mobbning i gymnasiet

vi har fotoförbud på vår skola just för att det inte ska kunna missbrukas.
hur har du försökt få hjälp från skolan (elevhälsogrupp, mobbningsplan etc) och vad görs, mer än att mentor säger att du inte ska ta åt dig?

Slurpan:

Det är så hemskt. Skolor säger att dom gör allt för att mobbing inte ska ske, men endå har jag varit mobbad större delen av min skolgång.

Jag vågade inte börja i gymnasiet först pga rädslan att bli mobbad. När jag äntligen vågade så var jag lite äldre än dom i min klass, så det var direkt första grejjen att mobba mig för.

Utfrysning skulle vara ok för mig. Jag vill bara studera och få bra betyg så att jag kan vara stolt över det jag presterat i skolan, men mina betyg är inte så bra som dom borde vara. Jag har jätte hög frånvaro, mest pga mobbningen. Jag orkar helt enkelt inte gå till skolan.

Jag känner mig så värdelös. Jag har klagat om det här så många gånger i skolan till olika lärare och min mentor så att jag tror att dom skulle tycka att det vore skönt om jag bara hoppade av skolan.

Tyvärr har jag ingen möjlighet att byta skola, inriktningen jag valt finns bara på denna skola.

Jag fick mycket stöd från kyrkan först. Men jag vet inte. jag har inte orkat gå dit på sistone, känner mig så utmattat pga allt. Jag är mest bara hemma. gör inte så mycket. sover större delen av dagarna. vill bara att tiden ska gå snabbare, så jag slipper det här.

Fy vilken elak mentor! Känner du att detta är mobbning så måste ju skolan göra något åt det! Varför har inte pappan till ditt barn reagerat innan? Låter konstigt tycker jag!

Du får gärna inboxa mig om du vill prata mer!

Jag har pratat med kuratorn i 1:an men det gjorde nog allt bara värre. Varje termin har våran rekotr byts ut så jag har inte kunnat få hjälp därifrån.

Jag fick nyss veta att jag ska på möte med nya rektorn ang min graviditet, jag får ju barnet före studenten. Så jag ska försöka orka prata om det här då också.. men jag vet inte när det här mötet ska vara.

Min mentor anser inte att det här är mobbning, så dom har inte ens försökt åtgärda det på nåt sätt.

Jag ska tydligen vara mer mogen än dom andra och bara ignorera allt enlig henne.. hon har väl aldrig blivit mobbad, fär det är inte så enkelt.

vad gör kuratorn då? det är främst hans/hennes ansvar som del av elevhälsogruppen...
att ta bilder och håna ngn kan definitivt klassas som mobbing, men det kanske är för att just DET inte händer på skoltid som din metor inte vill ta i det?
hur är klasskompisarna i skolan?

Skolor säger så mycket... Även i mitt fall så hävdade de först att det inte fanns någon mobbing (jag inbillade mig det bara) sen så hette det att de tagit till en plan jag fick bla prata med kuratorn på skolan som bara frågade mig om jag bäddade sängen hemma... som om det hade med saken att göra Sen hade de möten med min klass (som inte var värst) där kurator och andra lärare berättade vad jag berättat för dem i förtroende... Jag blev placerad i ett rum bredvid och efteråt kom kuratorn och sa till mig att det egentligen var mitt fel då jag inte skrattade tillräckligt ofta. Vad hade jag att skratta åt??
Blev övertygad efter att mina föräldrar och mina ungdomsledare i kyrkan fått reda på flera självmordsförsök att prata inför den värsta klassen... Upplägget var skit bra. Jag och min ungdomsledare skulle träffa klassen jag skulle läsa upp en text om hur jag kände och mådde och sen skulle han prata med klassen. Disskutera medmänsklighet och sånt. Allt lät bra. men sen dagen när det skulle ske så ringde ungdomsledaren till mig och medelade att vi var tvunga att skjuta på det. Han kunde inte komma... Han hade redan ringt till skolan och medelat.
Lugnt tänkte jag och tog mig iväg till skolan. Dagen förlöpte ok tills jag hämtades av kuratorn. "om det inte är så att du ljuger så borde du kunna ta detta utan att ha nån kyrknisse med dig" var vad hon sa... Jag tvingades in framför klassen... längstbak satt klassförståndaren i klassen och ämnesläraren. Kuratorn gjorde dem sällskap och de satt alla tre och småflinade åt min vilsenhet...Hasplade ur mig det jag skrivit och råkade även nämna mina självmordsförsök. Inget sades från dem(lärarna) när klassen helt öppet började håna mig... En av mina vänner som gick i klassen (ja för jag hade vänner tack gode gud!!Inte många men trogna) fick ställa sig upp och skrika åt dem att säga i från. Då först sa de åt de andra att lugna sig. Sen blev jag ombed att lämna klassrummet då jag störde ordningen. Frågade kuratorn om jag fick gå hem... var totalt förstörd!!!
Fick till svar att om jag gjorde det så var det skolk... Blev sen påhoppad på rasten av cirka 40 killar från olika klasser... De erbjöd mig hjälp om jag inte lyckades med nästa självmordsförsök... Lärare gick förbi och såg/hörde allt... men ingen gjorde något... Återengång så var det mina vänner som ryckte in...
Efter detta hävdade skolan att de gjort vad de kunde och att felet låg hos mig...
Om det nu ens fanns någon mobbning vilket de betvivlade...

Ja det är nog därför min mentor inte bryr sig. Men fotona och det tar dom ju på skoltid.

I skolan så kollar dom konstigt på mig men dom säger inget.
Fast idag var första gången dom ropade kommentarer efter mig i matsalen.

JAg känner mig så maktlös, jag tror inte att det kommer bli nåt stopp på det här. jag får nog bara genomlida.. det är trots allt bara 8 månader kvar till studenten.

Slurpan: som lärare blir jag både ledsen & arg när jag läser vad du gått igenom och tycker att du borde anmält skolan!

jo, just att de tar kort borde ju vara det enklaste att ta tag i, men det är ju bara en del av problemet.
vad säger kurator?

Slurpan:

Det ska inte behöva vara så. min mentor säger också att det itne är mobbing, jag inbillar mig bara enlig henne. Det är fel på min inställning. Jag borde försöka gå fram till dem o prata med dem. Jag borde vara mera som dem tycker hon.

Felet ligger enligt henne i mig, för jag vill bara studera och jag festar inget.

Hon tycker att jag borde gå ut med dom nån helg och lära känna dem osv. Men jag vill inte, jag är inte intresserad av sånt. Jag vill bara få vara ifred. Jag behöver inga kompisar, jag behöver lugn och ro.

Jag har 1 kompis i klassen, men av diverse anldeningar så är vi sällan i skolan samtidigt. Det är jätte jobbigt.

hon har hjälpt mig mycket hela förra året. Men nu tycker hon också att jag bara ska strunta i allt :/