2-3årstrotset Stödgrupp

ja de undrar jag oxå hur han ska kunna...
jag säger hela tiden skrik inte, då säger han men han fattar ju inte vad jag säger, men han fattar ju inte mer av att du skriker...åsså är bråket igång mellan oss oxå...

Vi har haft liknande problem här också och visst skriker jag också ibland. Vi satte oss ner och bestämde att nu tar vi itu med det här och så här gör vi. Jag förklarade att jag har provat det här och det här det har fungerat inte det.. och med tanke på att jag är hemma med sonen och maken jobbar så måste han lyssna på vad jag säger jag är ju den som provat lite olika sätt och märkt vad som fungerar och inte. Konsikvent och det MuminMy säger fungerar ypperligt för oss. Sen har vi valt att när pojken får utbrott (han får rejäla såna) då lyfter vi ut honom ur rummet förklarar att så får man inte göra och att han inte får vara med oss om han inte är snäll. Efter en stund när han lugnat sig frågar vi honom lungt om han vill komma och be om ursäkt svaret är än så länge JA och så får vi en jätte kram av honom och sen är allt lungt. MEN det fungerar på honom alla måste hitta sina vägar och sätt. Men viktigast är att man är överäns och gör lika ocxh inte går in och avbryter varandra det trappar bara upp konflikten med barnet.

Än en gång jag är väldigt tacksam för alla tips som jag fått våran son är sitt underbara jag igen, visst finns det fortfarande stunder med utbrott men dom är snabblösta nu

mammanna: Om du vill fila ytterligare på det där skulle jag säga att ni ska försöka att inte koppla ihop "utbrottet" med att han "inte är snäll" för då skuldbelägger ni själva känslan inte beteendet

Alltså istället för att lyfta ut barnet kan ni själva avlägsna er och säga "jag tycker inte det är roligt att leka med dig när du gör så där" "jag förstår att du är arg och det får du vara, jag går ut i köket så kan du komma dit när du inte är så arg längre"

Det är i princip samma som ni gör men utan att lägga skuld på barnet för känslan (vilket man inte ska) utan bara för uttrycket av känslan. Alltså säg aldrig "nu var DU inte snäll" utan säg "det var inte snällt GJORT" - kan tyckas vara hårklyverier men gör stor skillnad för barnet i det långa loppet (inget ni märker nu alltså, utan först i tonåren typ)

Idag är min 2,5 åring låg i rang det kan jag säg! Han är hemma ifrån dagis pga att han har haft diareé i natt o under dagen. Men det skulle man inte kunna tro, han är värre än någonsin här hemma. Han är på allt och då menar jag ALLT!!! Har en 3 mån pojke oxå o när han själ min tid (typ matning, mm), då hittar den store på hyss. Idag har han slängt ut hundmat i vårt sovrum, knappade på datorn (trots att han inte får vara här över huvudtaget), tog sin matstol o klättrade upp på vasken, öppnade kylskåpet o tog ut mat, som han sen slängde runt i köket. Så nu har en annan fått skura golv o kök. Han hade oxå ett skrikanfall, så han höll på att tappa andan o klöktes. Som tur är lillebror väldigt snäll o sover trots att han galer.

Är så trött på att jämt o ständigt få springa efter honom o städa o plocka undan. Vad ska man göra? Håller på o blir tokig!

puff

Kanske är omöjligt men... försöka ge honom mer tid o uppmärksamhet, att ni hittar på saker, aktiverar honom?

Har en supertrotsig 2,5 åring här hemma. Bråkar om allt man kan bråka om. Klättrar överallt, slår sina syskon, tar saker från sina syskon, vägrar klä på sig mm. Kan inte minnas att de äldre barnen var så här. Pruttmamma får jag heta många gånger varje dag. Men emellanåt är han ju världens goaste så klart (även om han mest är till salu)

Och tänk på att han behöver positiv uppmärksamhet, intressera dig för vad han gör, beröm när han leker bra tex. så det inte bara blir när han gjort hyss som han får uppmärksamhet. Försök vara steget före, innan han hittar på nåt dumt så du kan avleda det och det inte behöver bli nån konflikt. Om han är van vid dagis kanske han blir understimulerad när han är hemma och inte är helt frisk men ändå pigg.