Hej, vi fick reda på det på ultraljudet. Barnmorskan hittade de vridna fötterna (som också kunde vara klumpfot) och en tendens till bukväggsbråck. Vi förstod inte det allvarliga i det direkt eftersom vi med vårt första barn också fått en andra bedömning vad gäller ev bråck (diafragma, men ändå). Vi fick komma till en specialist på fostermedicin som kollade igenom alla organ i detalj. Han kunde inte hitta något mer som var fel än de inåtvridna fötterna. Han rekommenderade oss att gå vidare med fostervattenprov för att kontrollera alla kromosomer vilket vi gjorde omedelbart. Efter två dagar fick vi besked att Lillebror hade trisomi 18 på 100% av cellerna. Vår specialistläkare mer el mindre gav oss en lista på vad som skulle vara fel. Allt från hjärtfel till stora andra organfel, utvecklingsstörning osv osv. Berättade om de låga oddsen för att överhuvudtaget överleva en förlossning.
Vi hade aldrig kunna föreställa oss om att behöva ta ett sådant beslut, hjärnan slutar nästan fungera, det är bara känslor som styr och det känns som om världen mer eller mindre stannar. Vi tog det jobbiga beslutet att avsluta då vi inte tyckte att det skulle vara rätt för Lillebror att behöva bli ett "vårdpaket", förlåt uttrycket och jag menar absolut inte att jämföra Lillebror med er dotter som säkert är den mest underbara. Men vi har ett barn sedan tidigare som skulle vara ung. 1 1/2 år då Lillebror kommit och kände att det inte var rätt mot honom heller. Hur man än gör, vilket beslut man än tar så känns det så orättvisst och fel. Innan förlossningen pratades det om obduktion men samtidigt så kände vi att det inte kändes rätt att de skulle skära honom sönder och samman så vi avböjde det. Vi hade ju fakta på fakta med kromosomtestet. Vi rekommenderades att titta på honom efter födseln vilket vi gjorde. Han såg nästan perfekt ut, man kunde se vissa drag med sneda ögon och lite spetsiga öron och de snedvridna fötterna, men annars var han helt perfekt. Han var ju vår son och jättesöt! Så här i efterhand, trots att jag delvis är i branschen, jobbar på läkemedelsföretag så skulle jag vilja haft en lista på vad som faktiskt var fel, det sista som lämnar människan är ju hoppet! Skulle han kunnat få ett drägligt liv ändå trots alla missbilningar och fel? Det får vi tyvärr aldrig veta. Hoppas det går bra för er. Tänker på er!
