Jag har en dotter som blir 1 år nu om en vecka. Hon har blivit en helt annan bebis! Från att ha varit lugn och hur snäll som helst har hon blivit ett litet ettrigt monster!!
Det är precis likadant som min syrras barn som är 2,5. Lägger sig raklång på golvet och skriker när man ska klä på henne osv.
Helt otroligt trotsig. Skriker och blr TVÄRARG för ALLT!
Jag har aldrig sett en 1-åring göra såhär!!! Men förhoppningsvis får jag svar från er att det är vanligt?
Ha ha... Jag blir så glad när jag läser om 1års-trots!! Jag trodde ju (dum som jag var) att det är inget trots förrän dom är 3... tji fick jag. Vår 1 åring kan vara ett monster!!! Det var som värst strax innan han lärde sig gå.... sen har det lättat en aning, men det är fortfarande vilda fighter ang. om man får banka på tvn eller inte.... 
Det låter ju skönt att det lättar när de börjar gå. KAN lätta.
Får hoppas på det! Kan ju vara därifrån frustrationen kommer, hon vill gå med det går inte än. Hon springer ju när vi håller henne i händerna, har inte fattat det där med att gå än.
Ha, ha lite komiskt blir det att läsa om alla hyss. Jag märker att även min dotter håller på "att förändras". Jäklar vilken vilja hon har. Att avleda funkar inte heller här. Vi måste byta rum eller hitta ngn aktivitet som öveträffar det hon vill men inte får göra. Inte så lätt!
Det handlar inte om trots utan bara att de lärt sig uttrycka sin vilja. Sunt tycker jag! Sedan blir jag lite ledsen när det skrivs om riktig "trots" i så negativ bemärkelse. Det är ju genom trotset de små markerar sitt eget värde och integritet. Det är ngt positivt (även fast det är skitjobbigt). Det är en jätteviktig process i utvecklingen!
Här är en till med en liten envis 15 månaders! Det blev som sagt bättre när hon lärde sig gå men i samma veva började hon på dagis och fick börja kämpa för sakerna så hon ger sig verkligen inte! Tack och lov ser ju dagis till att hon aktiverar sig och är ute större delen av dagen så på kvällen är hon ganska nöjd med att vara hemma med oss.
Ett exempel på hennes vilja är att hennes morbror gav henne ett chips ifrån ett Prnglesrör en gång. Det röret har vi i en stängd låda med alla kakor. Hon står och pekar och skäller på oss vid lådan varje kväll. Öppnar man den vill hon inte ha ens en kaka utan pekar bara bestämt på chipsen och blir illsur när hon inte får. Slängde röret men nu blir hon ännu surare när det inte är där. Så minne har hon!
ja samma med min son som blir 1 år om två veckor typ
är rikigt trotig när man ska byta blöja och allt och ta på han kläder med han vill inte det..
men det är väl så
haha! underbart att det är fler me den härliga ett års trotsen! den går väl över lagom till två års trotsen=)
Min son blir 1 år om några veckor och är jättetrotsig! För oss kom det strax efter han började gå..
Vi har barnsäkrat hela hemmet men det är vissa saker han bara ska på, tex kakelugnen. Han tittar på mig och söker min blick och springer dit och pillar. När jag nejjar eller ajjar honom skrattar han bara åt mig, eller så början han gråta och slingrar sig ur och springer dit igen. Detta känns så otroligt medvetet, som han testar mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det, är helt slut och det känns som en kamp mellan oss. Har testat allt, ignorera, avleda, bli riktigt arg osv, men inget hjälper.
Han har enormt mycket vilja och är väldigt aktiv. Han kan oxå lägga sig ner och banka huvudet i golvet om han inte får som han vill.
Hur har ni andra gjort i sådana här lägen?
haha min dotter är också ett litet trotsigt sött monster! :P speciellt när man ska klä på och sånt då slänger hon sig raklång på golvet, men det är sånt som hör till antar jag! :D
Håller HELT med om som du skrev att det är mycket negativt laddat med ordet trots. Jag ser det inte som något speciellt negativt, utan mer som en utvecklingsfas. Min sonär GRYMT envis, med det ser jag som en god egenskap. Men ibland blir det jäkligt jobbigt, men det är väl något man skrattar åt när dom större... Eller som man säger " Små barn-små problem, stora barn-stora problem" 
Våran dotter började gå när hon var 10 månader, och jag känner igen dina problem, så på mitt barn har de inte hjälpt att hon kan gå iaf, snarare lite värre. Då hon e kapabel till att göra mkt mer 