Längtar ni tills barnen flyttar ut?
Jag och min mans svåger hade ett samtal på ICA Maxi idag. Han tyckte att han knappt kunde vänta tills barnen flyttade ut, och han fick tillbaka sitt liv. Jag känner inte alls så. För mig (och även maken) känns det som att livet BÖRJADE nu när vi fick barn. Jag tycker att livet är så enormt mycket bättre, och att jag bara vunnit en massa, och försakar väldigt lite (visst kan man längta efter tex att få gå på bio, men jag skulle aldrig byta ut mitt liv innan dottern mot det här).
Jag vet att han älskar sina barn väldigt mycket, men funderar över om det är vanligt att känna så.