Jag är i v.8 och är lite nyfiken på hur ni andra som också är i vecka 8 mår?
Springer ni på toa hela tiden?
Jag får kissa oftare när jag dricker nått, men om jag inte dricker så kan det gå några timmar mellan gångerna.
Hur har ni det?
Och hu mår ni i övrigt?
Och hur har ni mått fram tills nu, är det något som förändrats eller försvunnit av symtom eller liknande?
Wööörmi skrev 2008-11-13 19:08:53 följande:
Isabelles85,
Tack för tipset! Både igår och idag mår jag liiite bättre, peppar peppar, men om illamåendet kommer tillbaka igen ska jag helt klart prova dessa tabletter
mitt lilla illamåeende som jag haft kommer allt mer sällan.. tröttheten är si så där.. kan ha och göra med att jag är förkyld också.. jag har inte haft nån "mensvärk" hittils, men nu känns det lite då och då.. jobbigt.
Jag känner verkligen INGENTING. Molvärken försvann för två veckor sen. Trodde, el va övertygad om att barnet va dött. Men i torsdags fick jag se det lilla hjärtat Jag kissar som en gnu på nätterna, speciellt om jag råkat dricka et extra glas vatten, men det är nog allt. Jo lite ömma bröst till och från oxå. Trots att jag vart på vul har jag väldigt svårt att ta in att jag faktiskt är gravid. Jag va tvungen o få be om att se hjärtat en extra gång för o va säker på att de inte va en synvilla 
Glömde skriva att jag är i v 7 + 6
jag går in i vecka 8 på måndag..hänger på här..
själv lämnar jag er, fick mf igår kväll, så det är bara att ta nya friska tag för oss.
Lycka till nu alla med eran härliga resa
Kram på er
glömde skriva att jag hann gå in i vecka 9 (v.8+4)
Hoppar in här med att börja att jag är ledsen för ditt mf "norrlandsgumman" 
jag gick in i v 8 idag o vad jag anser är jobbigaste med gravditeten är denna förlamade trötthet om jag är uppe sennare änn 20:00 då är det rekord några bra tipps om trötheten??
tackar.. vet ni vad läkarn ansåg var orsaken till mit mf??
Jo, min förkylning som jag åkt på.. han ansåg att kroppen helt enkelt inte orkade med att ta hand om fostret samtidigt som kroppen skulle tackla förkylningen.. i mina ögon lät det lite konstigt.. men jag vet inte. Men man ska väl kunna bli förkyld trots att man är gravid - eller? Nåja, det går fler tåg som sagt var.
alltså det är så sjukt-. jag är så nojjig och så. och jag förstår egentligen inte varför jag sökt mig hit till familjeliv igen. för det gör ju inte oron mindre. det är som om jag är säker på att jag har ett dött foster i magen, eller kommer få missfall, eller, eller... allt som jag läser om.
och som någon klok skrev nånstans här, så läser man ju så ofta om missfall att det känns supersupersupervanligt, att i princip alla graviditeter leder till missfall.
folk skriver inte lika ofta om deras icke-missfall.
nåja.
jag är i åttonde vecckan och tror nästan säkert att det dött i magen för några veckor sedan. utan symtom,förutom historier på familjeliv.
nån som känner igen sig?
KRAM
Nostalgica: jag känner så väl igen mig som du beskriver det, sådan var jag också. När jag var på ett första ultraljud för datering (pga väldigt oregelbunden mens) i vecka 12 var jag helt övertygad om att det inte skulle finnas något liv i magen. Jag hade förberett mig så till den milda grad på det sorgliga beskedet att jag blev nästan chockad när jag såg hur den lille krabatens hjärta slog och en stund senare vinkade den med handen och jag bara glodde som ett fån på skärmen. Håll ut! De värsta veckorna är snart över. Jag vet att det är en plåga, men det är bara att härda ut.
Samma här, jag har vart övertygad om detta varje gång jag skulle på vul, och varje gång har de vart en livlig krabat därinne. Gjorde senast ul i v11+3, men fortfarande nojig Kommer nog inte slappna av förrän magen börjar växa.