"Augusti 2006-mammorna"

Kikar in.

hej allihopa,

sitter med vilmer i knät. han är riktigt förkyld så det har varit ett par jobbiga nätter med lite sömn och en hel del oro.

förlossningsberättelse,

förlossningen startade troligtvis på måndan för två och en halv vecka sedan då jag körde fast bilen hos mamma och var tvungen o gå ut o skotta loss bilen med hjälp av två snälla gubbar. efter det fick jag ont i magen, men fattade inte riktigt att det var värkar. det högg till nån gång ibland i magen. när jag kom hem på em så kom det allt oftare och vid fem-tiden skickade jag ett sms t sambon att jag hoppades att han skulle komma hem i tid eftersom jag hade ont i magen. fattade fortfarande inte att det var värkar. ringde förlossningen för att jag kände mig orolig att nåt var fel och de sa att jag kunde komma in på en kontroll.

pratade med bästa kompisen o då noterade jag att det var 6 min mellan huggen i magen och vi diskuterade om det kunde vara värkar, men jag kände mig fortfarande tveksam. sambon kom hem och jag gick o viladde, men huggen fortsatte så jag sa till sambon att vi borde åka in på en koll. hade ju tid för planerat snitt d 4 december pga sfinkter ruputur med viggo. lämnade viggo hos mormor. i bilen noterade vi att det var 3 minuter mellan smärtorna som gjorde ondare o jag misstänkte att det var värkar men jag kände mig inte mentalt förberedd, var i vecka 37 plus tre. ctg visade att det var värkar och vi blev inlagda för att skjuta upp snittet till dagtid. jag fick bromsande medicin och smärtlindring. vid 23-tiden började värkarna göra riktigt ont så att det var svårt att uthärda tyst. jag fick mera mediciner. framåt morgonsidan hade jag öppnat mig så mycket att det beslutades för ett akut snitt. 7.32 föddes vilmer. han hade svårt att andas o skrek inte. apgar score var 4 och han fick ventileras i 8 minuter. jag fick träffa honom snabbt efter 20 min och sen kördes han till neonatal för övervakning i 4 h medan jag låg på uppvaket. jag fattade dock inte förän jag läste journalen att han var så dålig när han föddes.

vid 12-tiden kom jag till familje-bb och då kom vilmer till mig. jg var fortfarande mycket trött av morfinet men återhämtade mig snabbare än efter den vaginala förlossningen med viggo. dag två fick vilmer återvända över natten till neonatal pga skakninar, men det bedömdes inte vara nån fara. vi åkte hem på fredag eftermiddag samma vecka. vilmer är så härlig och viggo accepterar honom så bra.

Kikar in igen. Läser och undviker ekonomifrågan.

Håller på att färga håret, brunsvart. Har många gråa strån...

Just det, vill säga att jag fick ta Fragminsprutor efter snittet (som jag var lite rädd för). Jag fick ge mig själv hemma också. Och jag gjorde tekniskt tvärtemot hur jag ger patienter. Istället för att sticka snabbt, tryckte jag in nålen långsamt och tyckte att det kändes helt okej.

Nån som vet om det finns nån lägre åldersgräns för bärsele?Vilmer är tre veckor imorgon - är det okej att bära honom i bärsele?

puss: hur vet jag att det är okej för hans huvud??

Ska iväg på Luciafirande på Viggos dagis idag och tänkte att det skulle vara enkelt att ta Vilmer i bärsele, men jag tar mjukliften istället.

jag tänkte köpa mer lego till viggo, för det leker han mycket med. en bok har jag köpt också. vilmer får nog kläder. han kanske får ett babygym också om jag inte får låna syrrans.

det blir nog många klappar fr farmor farfar och lite mindre fr mormor.

Mirme: har faktiskt funderat på bärsjal men har ingen aning om hur man gör med dom.

Viggo somnar senare och senare . Ikväll blev det 21.40 och då har både sambon o jag ledsnat för länge sedan. Så skönt det var när han somnade strax efter 19. Visserligen vaknade han tidigare också, men det är att föredra. Sova 19-07 är bra tid tycker jag.

Puss: jag tycker inte du ska ta åt dig av de kommentarer som skrivs angående vårdnadsbidraget. Det är inte kritik mot dig utan mot systemet, som jag tolkar det.

jag var med om nåt hemskt förra veckan. vilmer var riktigt förkyld och hade jobbigt med andningen samt kaskadkräktes så bvc skickade oss till barnakuten. det gick bra där, vilmer hade en infektion, men inget att oroa sig för. när jag sen satte mig i bilen o väntade på att sambon skulle ringa blev jag vittne till händelsen som inte går att sudda bort ur hjärnan. en bil kommer körandes och tvärbromsar mitt på gatan utan att köra in till vägkanten. föraren slår på fyrblinkers. ur baksätet skyndar en pappa ut. han håller ett barn i famnen. pga att pappan uppenbarligen har bråttom tappar han greppet om barnet som helt livlöst, lealöst och kritvitt i ansiktet flyger bakåt, innan han fångar upp det i luften. det finns inget liv i barnet. modern hoppar ur framsätet och skriker. mamman och pappan springer in på barnakuten. barnet var ca 2-4 år. jag kan inte släppa bilden av det här barnet som troligtvis var död eller döende. skulle så gärna vilja veta att han klarade sig ändå. jag grät hela vägen hem o i flera timmar. det var så chockartat,