Någon annan som blivit lurad/tvingad till abort.

Fy va tråkigt att det ska vara så där. Men han måste ju vara en riktigt sjuk människa, eller psykopat =( Hoppas att han ändrar sig eller att ni nån dag kan få slippa honom iaf. Starkt av dig att sätta den gränsen mot honom och att du har soc på din sida, det gör mycke.

Min kille är snäll idag, han har faktiskt konstigt nog sett fram emot det här barnet hela tiden, tror att han fick nåt slags uppvaknande iom mitt missfall förra gången. Det är mest jag som kan ha svårt att släppa hur han var då. Det var som om känslorna svalnade en stor bit och jag kan inte riktigt komma tillbaka till hur jag kände innan.
 
Tack, jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning :)
Kram

Åh, vad "skönt" med en sån här tråd! Jag har så länge velat prata om min abort, men det har aldrig funnits någon att prata med, som verkligen förstod vad jag gick igenom..

När jag var 18 träffade jag en kille, helt underbar. Allt kändes SÅ rätt och vi funkade så oerhört bra ihop.
Så, efter 4 månader tillsammans blev jag gravid och han förändrades totalt. Jag ville behålla barnet, då jag är emot abort (självklart finns det tillfällen då en abort borde och ska kunna genomföras). Jag såg fram emot att bilda familj med killen, har alltid velat ha barn.
Han kallade vårat barn för parasit och sa att han aldrig skulle prata med mig igen om jag valde att behålla barnet. Han skulle aldrig förlåta mig, ingen skulle vilja ha mig, blabla.

Så jag gjorde aborten, och gud vad jag grät! Det som sårade mest var att han inte ens kom och höll mig i handen när jag låg på sjukhuset och gjorde aborten. Jag var så ensam och rädd, och framför allt förödmjukad. Kände mig så svag och patetisk. Ska aldrig låta någon fatta beslut åt mig igen! Och framför allt, så tänker jag aldrig någonsin göra en abort igen.

Så, nu har jag skrivit av mig... =)

Kanske ser dumt ut det jag kommer skriva men samidigt känns det skönt att det finns mer som blivit lurade/tvingade.
Så man har någon att dela med sig med det som hänt.

Självklart önskar jag ingen annan detta inte ens min värsta fiende. Att bli av med att barn man älskar från första stund mot egen vilja är jätte jobbigt. För mig är det nu lite mer än två veckor sedan och allt känns enormt jobbigt.

Vissa stunder skulle jag vilja slå honom och göra allt för att förstöra hans liv.

Jodå, här är en till som blivit lurad till abort. Samma dag jag kom hem, sa han att det var slut. Lämnade mig och de barn vi hade tillsammans. Många år sedan, och jag kommer aldrig någonsin förlåta honom! Jag är kanske elak, men jag känner skadeglädje över att han och nuvarande(hade en däremellan som han fick barn med), aldrig fick några barn tillsammans. Rätt åt honom, eftersom han lurade/tvingade mig!

Men snälla vännen....klandra dig inte själv. Du var i en känslig situation och var utsatt för psykisk misshandel. Att vara gravid är också emotionellt uttömmande och väldigt väldigt påfrestande. Man är inte vid sitt fulla sinnes bruk...jag var det iallfall inte när jag var gravid och hade jag bott i Sverige vid tillfället hade kanske jag också övertalats/tvingats till abort. Men jag jobbade vid tillfället i ett land där abort var mot lagen och för det kommer jag vara evigt tacksam för. Hur som helst...DET ÄR INTE DITT FEL. Du har INTE dödat ditt barn! Hade du bara fått det hjälp och det stöd du FÖRTJÄNAR så hade aldrig detta hänt. Det är din kille och det är samhället som har svikit dig. Sörj ditt förlorade barn...men klandra inte dig själv för aborten. Du var som sagt i en mycket känslig situation och du pressades till det. DET ÄR INTE DITT FEL!

Har varit med om liknande nyligen. Va gravid o ville själv behålla barnet. Den jag hade träffat va det över med. Men blev lovad att han skulle ge allt en ärlig chans om jag tog bort . Tog inte många dagar innan det inte gick att få tag på honom o han hade träffat någon ny. Känner mig sjukt lättlurad o kränkt att någon ens kan tänka dig att gå så långt. 

Ingen av er blev "lurad" till abort. Ni gjorde helt medvetna val att göra abort. Fruktansvärt sorgligt att ni gjorde de valen med hänsyn till andras vilja istället för er egna. Det är bara att beklaga att ni inte stod på er och följde era egna hjärtan. Likväl tog ni beslutet och har ansvar för det.