borderline/psykopat

Håller med Haraaz och har inget mer att tillföra.

Jo, jag kan säga att jag har HAFT diagnosen borderline, så jag vet allt om den.

Undrar du något om den saken kan du alltid fråga.

Anonym (höstlöv) skrev 2008-09-28 01:35:05 följande:

Men inget av det du skriver har med borderline att göra, kanske med psykopati dock?

Det enda som eventuellt kan likna bps är isåfall nr5 - men då handlar det om att ömsom idealisera, ömsom hata samma person.

Detta låter ju mer som psykopati än borderline. Dock skall man inte häva ur sig den ena diagnosen efter den andra, det finns folk som arbetar med detta, och dom tror jag inte arbetar här.
Däremot kan man som lekman konstatera att man finner drag hos dom flesta människor som på ett eller annat sätt kan förknippas med båda ovanmämda diagnoser.
I vilket fall som helst kan nog bara en psykitriker besvara denna fråga, och det efter en grundlig utredning av personen som beskrivs.

Anonym (höstlöv) skrev 2008-09-28 01:51:51 följande:

Då finns det gott om seriösa sidor att läsa om detta på istället för att fråga glada amatörer i 18-årsåldern som glatt hasplar ur sig en massa dom sett på tv den senaste tiden där det på ett sensationslystet sätt målas upp bilder som bättre hör hemma i Hollywood än i verkligheten där saker och ting inte alltid är så enkla och okomplicerade.

Anonym (vårdare) skrev 2008-09-28 01:54:06 följande:

He he.... helt okej, jag svarar gärna.

Jag hade psykiska problem, ångest m.m. så soc satte mig och mina barn på utredningshem. Där fick jag diagnosen borderline.
Jag accepterade diagnosen, tills jag började läsa om den och insåg mer och mer att jag måste var totalt feldiagnostiserad.

Så fort jag kom därifrån gjorde jag en RIKTIG utredning och jag stämde inte in på ett enda kriterie.......

Idag är jag proffs på diagnosen borderline.... har pluggat dygnet runt i nästan 1 år!! och läst flera biografier...

Ja, men just borderline är en personlighetsstörning som börjar visa sig i tidiga tonår....
Jag var en ängel i unga år...... min mamma har haft tur som haft mig som bara brydde mig om hästar m.m.

Ja det vore själve fan!

Börjar bli lite psykopati här med, hehe.

1 - Första mötet, trevlig, pratglad, forskar fram svagheter för att användas senare.

(Inte alla nu, min teori)
Ja, borderline:are har från början fått lära sig hur man "läser av människor" därför kan de väldigt snabbt läsa in vad människor reagerar på och vad de vill/behöver, och skapar en sammahörighet.
Början av ett förhållande med en bordis är oftast underbar, allt snurrar och man gör planer och allt bara stämmer till 220%...
DOCK tror jag inte att detta görs av ett ont syfte, det är inget som personen går och tänker på, utan det är så den är...

2 - Hjälpsam och ivrig, tar över vardagssysslor, sår här sina första frön för att skapa ett beroende.

Samma sak här, personen är inte ond, har inga dolda förteckningar, utan hon gör det av kärlek, den som hon känner för tillfället medans man fortfarande är i den "snurrande" känslan som infinner sig i början.

3 - Pratar gärna illa om andra och framställer sig själv som den som blivit förorättad.

Man får komma ihåg att borderlinepersonerna läser in väldigt mycket mer än vad det är i en situation. Så hon upplever nog att hon har blivit förorättad, kan vara så dumt som en hostning som den hon "blivit förorättad" av råkar få mitt i en mening...
Det kan starta många virvlar i tankarna, och det kan vridas om till att bli hur "för en vanlig människa" sjukt som helst...

4 -Tidigare liv döljs, kommer det ändå på tal är det mesta osanningar.

Hur skulle du gjort, om du haft en jobbig uppväxt, hade du velat berätta den vitt och brett..?
Och att växa upp som borderline:are är jobbigt.
(Det är inte helt ovanligt att de blivit våldtagna, sexuellt utnytjade, mindervärderade av föräldrar som skiter i dem...)
Tror inte att man döljer den för att man är bordis, utan friska människor kan ockås dölja sin uppväxt...

5 - Om någon utomstående antyder något negativt är denna en idiot och ingen att lyssna på.

Svart & vitt...

6 - Släkt och vänner i offrets tidigare liv får många nya fel och brister, umgänget med dessa ska brytas till varje pris.

7- Vännerna blir färre och färre därför att den drabbade inte törs eller får träffa dessa och höra vad de tycker eller tänker.

8- Anhöriga som fortsätter att bry sig orsakar psykopaten obehag och ilska, det blir lugnast för offret att vara till lags, utesluta även dessa och på så vis bidra till sin egen isolering.

9. Isoleringen är fullbordad.

Intressant tråd. Fast nä, inte allt stämmer på en borderline. Om inte den bordelinemänniskan har en dubbeldiagnos, eller dubbel störning, å också uppvisar drag av psykopat. Bordeline är förövrigt en diagnos så många får väldigt lättvindigt och felaktigt. Fick jag t.ex. Efter fem minuters samtal med en psykatriker(som uppvisade MÅNGA av kraftig social och emaptisk störning ) Har fått ca.12-13 diagnoser, av läkare som har pratat med mig i max 20 minuter. Sedan gick jag privat, å fick en ordentlig utredning, med en massa tester och fick en KORREKT diagnos. Vilket inte innefattar bordeline över huvudtaget. Fast jag är uppvuxen med en förälder som troligtivs har bordeline med psykopatiska drag. Och dessutom är regressiv pedofil. Så som anhörig blev jag "smittad" av bordelinedragen, kan man säga, för att jag formades av att leva nära en explosiv, charmig, farlig, destruktiv och våldsam personlighet. Att min förälder dessutom hade en enorm intelligens, å verbal förmåga(vilket iofs en hel del bordelinare verkar ha av nån anledning) gjorde ju att min verklighetsuppfattning blev väldigt skev.

Svart/vitt tänkande, projicerande av saker på andra, en helt absurd och sjuk logik, kontrollbehov ggr 95, paranoia, charmig till tusen när så behövdes, verbalt ordvrängeri på hög nivå(vilket ledde till verbal misshandel, psykisk terror och hjärntvätt av mig och andra anhöriga), snabba impulser, våldsamhet, empatisk störning(kraftig som bara den; hos min förälder; men då finns ju alltså kraftiga psykopatiska drag med åxå) osv...

En del där uppe stämmer. Men bordeline är en egen diagnos, och många bordelinare är inte i närheten av psyopati i den meningen, och man kan ha borderline i lite varierande "styrka" kanske man kan säga, å dessutom vara inåt eller utåtagerande i olika variation. Så det är inte så lätt å svara på sånt här, lättvindigt, via ett forum på FL. Man ska akta sig för att sätta diagnoser på andra, förövrigt. Eftersom MÅNGA människor kan uppvisa drag av borderline, utan att för den skull ha borderline. (Kan ligga andra problem bakom, som t.ex. en beroendesjukdom eller liknande, som ger ungefär samma symptom i vissa lägen.)