Nån annan som läser Harlequin och INTE skäms?

Jag brukar läsa den typen av böcker när jag är sjuk - jag har en eller två kassar tror jag...  I vilket fall som helst precis lagom avancerat när jag har feber eller så.

Har även börjat köpa lite Nora Roberts-harlequin på engelska för att läsa på tåget på väg hem från skolan - bra avkoppling efter en dag med kurslitteratur.

Jag hör också till skaran som älskar harlequin...
(Fast enbart historik)

Casino och Sjärn-Serien går också bra...

Jag fick till och med min sambo att bygga en bokhylla enbart för mina harlequin-böcker...
(Jag ska måla den vit, men det ligger lite på is... och har gjort det i typ 6 år... :)

Bokhylla:
www.familjeliv.se/hem/zasett/gallery/phpmfvfgv.jpg

Just nu går en serie mini-biopics på BBC om just "tantsnusket". Det har gått en om Barbara Cartland och hennes liv (man förstår att hon blev som hon blev), en om förlaget Mills&Boon, deras läsare och en av deras mest aktiva författare på sjuttiotalet och den här veckan skulle det handla om något tredje fenomen i genren som jag inte minns just nu. Brittiska "intellektuella" tar både genren och dess läsare på allvar även om den ängsliga medelklassen fortfarande är generad över sin konsumtion av den.

Jag tycker det är intressant att det är just kvinnors rekreationsläsningsvanor som ifrågasätts på det viset. Det finns ju en motsvarande, lika så kallat "torftig" genre, som riktar sig till pojkar och män som inte alls väcker lika starka känslor hos självutnämnda intellekt. Min brors bokhylla var full av Casca, Bill och Ben och diverse illa skrivna krigsromaner som gavs ut enligt samma löpande band som Harlequin. Jag läste även dem, eftersom jag hade en omättlig bokslukarålder så jag kunde konstatera att det handlade om samma sak. Trots det har jag aldrig stött på någon som pekar på en mans bokhylla och säger "Men gud, har du Casca i bokhyllan? Hur kan du läsa sån skit?"

Hi, hi! Vilken kul tråd att hitta!

Jag är helt såld på Harlequin och liknande böcker! Först på senare år som jag har slutat skämmas för att jag läser "kiosklitteratur" och helt enkelt gillat läget. Håller med er att man kan få ganska mycket konstiga blickar när man inte läser senaste Nobelpristagaren och alla klassikerna en gång i veckan (särskilt när man är civilingenjör - man förväntas vara så fruktansvärt intellektuell vilket jag absolut INTE är). Mitt argument är att jag blir lycklig av att läsa lyckliga historier som inte är alltför komplicerade, de bara flyter in i hjärnan...

Har förpassat alla böckerna till en garderob (som är 3/4 full) och lovat maken att boksamlingen aldrig skall få växa ur garderoben (fasar för den dag jag måste börja göra mig av med böcker!). Tyvärr "passar" inte Harlequin i vanliga bokhyllan.

Gillar framför allt Passion, Lust och Historisk, men absoluta favoriten är böcker på engelska. Haft lite tur och varit i USA några gånger de senaste åren och kunnat bunkra upp lite. Såååå mycket större urval i USA! Kan annars rekommendera Jude Deveraux (om ingen annan hunnit göra det än). Kanonbra författare - framför allt historiska romaner.

Jag tycker att hela Harlequinfenomenet är spännande i sig - man behöver inte älska böckerna för att se att det pågår nånting spännande och intressant där. Att stänga av sig för vad det handlar om är ju att missa en stor del av vad som får ens medmänniskor att ticka.

Jag har just lärt mig att Harlequin äger Mills and Boon, så det är egentligen samma böcker, men här ges de fortfarande ut som M&B eftersom namnet är inarbetat.

Renstjärna: en av Harlequins marknadsidéer är att en given titel bara ska finnas tillgänglig i handeln en viss tid, vanligtvis en månad (tre månader om man beställer från förlaget) - sen köps osålda exemplar tillbaka av förlaget och förstörs. Populära titlar kan återtryckas "på allmän begäran", men många läsare har sina egna favoriter som inte nödvändigtvis återtrycks.

Ibland kan man se gamla Barbara Cartland etc. hos bokhandlare, men när man ser gamla Harlequintitlar så är de oftast second hand, eller så är de uppköpta från ett konkursbo som inte brytt sig om att skicka tillbaka enligt kontrakt. Det kan alltså vara svårt att få tag på en gammal favorit igen om man gör sig av med den. Tänk på det när du sållar. (Vem vet, någon därute kanske är beredd att ge dig en hundring för en specifik favorit bland dina titlar.)

Själv är jag inte - och tänker inte bli - plusmedlem. Men om någon av plusmedlemarna skulle lägga upp en omröstning där de frågar Harlequinläsarna vilken av undertitlarna (Historisk, Superromans eller vad de heter i Sverige, etc.) de gillar bäst så skulle jag definitivt vara intresserad av resultatet.

Medan jag letade runt upptäckte jag att de verkligen har grenat ut sig i den engelskspråkiga världen: visste ni att det finns en "Harlequin Ginger Blossom", som består av romantisk Manga i USA?

Oh, jag alskar Jude Deveraux! Har (i USA) har vi en jattebra affar med begagnade bocker som har MASSOR av Harlequin. Hylla upp och hylla ned. Jag alskar de historiska romanerna och min man bara skrattar at mig nar jag kommer hem med dem. Han (och jag) kallar dem for mina "loin cloth" bocker, eftersom den manliga huvudpersonen alltid gar runt i en "loin cloth"!

whatthebutlersaw: Usch, prata inte om att göra sig av med favoriter! Hemska tanke! Jag har nån form av hamsterådra i mig som göra att jag inte kan göra mig av med böcker (tror att jag har gett bort totalt 10 Harlequin under alla år och då har de varit USLA!). Men jag har ju faktiskt 1/4 garderob kvar att fylla... Tänk vad många böcker som får plats där!

I övrigt är just 2:nd Hand räddningen - om jag inte handlat där skulle jag ha ruinerat mig på Harlequin! Alla "vanliga" böcker jag köper kostar alldeles tillräckligt för att fylla bokbudgeten.

Jag köper många på loppisar :)

Jag läser bara historisk och helst de som utspelar sej på 1800-talet..

Snart är det dags igen för ett paket på lådan..Bör komma idag :)

Helgen är räddad :)

Då ska ni inte skämmas för att följa FL-novellen från början.