2-3årstrotset Stödgrupp

Jag tycker inte själva självständighetssträvandet ska ses som trots, det är ju en del av barnets utvecking, trots blir det väl först när de får välja, väljer och sedan är det fel ändå - typ

Hejsan! Har en tjej som är 3 1/2 år, hon är faktiskt ur trotsåldern nu!

.. men nu har tvillingkillarna kommit igång! De är snart 2 1/2 år. Igår skrek en av killarna vrålhögt i en kvart vid matbordet för att jag delade hans pannkaka en gång för mycket.

Puh.

Det kommer bli ett rätt långt år med två trotsare vid samma matbord.

Men det är precis så det är hos oss, med start (ofta) i påklädnadssituationen - eller var innan jag tog kontrollen över mig själv och sitautionen dvs

Tja, men då säger jag bara "okej, men bestäm dig du så går jag till bilen sålänge" 

Rolig läsning det här, även fast jag vet hur jobbigt det är.

Min son fyller 3 år nästa månad och han har börjat trotsa rätt fint. Det ska ju alltid strula när man ska klä på sig. Helst med ytterkläderna men med all påklädning överhuvudtaget.
Men - nu har jag hittat ett smidigt sätt att få på honom kläderna!
Jag håller fram byxorna och så frågar jag vilken som är höger fot och om han kan få in den i rätt hål, eller vad man ska säga, och så samma sak med vänster. Och det vill han ju visa att han kan, så han klär på sig!
Samma med tröjor och skor och allt. Det tar ju sin lilla tid ibland, men så länge man inte har bråttom funkar det jättebra och vi slipper bråka!

Han får utbrott ibland och blir arg för konstiga saker, men förutom kläderna är det rätt lugnt. Han har aldrig strulat med maten, aldrig kastat en endaste tallrik. Han älskar grönsaker, till och med broccoli, över allt annat!

Säger jag åt honom blir han arg på mig och säger:
- Fy på dig mamma, JAG bestämmer! Nu jag arg på dig!

Igår sa Siri åt mig att jag skulle "lugna ner mig" när jag sa att nu går jag (hon strulade med kläderna). Det blir bara så lustigt när det kommer ur en trotsande tvåårings mun liksom... jag antar att jag sagt åt henne att hon ska lugna ner sig rätt ofta

Ja min dotter (2 år 3mån) är sjövild hemma.. trotsar, slåss, bits, skriker, jagar våra djur och skrämmer slag på dem. fast självklart inte hela tiden. men så fort vi kommer någonstans, till och med till hennes mormor som hon är ofta hos så är hon som en liten ängel. så när alla berömmer henne för att hon måste vara det snällaste barnet i världen så vill jag ju inte alltid hålla med om det men som vanligtvis så är det ju ingen som tror på det jag säger.. Vadå skulle jag ljuga? 

hej allihopa,

När era barn vägrar äta maten, vad gör ni då? låter ni barnet bara gå därifrån och vara utan mat tills nästa mattillfälle, säger ni att de måste t ex äta upp 1 potatis och sitter sedan o väntar tills de ätit upp en potatis, måste de äta upp all mat hur lång tid det än tar eller får de nån annan mat än den ni först satt fram??