Överkonsumerar du?
Vad innebär överkonsumtion för dig, när överkonsumerar man?
Jag överkonsumerar inte. Köper det jag behöver när jag behöver det.
För 6-7 år sedan överkonsumerade jag och min man otroligt mycket, vi köpte saker vi inte ens behövde och som sedan bara samlade damm i skåpen. Nu har jag slängt och rensat ur lägenheten och nu för tiden överkonsumerar vi inte.
DET är vad överkonsumtion är för mig, att köpa saker man inte ens är i behov av.
Givetvis överkonsumerar jag, det gör alla i Västvärlden. Dock försöker jag att bara handla det jag verkligen behöver och använder. Min ekonomi bidrar till att jag inte kan köpa saker utan att först fundera på om jag kommer att använda dem så mycket att det är värt det.
Sedan är det ju relativt vad man tycker att man behöver.
T ex så har ju TS berättat i en annan tråd att hon lägger 600 kr i veckan på take away kaffe i pappmuggar. För mig så skulle det vara överkonsumtion, 600 kr är mer än vad jag och mina husdjur gör av med i veckan. Men det är ju bara jag som tycker det, allt är ju relativt.
Fidelis ad urnam skrev 2008-10-03 17:02:34 följande:
Nej, det gör jag inte.
Men jag anser att din definition av överkonsumtion är ganska luddig. Jag är säker på att det finns de som bestämt hävdar att de behöver 30 par skor och 70 olika kompletta outfits. Jag anser dock inte att det handlar om behov i en sådan situation.
Ja, det gör jag.
För mig är det överkonsumtion att köpa saker som i efterhand lätt kan placeras in i facket "varför köpte jag det?"! Jag har blivit bättre på att undvika det men det kan bli bättre.
För mig är det t.ex. överkonsumtion att nappa på extraerbjudanden som får mig att köpa mer än vad jag skulle ha gjort annars. "Köp tre betala för två"-liknande saker försöker jag undvika så gott det går om det inte är någon nyttoprodukt (i stil med tvättmedel).
Nja, oftast är jag på jakt efter något, men kan inse när jag kommer hem att det inte blev helt rätt eller så ångrar jag mig och vill ha annan stil efter ett litet tag. Men fr.a. om det är sånt som kostar lite mer så köper jag sådant jag känner att jag skulle ångra om jag inte köpte. Därmed har jag blivit väldigt nöjd med mina inköp den senaste tiden.
Ur ett globalt perspektiv: självklart ja.
Ur ett personligt perspektiv: nja... försöker medvetet hålla nere konsumtionen, och ligga på nivån "det-vi-verkligen-verkligen-behöver-och-ibland-lite-till" typ. 
Sparsamt med leksaker och är inga freaks vad gäller att ha alla de senaste elektroniska "måsten" heller.
Jo, överkonsumerar gör jag! Men jag har ändrat mitt konsumtionsmönster en del över åren, nu köper jag bara sånt jag verkligen vill ha, oftast dyra saker, av någon anledning ger det mig större tillfredställelse att ha ett par skor jag älskar än tre par jag gillar. På sätt och vis känner jag mig tyngd av själva mängden saker, däremot gillar jag exklusiva saker så jag har några få sådana istället. Det är ju också en form av överkonsumtion att köpa onödigt dyra saker men det känns på något sätt mer moraliskt försvarbart än slit och släng., jag kan inte motivera det, bara känns så.
Försöker att bara köpa sånt jag verkligen behöver. Blir illamående av all konsumtion man ser
Jo det gör jag, men jag värderar det jag köper och använder det länge. Har kläder jag köpte på gymnasiet och ännu använder. Gillar mina saker. Inte mycket samlar damm. Men ja jag köper mer än jag behöver.