borderline/psykopat

mizzmini

Jag håller med TS, hon säger inte att det är så det är, utan hon är ute efter svar....

D där är min sambo!!!!!
Herregud allt är precis så med honom.

Säger bara en sak till de som bor ihop med en eller är tillsammans med en som har borderline. AKTA ER!!! De kommer aldrig att bli helt friska från det och det tär oerhört mycket på samlivet. Min förra (som tur är)flickvän har Borderline och hon slog mig genom hela vårt förhållande. Hon ljög, hon isolerade mig, hon knäckte mig totalt och vet ni hur det slutade.....jo, när jag till slut tog mig mod att sticka en morgon efter att blivit slagen och biten hela morgonen så anmälde HON MIG för misshandel. Detta tog nästan 2 år med rättegång och advokatbesök. 2 hela dagars rättegång där jag får skulden för misshandel trots det var hon som slog mig.... Det slutade med att åtalet ogillades. Rättvisan segrade till slut. Idag är jag MYCKET lyckligt gift och vi väntar vårt första barn ihop.
De som har Borderline kan ALDRIG bli 100% frisk från det så lämna i tid innan ni blir sårade. Det är inte lätt men tro mig.....

Lycka till!! Vill någon ställa specifika frågor om borderline eller bara ha stöttning/hjälp för att lämna eller höra min berättelse mera i detalj går det bra.

men lägg ner. du kan väl inte dra alla borderline över en och samma kam ?

Nej, klart man aldrig blir helt frisk, men man kan bli bättre. Sägs det iaf!

Smulisen: Man kan lindra Borderline såklart och det kan försvinna under längre perioder men man kan aldrig bli helt fri från det. Man kan vara "frisk" från det men kommer stressen eller bråken eller vad det nu är för något som framkallar det så dyker det upp förr eller senare igen. Ångesten, rädslan att inte klara av saker, kraven, svartsjukan.... om du haft det borde du veta vad jag skriver om.
Man kan omöjligt bli 100% frisk och fri från Borderline, och speciellt inte efter endast 10 månaders terapi men visst kan det lindras för en längre period och har det blivit så för dig så grattis, vad skönt för dig! Jag hoppas att det håller i länge.

Så om din psykolog eller läkare du har fått hjälp av säger att du blivit frisk så fråga om dom menar om det är för alltid eller om det är för "denna perioden" så bli du nog överraskad över svaret med tanke på vad du skriver ovan.
Lycka till iallafall och hoppas att du mår bra fortsättningsvis också!!

Jo det är det, du kan läsa på tex www.wikipedia.se om borderline.
Även om borderline inte ordagrant betyder att någon är psykiskt sjuk så på många håll är det den vanligast förekommande diagnosmanualen för psykiska störningar,

låter som mitt ex
fast han är psykopat, inte borderline

Anonym (en drabbad) skrev 2008-09-30 18:18:07 följande:

Det där är förenkling. Borderline kan variera i grad otroligt mkt. Och de som är i värsta änden av ena skalan och dessutom utåtagerande(som många män tenderar att vara) kan väl inte direkt sägas visa någon emapti. När de med sitt våldsamma temperament styr sin omgivning, och tar ut sin ångest på dom som står närmast. Emapti är ju förmågan att leva sig in i andras känslor och BRY SIG OM DOM; dom allra värsta borderline'arna har mkt svårt att sätta sig in i andras känslor, och därför svårt att bry sig om sina medmänniskor. (Det betyder inte att dom MENAR att vara elaka, manipulativa, hänsynslösa, våldsamma och farligt gränslösa. =pratar alltså om dom värsta och utåtagerande fallen nu.)

Sen KAN en person till största delen lida av borderline, men också ha psykopatiska drag. Har ju en anhörig som är just sån, å bordeline är den största delen av den personens störning, men det finns samtidigt ännu djupare emaptistörning än hos den som "bara" har bordeline. I korta ordalag så är nog min anhörige tämligen obotlig, vilken en ren borderline inte är. (Dock ofta otroligt svårt att motivera en borderline i den änden av skalan att söka hjälp, eftersom problemen och ångesten för närheten gör att han/hon ofta motsätter sig alla försök till hjälp, eller avbryter behandling innan den är klar pga av att rädslan för övergivenhet får det svart/vita tänkandet att kicka in och terapeut eller annan personal svartmålas och ger personen ifråga en anledning att sticka.)

Ni tar illa upp för att ni vet att de med diagnosen BL aldrig kommer att bli helt frisk. Jag skulle aldrig vilja att mina barn skulle umgås eller, gud förbjude, bli kära och bli sambos med någon som har eller har haft BL. Förr eller senare kommer symptomen tillbaka och då är det de närmaste som råkar illa ut. De personer som blir upprörda nu eller tar illa upp är det som vet att jag har rätt.

Först och främst har jag aldrig sagt att de med BL inte kan jobba eller att de inte har sambos/partner. Sedan är det BL jag skriver om..... har du haft någon annan diagnos så???

Bra skrivit!

Låter som min svärmor. Vilket bara förstärker mina misstankar på att hon verkligen har en psykisk störning.

1 - Första mötet, trevlig, pratglad, forskar fram svagheter för att användas senare.

Första gången jag träffade henne var hon jätteinställsam och betedde sig som världens ängel, skulle ge mig en klänning (hon hade aldrig träffat mig så hon hade ingen aning om vad jag hade för storlek hon hade köpt en för liten klänning. Plus att jag hatar att ha klänning på mig. Hon insåg att klänningen var för liten och jag talade inte om att jag hatar klänningar...

3 - Pratar gärna illa om andra och framställer sig själv som den som blivit förorättad.

Ohja. Detta gör hon så gott som dagligen. Och hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på för att hennes barn ska få dåligt samvete. Det är hennes specialitet-få andra att må dåligt över saker hon själv gjort och sedan skyller på andra.

4 -Tidigare liv döljs, kommer det ändå på tal är det mesta osanningar.

Hon döljer det inte men hittar på en massa idiotiska historier.

5 - Om någon utomstående antyder något negativt är denna en idiot och ingen att lyssna på.

Där tar hon tillfället i akt och får folk att tycka synd om henne för det är ju inget fel på henne. Det är alla andra

6 - Släkt och vänner i offrets tidigare liv får många nya fel och brister, umgänget med dessa ska brytas till varje pris.

Nej hon försöker inte bryta det själv. Hon beter sig så illa så folk inte orkar med henne och sen förstår hon inte varför hon inte har några vänner. Och då är det ju naturligtvis jättesynd om henne. Försöker vi få henne att skaffa en hobby eller nåt så blir hon skitsur och säger att hon vägrar visa sig ute så som hon ser ut bla bla bla.

9. Isoleringen är fullbordad.
[/citat]

det var en ganska dum liknelse. Diabetes och utmattningssyndrom kanske kan likna varandra i några få symtpom. Men är inte samma sak. Men visst, en person kan ha diabetes OCH utmattningssymtom. Så varför skulle inte en borderlineperson dessutom också kunna ha psykopatiska drag? Jag har hur som helst växt upp med en sån person, å upplevt den på nära håll.

Men jag undrar i all vänlighet... varför blir du så otrevlig(kommer med sarkastiska och fåniga liknelser) i diskussionen? Upprörd? Varför? Bara intressant och veta.

jo, och så en sak till. SA jag att borderline och psykopati var SAMMA sak??? Nej, det gjorde jag inte. Inte ens i närheten. Har du själv borderline? Har du någon anhöriga som har det?