Vi transplanterade !

Ojdå, det lät inte kul. Och inte så roligt heller att man inte kan hitta orsaken till det.
Hoppas du får någon klarhet i vad det kan vara!

Tomcar

Bebisverkstan ja...jag går omkring och är skengravid för jämnan

Omnipaque clearence (som det heter egentligen på ett ungefär): Man får en kontrastvätska insprutat i blodet och ett par timmar efter tar man ett blodprov och ytterligare nån timme senare ytterligare ett. Ett mycket bra sätt tydligen att kolla njurens funktion.
I några år så tog dom bort det här testet och körde med bara blodprov och då bara ett men sen kom dom på att det inte vara lika bra som omnipaquen så förra året börjad dom med det igen.
Jag gör mina årskontroller på mitt hemsjukhus. De första tre eller fem åren åkte jag dock ner till Göteborg.

Cellprov ja. Sådana blir man ju kallad till vart tredje år eller nåt sånt. Dumfeg som jag är så har jag alltid struntat i dem. Men nu har jag bestämt mig för att gå när jag blir kallad. Det är ju inte kul att göra men det är ju än mindre kul om man skulle missa att man har cancer...

Den 29 dec var det tre månader sen jag tog sista sprutan. Så rent teoretiskt är vi nu utan skydd. Men de säger att de kan ta upp till ett år innan ägglossningen kommer igång igen. Väntar väl in första mensen innan man vågar hoppas på nåt iaf

Ärrersättning?
Kan man inte få det bara om ärret på nåt vis är missprydande? Att det inte riktigt läkt som det ska eller att de misslyckades med "sömnaden" och det blev mycket fulare än vad man behöver acceptera?
Jag har blivit opererad en hel del i mitt liv och har en massa (eller iaf 5 på magen/buken. Brukar säga att jag har ärr i alla vädersträck . Gud va rik jag skulle ha varit nu om jag begärt ersättning för alla dem .

Skämt å sido, jag har faktiskt ingen aning vad man kan få från försäkringsbolaget. Då jag inte har något missprydande ärr (fast det är klart, inget ärr är väl kul hur det än ser ut men det är ju inte så det räknas) så har jag aldrig tänkt på saken.

När jag tänker efter så har jag för mig att min mamma sa nåt om att jag kunde söka ersättning. Men det var ju 17 år sen så jag minns inte så noga. Hur som helst så kan man väl nog inte komma så här långt senare...
Nåja, jag har inte varit medveten om detta förrän nu så jag ska inte vara bitter .

Tomcar

Kul att du hade en bra semester! Hoppas vi får se lite bilder

Jag hade en hel del uvi förrut men när jag slutade använda stringtrosor för sisådär 8 års en så försvann också uvi:na. Låter konstigt kanske men jag ser liksom ett samband där. Hur vet jag dock inte.
Ibland har prover visat på bakterier och de har frågat om jag känt av någon uvi men det har jag inte gjort. Konstigt eftersom man ju oftast känner när man har det.

Sola ja, tänk om man kunde vara lite mer försiktig. Har varit utomlands några gånger och då ligger man ju där på stranden...Fast jag är inte något fan av att ligga och steka mig, tycker inte om när det blir för varmt så det blir ju inga långa stunder i solen. Men även korta kan ju vara farliga för oss. Men det känns ju som att åker man till solen så vill man ju ta del av den också. Fast jag har lovat mig själv att bli mer försiktig. Hellre kritvit än hudcancer brukar jag tänka...

tomcar

Mensen har inte kommit tillbaka än så det händer inte något än så länge. Men det har ju bara gått en månad.

Kom på en sak apropå att vara kritvit på sommaren. Man kan ju använda brun-utan-sol-kräm

ovebrink

Grattis!

Jag är njurtransplanterad och har en son på 2,5 år. Vi planerar ett syskon och nu bara väntar vi på att min mens ska komma tillbaka efter att ha slutat med p-spruta för ett tag sen.
Fast vi är medvetna om att det kanske inte hinenr bli något. Jag har haft min njure i över sjutton år och jag fyller 35 i höst. Inte två helt perfekta saker med andra ord...Fast min njure fungerar utmärkt och det finns ju dom som är långt över 40 när de får barn så vi ska ju inte se loppet som kört .

Marija79

Det är inte många inlägg som fått mig att gråta under de åren jag varit medlem men nu är det nästan nära (fast jag vill såklart inte att du lämnar tråden av rädsla för att göra oss andra ledsna, bara så du vet! Som någon sa så är det bla därför tråden finns, för att vi ska kunna få ur oss det som tynger oss och få stöttning.)
Har själv inte varit i din sits men kan ju ändå tänka mig in i hur det måste kännas. Rädslan över att inte finnas där för sina barn för alltid.

Massor av kramar.

Har fått meddelande från FL att två av mina inlägg här har anmälts och därmed tagits bort.
Vad jag vet så har jag inte hängt ut någon utan bara refererat till något en annan redan skrivit.
Ber om ursäkt i alla fall för det obehag jag skapat.

Apropå järntillskott.
Jag fick järn intravenöst när jag väntade sonen. Har alltid haft lågt blodvärde (kring 100) men då blev det extremt lågt. Kring 78 när det var som lägst. Fick järn en gång i veckan.
Nu ligger det på 105, inte högt men men, man lär sig leva med det.

Tog prover för två veckor sedan och i torsdags var det dags att träffa min läkare (som jag gör var tredje månad). Proverna såg bra ut sa hon. Jag nämnde mina onda leder som jag brukar ha ibland samt att jag börjat känna av gikten jag har i ena stortån (är inte skönt att ha kan jag tala om!). De ska kolla...hm vad heter den nudå...nånting på syra..Jaja, är den nivån för hög kanske dosen måste ändras. Ev ska jag få minska på kortisonet för att lindra värken i lederna och mina svullna anklar. Läkarn tyckte jag skulle börja använda stödstrumpor för anklarnas skull. Jisses, sådan hade jag när jag väntade Isak och fötterna var stora som fotbollar. Dom var inte så fina men man behöver ju inte köpa Apotekets . Det finns ju sådana som ser ut som "riktiga" strumpor.

Har blivit bjuden på utlandsresa av mina föräldrar. Så i maj åker jag och Isak en vecka till Turkiet! Ska bli så härligt! Min mamma och min moster ska med men dom blir där i två veckor (lyllosar) plus en kusin till mig som också ska vara där i en vecka. Det blir skoj. Längtar! Hm, tror jag måste ut snart och jaga bikini (har lite konstiga mått så det brukar vara svårt att hitta)
Maken får vara hemma. Var lite rädd att han skulle bli avis eller undra varför inte han får följa med eller så men han tyckte bara det var skoj att Isak och jag skulle få åka iväg. "Far och flyg ni" sa han

Det var bara under graviditeten som jag fick extra järn. Och någon vecka efterråt också om jag inte minns helt fel. Förlorade lite blod under kejsarsnittet (fick två påsar på observationen) så det behövdes någon järninfusion även efterråt medan jag låg på BB.

Nej, den vill jag inte glömma. Har f.ö. lagt en påminnelse om serien i min mobil (har alltid saker på g i mobilen så slipper jag ha dem i huvudet ).