Pojken som kallades det??!

linat: jag drogs till den o många andra böcker av samma slag även den som Trinity78 rekomenderar pga min uppväxt tror jag. det är skönt att jämföra och läsa om liknande sanningsberättelser så att jag kan bearbeta mitt eget.

har läst alla tre o för mig va det urskönt att läsa den sista när man fick veta att han mår bra och att han har det bra. har ni sett bild på honom? jag har sett bilder på honom o hans son.... då blir jag glad

Någon som vet vad den 4:e handlar om?

japp jag har läst alla de...och visst är det hemsk,man får kalla kårar i hela kroppen,men känner att man är skyldig honom att läsa det han vart med om på ngt sätt...

Första gången jag stöter på någon/några som delar min uppfattning, jag tyckte boken var bland det sämsta jag läst... visst är allt tragiskt men det känns som Dave riktigt mjölkar pengar ur sina upplevelser genom att ständigt upprepa sig och dessutom dela upp det hela i flera böcker som också de upprepar sig till leda. Nä...det känns inte helt äkta helt enkelt

Tyckte om alla dave P.'s böcker, rekommenderar boken "they cage the animals at night" (jennings Michael Burch) Boken handlar om ett barn som blir lämnad på ett hem för mamman inte kunde ta hand om honom.. gripande, inte som "pjken som kallades det" men det är en fin historia (självbiografi)

Tack till Mumin My och BEAZ för att ni förklarade varför ni två uppskattar läsning av denna typ! Själv vet jag inte vad jag tycker egentligen, tror att jag läste mer av sådana böcker "förr", kanske innan jag fick barn eller av någon annan anledning. Började ifrågasätta varför jag skulle läsa om "elände" (alltså andras hemska upplevelser) när jag stod och läste baksidestexten på just Bakom stängda dörrar. Allt lät så vidrigt och hemskt, och jag kände det nästan som om jag frossade i hennes lidande. Då bestämde jag mig för att sluta läsa om liknande saker. Dock kan jag inte avhålla mig från att dyka ner i en spännande deckare -och där är det ju också lidande så de är väl inte ett spår bättre...!

Jag har läst alla böckerna. Och ja tycker alla var lika bra !
Ibland var ja dock nära på att kasta boken åt h*lvete för ja
vart så förbannad på den sk mamman.
Men bra var dem ! =)

Har också läst alla.... de som handlar om när han ör mitt uppe i helvetet, typ sträckläste jag i raketfart, för de var så jobbiga att läsa..... Men bra! Det värsta som etsades fast i mitt minne var när mamman körde ner hans huvud i lillebroderns bajsblöja.... Hu så hemskt.... Eller när han åt ruttet kött som hans mamma lagt fram med flit... Usch, nu börjar jag nästan gråta...

Japp, har läst dom 3 första, tyckte bara att det var tråkiga saker som hönde, visst det är en sann bok. men jag tycker att man tröttnar på att läsa om all misshandel.

Jag har läst den första och halva den andra boken av Pelzer, men jag gav upp. Kan inte förstå att man kan frossa i ett sådant elände. Kunde bara inte läsa mer. Blev illamående.

Jag laste alla for en massa arsedan. Tycker att det ar intressant att han har klarat sig, men trakigt att han inte kan skriva mer givande. Men han ar ju faktiskt inte en forfattare sa det kanske ar darfor.

Jag tycker till exempel att Maya Angelous sjalvbiografier ar mycket, mycket battre, men hon ar poet sa det kanske blir lite annorlunda da. Hon var ocksa utsatt for lite hemskheter, men skriver om det pa ett mycket djupare och poetisk satt. Man sitter verkligen och tanker efter man har last hennes bocker. David Pelzers bocker ar for mig mer, usch, ja det var hemskt. Nu skall ja gora en macka!! Men alla ar vi olika. Jag tycker det ar bra att man laser sa var det an ar, om det beror dig, sa ar det ju jattebra.