Vårmammor i Malmö 2006, nr 13

Rutiner ja... har väl haft ganska så bra med sådana, men just nu fungerar det sådär... får väl försöka styra upp tillvaron lite om ett tag! Rutiner med Elliot har vi dock. (läggtider, mat osv).

Försöker storhandla en gång i veckan, men mitt stora problem just nu är att jag inte kan komma på vad vi ska äta... har liksom kört fast - tänker - men vad äter alla andra varenda dag?! borde eg. göra som en kollega till mig (fast det känns lite... tja...) skriva si sådär en fyra veckomatsedlar, köra på dem och planera inköp efter dem... tror det hade underlättat, men vet inte när jag ska hitta tiden och orken att komponera ihop (bra och väl sammansatt) mat för ca 28 dagar...

Städningen går också sådär just nu... men det är väl så med en bebis och en trotsig 2½ åring i huset!

Tycker också att det evinnerliga plockandet är urtrist! Blä! Tvätta är trevligt! Det blir rent, luktar fräscht... Tycker tom att det är helt ok att stryka (dock inte skjortor!) men det hinns inte med och berget växer i med en ruskig fart!

Ni som också har två barn - hur pass mkt hjälper er man/sambo till när det gäller barn som vaknar på nätterna/ vill gå upp vid olika tider på morgonen osv? Känns lite som att vi fått lite snefördelning på det hela....

Och stackars lillebror (nej, fortfarande inget namn... ) han lyckades bli 14 dagar innan Elliot smittade honom... Stackaren! Segt gult snor som måste sugas ut många gånger om dagen. Som tur är verkar det inte bli värre - ingen feber eller så (när jag pratade med sjukvårdsupplysningen började de prata RS-virus... som tur är verkar det i alla fall inte vara det!) Försöker "tvätta" Es händer med sådan där "sprit" mellan varven men det hjälper nog sådär....

Har förresten också en BT. Funkar utmärkt och Elliot trivs i den. Visst känns den lång som en långtradare men tycker ändå att den är förvånansvärt lättkörd med 2 barn i. (har än så länge inte varit ute på stan eller så med båda, utan mest promenerat och gått till óch från förskolan).

Usch och fy vilka dagar vi haft! I onsdags kväll blev Elliot sjuk med hög feber, snuva osv. På tidig fredagsmorgon vaknade Vincent (som lillebror numera heter!) med ett gallskrik (helt olikt honom) och skrikandet och gnällandet fortsatte under morgon/fm. Upptäckte sen att han var febrig och efter lite velande ringde jag sjukvårdsrådgivningen som tyckte att jag skulle åka till barnakuten med honom.

Snabbt på med Elliot kläder och körde honom till mormor. Väl på akuten blev det en massa stickande (provtagning) i båda armvecken (- svårstucken som sin mamma) och handen och sen skulle de också ta ett ryggmärgsprov. Då orkade inte jag vara kvar i rummet och när jag blev inhämtad sen höll jag på att bryta ihop när jag såg min lilla, 4 veckor gamla, älskling skrikande, dreglande och upphållen i armhålorna... Han lugnade sig visserligen när han fick komma till mig, men det var en sjukt jobbig upplevelse. Visade sig sen att V hade ngn form av hjärnhinneinflammation så vi blev inlagda... Läkaren kom in och informerade och jag hade svårt att ta in informationen om hur allvarligt det faktiskt kunde vara.

Nu visade det sig i alla fall att det troligtvis (= ännu inget utslag på bakterieodlingen) att det inte var en bakteriell hjärnhinneinflammation utan kom av ett virus (= bättre). Så idag är Vincent mkt bättre, febern så gott som borta, han äter igen (fick ha dropp ibörjan) och verkar mer social. Trött dock. Så vi blev utskrivna (men med öppen kontakt veckan ut) och nu kan vi äntligen andas ut. Kan inte låta bli att fundera över hur det hade gått om det nu hade varit bakterier (som t ex pneumokocker, streptokocker eller så)...

Liten update: Vincent mår nu bättre, lite småmärklig dock vad gäller sömnen och maten (vilket inte var förvånande enl. läkaren) men som sagt, han mår mkt bättre och det är SÅ skönt!!

Trots har vi gott om här också, tyvärr... Jag är också "dumma mamma" och får ofta höra "nej, inte mamma!!" och han vill inte sitta hos mig, inte att jag ska hjälpa honom osv... det går däremot bättre när Niklas inte är hemma (då finns det ju ingen annan! ) Är så vidunderligt trött på detta skrikande! Har alltid haft svårt för skrikiga barn... E har inte skrikit mkt innan, men nu - hu! Han skriker för allt! När han inte får som han vill, när jag inte gör som han vill, när saker inte går fort nog osv osv Ibland skriker han bara för att skrika. Blä!

Saphy: Jag har läst "Trotsboken" och den är helt klart läsvärd. Framför allt är det skönt att läsa om hur andra har det (och känna igen lite...).

Tid för hämtning på förskolan, får skriva mer sen!

just det - 2½ årskontrollen: 15,4 kg och 98 cm! (verkar ju gigantisk jmf med Elias! )

Elliot ritar också bara streck och cirklar. En gång när han satt och målade m vattenfärger hejdade han sig, tittade på vad han målat, pekade och sa - "häst!" som om han själv blev förvånad över att han såg en häst i det han gjort! Elliot är däremot duktig på färger, räkna (även att känna igen skrivna siffror) och bokstäver (kan det vara "fem myror" som är anledningen?! )

Kajsa: så tråkigt att er kväll blev förstörd! Det blir nog ofta så, man har väntat så länge och vill att det ska bli så bra... Hoppas ni det går bättre nästa gång ni försöker!

Förresten, Kajsa, har du kvar paketet från Me&I? (verkligen ledsen att jag inte hämtat det - det har ju bara kommit så mkt emellan) Har du det kanske jag kan komma förbi och hämta det senare i veckan?

TAck för alla mattips förresten!

Elliot är också gräsligt klåfingrig! Pillar på allt och säger jag "nej, du får inte ta den!" så kommer det som på beställning: "jooo, FÅR ta den!!".

Det är mkt säga emot... som jag sa häromdagen (har varit sjuk och jättehängig - ingen hit när båda barnen var hemma...) "Elliot, mamma orkar inte" - "Joo, mamma orkar" - "Nä, mamma är jättetrött, Elliot" - Näää, mamma inte jättetrött" Suck!

Vad gäller nattrutiner... här är det jag som åker på det mesta... Det är jag som tar hand om Vincent (fast den lilla amning jag kunde prestera gick åt skogen när V var sjuk) och även om Elliot när han vaknar. Detta gäller vardag som helg... (om jag precis håller på att mata V och E skriker väcker jag N så att han får ta Elliot). På morgonen tar jag båda barnen (oavsett när de vaknar, tror N tagit med sig E ner en gång och gett honom välling innan jobbet...) bortsett från lör eller sön då jag har lite sovmorgon. (typ till halv 10/10. N sover ibland till 12/13 när han har sovmorgon...) Detta stör mig lite om jag ska vara ärlig. Framför allt kan man, efter en jobbig natt och tidig morgon, känna irritationen stiga när N kommer upp vid 11-tiden, gäspar stort och slänger sig på soffan... Grrr!!!!
(JA, Natalie är lite småilsken idag! )

Till att börja med - tack för stöd vad gäller ansvar för natt/morgon! Har (just nu)blivit lite bättre, men det är väl bara att erkänna att relationen i stort inte är på topp....

Kajsa: Jotack, det knallar på, men förkylningarna avlöser varandra, just nu är det mest jag och Niklas som är förkylda... Tänkte försöka komma förbi ngn gång i nästa vecka och hämta kläderna (om det är ok med dig).

Vi har inte många dagar kvar på Elliot (har ju också använt en del av garantidagarna för att fylla upp när jag jobbade (80%).

Julen blir här hemma hos oss med mormor (dvs min mamma), farmor och Niklas syster, man och 2 barn. Vi brukar fira jul ihop och är vartannat år hos oss och vartannat år hos svägerskan.

Marsbarn: Hoppas det reder ut sig för dig med jobb! Vilken otur, vad jag förstod så trivdes du bra!

Snart är de två månaderna med 30t/vecka på förskolan över. Oroar mig lite över hur det ska gå att sysselsätta Elliot varannan dag... Det blir ju lite lättare och roligare när våren kommer och det är skönare ute... Nu fram till jul får vi väl planera in lite pyssel... en dag pepparkaksbak (ev bjuda in mormor? ), en dag annat julpyssel osv.

Elliot säger ofta: "pi katten!" och "amen ahhhgh!" (kan det komma från mig och Niklas tro?! )

Hu vad tiden rusar på! Hade tänkt vara ute i god tid i år med julklappar och så men... nä, det blev inte så i år heller! Tiden bara springer iväg och de dagar E är hemma från fsk blir det ärligt talat inte mycket gjort (skulle heller ALDRIG gå på stan själv med både E och V! Skulle aldrig funka).
Vad gäller pangpang och vapen så är jag nog väldigt restriktiv och besvärlig. Blev mäkta upprörd när E kom hem från fsk och pekade med fingret på V och sa "pangpang"! Har pratat med honom om att mamma och pappa inte tycker om pangpang-lekar och funderar på att höra med fsk-personalen vilken inställning de har och om de möjligtvis kan säga till E om han håller på med det....Grejen är att jag inte tror E egentligen vet vad det är som är "pangpang"...

Saphy: Vad tråkigt! Och beklagar verkligen din mamma sjukdom! Hoppas cellgifterna har effekt (min pappa gick ju bort i cancer för 5 år sedan, det upptäcktes så sent att inget hjälpte)

Här är också snuva, hosta osv... är lite nojjig med V nu med tanke på vad han åkte på när han var 4 veckor. Det blir spritning av händer varje dag efter förskolan!

Saphy: vilken bra idé och vilka fina bilder!! Här hemma hade vi lite svårt att få till julkortet i år... svårt att få båda barnen bra på ett och samma foto... går ju inte heller att instruera Vincent direkt..

Vill önska er alla en riktigt god jul! kram!

Lugnt firande hemma i år. Bara familjen. Ganska skönt ändå!

Gott nytt år till er alla!

Vilka fina bilder Adagio och Guldplutt! Får väl ta mig samman och lägga in lite nya bilder också.... var ju ett tag sedan!

Sommarvind: Jättestort grattis till er!! Vad roligt! När jag väntade E gick jag upp ca 23 kg (7 kg från "start" till inskrivning....) Med V gick jag egentligen inte upp så mkt (gick tom ner 4kg från "start" till inskrivning - visste inte att jag var gravid och gick på diet....) runt 10kg, men då var utgångsläget betydligt högre än med E.... Men strunt samma! Huvudsaken du mår bra!!
Så, hur mår du??!

Kajsa: Jag tror!! Elliot sa för ett tag sen en lite märklig sak. Min pappa (som ju dog innan E föddes) målade tavlor och vi har några på väggarna. Elliot pekade på en (han vet att morfar målat dem, men har ju aldrig träffat honom)föreställande Nyhavn och sa: "Där bor inte morfar". Sen pekade han på en annan tavla (föreställande ett litet hus i en fransk by)"Där bor morfar". Till saken hör att pappa döpt den tavlan till just "här vill jag bo". Lite fint!

Förresten, någon här som är bra på försäkringar?? Har precis fått det överaskande beskedet att Länsförsäkringar inte vill försäkra Vincent eftersom han haft hjärnhinneinflammation, trots att han inte har några men överhuvudtaget.... Finns det något bolag som är "lättare"?

Annars är det minst sagt körigt här hemma... E är så mitt uppe i trotsen som man kan vara... det är nog snart dax att tillkalla "supernanny"... Vissa dagar är han så hysteriskt jobbig och jag blir vansinnig och sen ledsen.... suck. Hoppas det snart går över... Jag får väl satsa på 6 månader som för er, Kajsa!

Cravings ja... med Elliot var det husmanskost, typ kåldolmar (!) i början. Annars har det mest varit (ja bortsett från godis osv...) apelsiner och apelsinjuice med båda!

Mina två pluttar är totalt osynkade vad gäller sova på morgonen... de dagar E kan tänka sig att sova längre än typ 6, då väsnas V och vill upp. I vanliga fall vi V sova när han ätit vid 5/6 men då pratar E och ska upp.... På helgen turas jag och N om att ha sovmorgon (fast jag matar ju ändå V på morgonen och får väcka N när det är dax). Sovmorgonen varar till ca 10 och det är sååå skönt och välbehövligt.

V, som sovit riktigt bra tidigare, har börjat vakna mer på nätterna (blä!). Han äter med max 3 timmars mellanrum, och nu vaknar han oftare än så, och är svår att få att somna om utan en flaska (även om han ätit 1½ timma tidigare..) tror att det skulle underlätta om jag bara kunde få honom att ta napp...

Det jag längar efter: 8 timmars sömn! I ett sträck!!

Har ju innan berättat hur lätt V varit, inte skrikit och sovit bra... skulle väl inte ropat hurra så tidigt gissar jag... Tycker det blir sämre och sämre, vissa dagar är inget bra och nätterna är inte toppen längre. I natt har jag väl som längst sovit 1½ timma i sträck, han vaknar stup i kvarten, för att äta ibland, annars vet jag inte varför han vaknar och då är han ofta svår att få att somna om. Sen är det en sådan dag idag när E är hemma och givetvis är det hopplöst att försöka få dem att sova samtidigt så att man kan vila själv... Lyckades till slut få E att sova (efter att han blivit så trött att han skrek och grät hela tiden för allt) och V som en halvtimma så jag kunde ligga på soffan då i alla fall! Det får bli sängen tidigt ikväll.

Har förresten också sett antydningar till det du berättade om Kajsa, att M hade svårt att äta när L var i närheten. Är E bara någotsånär tyst (inte allt för ofta...) så går det bra, annars bli V så distraherad, plus att han blir jätteledsen och rädd ibland när E skriker och har sig... Jaja, nu har jag gnällt färdigt för den här gången!