Jag är själv uppvuxen i en invandrartät förort och har aldrig pratat sk "blattesvenska". Jag kan härma det, men jag har aldrig pratat så, ens med mina kompisar.
Det stämmer inte alltid att "flertalet" från dessa förorter pratar så, det beror snarare på i vilka kretsar man umgås. Eftersom de flesta utomstående, uppfattar det som en brytning snarare än en dialekt, uppfattas det inte som något konstigt när någon som "ser utländsk ut" pratar så. Många tror dock att personen bryter, inte KAN prata "ren" svenska etc. Ser någon "svensk" ut och pratar så, uppfattas det som att den försöker härma "ghetto-snacket" för att verka cool eller nåt.
I vilket fall som helst är "blattesvenskan" ofta stigmatiserande.
Jag tycker att "sociolekt" är ett bra ord. Blattesvenskan är ju inte en brytning i egentlig mening, eftersom många som talar så är födda i Sverige, ibland av svenska föräldrar. Men det är inte heller en dialekt på samma sätt som skånska, norrländska eller stockholmska är. Dessa är mer kopplade till geografi, vanliga över ett större område och talas i flera sociala skikt, även om de kanske inte är lika utpräglade i de högre klasserna. Men det finns trots allt många i över- och medelklassen som helt eller delvis talar dialekt. Tre spontana exempel: Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson har alla ganska utpräglade dialekter, fast många kanske inte tänker på det. Persson är sörmlänning, Olofsson norrlänning och Reinfeldt LÅTER i alla fall som en infödd stockholmare...
Men hur många från över- och medelklassen pratar "blattesvenska"? Det existerar knappt, vare sig de har utländskt påbrå eller ej. Blattesvenskan är alltså en typiskt social dialekt, mycket mer än en geografisk.