Pojken som kallades det??!

julmusten: "De blåaste ögonen" av Maya Angelou är otroligt bra, vacker och sorglig. Det var ett tag sen jag läste den men jag minns att det handlade om en liten svart fattig flicka som blev våldtagen av sin pappa och fick barn med honom. Det enda hon önskade sig i livet var blåa ögon.

Tänkte bara citera Pelzer från "Att hjälpa sig själv":

"De som känner mig vet att jag avskyr att skriva.Jag brister i skrivteknik så det tar timmar att bygga upp ett enda stycke. Jag skulle hellre gå till tandläkaren för att få tänderna utdragna utan bedövning än att tillbringa oräkneliga timmar framför min bärbara dator. Jag gör detta för att få tillstånd en förändring."

Jag tycker också han skriver som en kratta men tror faktiskt att han vill någonting annat än att underhålla.

Jag har läst alla böckerna i den serien. Gjorde det under min graviditet. Första boken tycker jag är skit bra, andra bra och de sista riktigt dåliga. Men om jag återgår till de första böckerna. Det är inga böcker man ska läsa om man inte kan tänka sig att må lite dåligt. Böckerna är fruktansvärt hemska! Men jag tyckte otroligt mycket om dem.

ooh jaa har läst den första o den var så obehaglig, usch otäckt, mådde illa o grät när jag läste genom boken,ska köpa de andra böcker när jag hinner

Måste ställa en provocerande fråga: är det inte lite att frossa i andras olycka att läsa sådana här böcker? Vad ger det en egentligen? Kan tycka att intresset för andras olycka ibland kan gå över gränsen och bli lite perverst! Nu har jag inte läst just boken ni diskuterar, men någon liknande av Tory Hayden som enligt min mening var skitdålig! Det gav mig ingenting att få veta detaljer om sjuka männiksors handlande!

Nu har ju var och en rätt att läsa och gilla vad den vill och ha olika åsikter, men jag blir bara lite fundersam. I mina öron låter det konstigt att må illa och gråta av en bok men ändå vilja läsa vidare!

Gå tillbax o läs så har du ngr förklaringar på varför ngr av oss läst dem.

Till Atena asså...

Atena: Håller med dig om boken ifråga "Pojken som...." Men Torey Haydens böcker är litet annorlunda. Där löser hon barnens problem på ett bra sätt, tycker jag. Pelzers böcker handlar bara om hans elände. Men alla har olika smak. Jag äger alla tre, men har lagt dom i en kasse för att sälja/byta dom på ett antikvariat. Läste ju bara en och en halv. Trodde jag skulle kunna läsa allt, men, men....
Jag hör till dom som vill ha trevligt när jag läser.

trinity78, ja den ar fin den bocken. Men det ar inte hennes sjalvbiografi. "I Know Why The Caged Bird Sings" ar borjan pa en trilogi om hennes liv.

Maya ar en otroligt intelligent och valtalande dam som vaxte upp svart och tjej i ett land dar det da hon var liten sags som det absolut fulaste man kunde vara, (USA). Det ar sa haftigt att hon har overkommit allt hon har overkommit, inte bara sin familj, men aven samhallets avsky och missforstaelse. Aven Toni Morrison skriver jattebra bocker i samma anda, fast de ar inte sjalvbiografiska da.

Måste bara säga älskar den boken! älskar hela den serien reda nlästa alla böckerna 2 ggr...blir nog en gång till snart!!

Ja...jag läste den på eng för att jag vill träna lite på språket.
Det var verkligen en känslosam och gripande bok...har läst 2 också...är inne på 3 nu...

Finns det någon som har tips på någon liknande bok som jag kan läsa efter den här boken...tycker om verklighetsbaserade böcker.

Men visst var den otäck att läsa...svårt att sätta sig in att någon kan behandla sitt barn så sjukt.

Jag har just läst del 1 och 2.. Måste inhandla den sista boken...Vill så gärna veta hur hans liv löste sig till sist.

Jag har inte läst nga böcker på säkert 6år, men när jag fick höra att den här serien var värd att läsa så köpte jag första delen..... Och jag har inte ångrat en sekund att jag köpte den..har lånat den andra delen av en kompis. Läste ut böckerna på 3dagar, omöjligt att lägga ner den...

Jag rekomenderar verkligen de här böckerna....Kram K.

Man blir ju deppad av såna böcker. Tror det kan vara nyttigt att nån gång läsa åtminstone EN självbiografisk bok i samma anda, så man får någon slags insyn och förståelse för hur överjävligt folk kan ha det, och hur sjuka folk kan bli.
För hans mamma är sjuk. Gravt störd. Ingen frisk och normal människa gör något sådan.

Nä, då läser jag hellre En oväntad semester av Mariane Keyes för femtioelfte gången och mår bra och skrattar så jag får träningsvärk i magen

Wolfhound! Om du läst så pass mycket av dem borde du läsa resten också.. det är ju nu man får följa hur han löser sina problem och får ordning på sitt liv och allt det där du tyckte om att läsa! Bara ett tips, du slipper förstås om du inte vill ;) /Maria

jag har läst den...tyckte inte den var så bra faktiskt...!
Tragisk historia visst, men ganska dåligt berättad!

Jag har läst dem 2 första i den serien, men klarar inte av att läsa den sista då jag mår så dåligt av att höra hur den stackars pojken for illa. Har själv barn och är ännu mer känslig för allt sånt där. Ska läsa den nån gång men INTE nu.

Har även läst "Bakom stängda dörrar" och den var mycket bra.

Kan även tipsa om "Gömda" och "Asyl" av Liza Marklund spm var GRYMT bra. Har läst dem flera gånger.

Har läst den första boken (Pojken som kallades Det) och skulle inte råda någon alls att läsa den.

Det är en väldigt tragisk historia, men den är illa skriven och som bok och berättarmässigt är den inte alls läsvärd. En skoluppsats från 9an är mera väl skriven.

Då finns det betydligt bättre böcker i samma genre, som även håller textmässigt. Torey Hayden är ett exempel.