. Få henne att lyssna. Menar inte att du ska fortsätta vara sådan efter samtalet.

    (Samtidigt är det en träning för dig att stå upp för sig själv.)
  • Mamsis

    Tasta att svara; Hur vill du att jag ska göra detta då? Eller,tala om vad jag gör för fel och svarar hon att allt du gör är fel så fråga henne varför hon är tillsammans med dig då?

    För,baraDU kan förändra din livssituation. HENNE kan du inte ändra på, vill hon inte ändra sig så kan du inget göra.
    Du får antingen acceptera hennes beteende eller ta strid för att få henne att förstå, eller så talar du om att så här vill inte du leva ditt liv och så flyttar du eller ber henne flytta.

    Tänk först igenom HUR du vill leva ditt liv,för tänk på alla de år du har levt, hur mycket du har upplevt, du ska leva en massa år till, vill du må som du gör nu alla de åren? När du vet, tala om detför henne, ge henne en chans att tala om hur hon vill leva och kanske ge henneett pardagar att fundera på det, sen kan du gå din väg eller hur du nu vill göra.

  • Grabbo

    Skärp er för helvete. Börja inte snacka om att det är hans fel och att man ska undra hur hans fru mår!?

    Det är lika som att det är rätt att ha sex med någon som kryper ner i sängen i underkläderna när denne sagt nej 2gånger till sex.. sen tvingar sig på och kommer undan med det vid en anmälan.

    Ja ni har rätt att det finns 2 sidor av myntet men det är rätt klart att det största felet är hur hon beter sig. Oavsett om mannen är för dålig på att säga till att något är galet så ger det inte henne rätten att pissa på honom. Kom inte o säg det!

    Nu hackar jag inte på er alla men lite mer kanske till de som inte kommer med något konstruktivt utan bara hasplar ur sig nån kort kommentar utan att ens tänka till.

    Jag röstar iaf för att verkligen ta med henne till en oberoende part (relationsrådgivare) där ni båda kan vädra era tankar och ideér. Där skulle ni båda få tips om hur ni bör bemöta varandra i olika situationer.

    Hoppas verkligen att ni kan reda ut det här. Förhållanden har upp och nedgångar och ibland kan man behöva en knuff för att hitta tillbaka. Extra viktigt tycker jag att det är att man ger det en extra chans när kids är inblandade.. men går detta inte vägen ens med hjälp så skulle jag dock ge rådet att starta upp ett nytt liv utan sambon. Barnet kommer du alltid att ha. Barnet blir inte automatiskt lyckligt för att ni håller ihop och att du mår dåligt, ja det känner barn av.

    Lycka till!

  • Anonym (tips)
    Grabbo skrev 2008-09-04 00:12:59 följande:
    Skärp er för helvete. Börja inte snacka om att det är hans fel och att man ska undra hur hans fru mår!?Det är lika som att det är rätt att ha sex med någon som kryper ner i sängen i underkläderna när denne sagt nej 2gånger till sex.. sen tvingar sig på och kommer undan med det vid en anmälan. Ja ni har rätt att det finns 2 sidor av myntet men det är rätt klart att det största felet är hur hon beter sig. Oavsett om mannen är för dålig på att säga till att något är galet så ger det inte henne rätten att pissa på honom. Kom inte o säg det!Nu hackar jag inte på er alla men lite mer kanske till de som inte kommer med något konstruktivt utan bara hasplar ur sig nån kort kommentar utan att ens tänka till. Jag röstar iaf för att verkligen ta med henne till en oberoende part (relationsrådgivare) där ni båda kan vädra era tankar och ideér. Där skulle ni båda få tips om hur ni bör bemöta varandra i olika situationer. Hoppas verkligen att ni kan reda ut det här. Förhållanden har upp och nedgångar och ibland kan man behöva en knuff för att hitta tillbaka. Extra viktigt tycker jag att det är att man ger det en extra chans när kids är inblandade.. men går detta inte vägen ens med hjälp så skulle jag dock ge rådet att starta upp ett nytt liv utan sambon. Barnet kommer du alltid att ha. Barnet blir inte automatiskt lyckligt för att ni håller ihop och att du mår dåligt, ja det känner barn av.Lycka till!
    Instämmer!!!!!!

    Men om jag fattade TS rätt har han redan försökt med extern hjälp.
  • Becker

    Ni ska nog vara särbo, tills den dagen hon inser vad hon går miste om... Lycka till...

Svar på tråden Frun aldrig nöjd