För oss singlar!

smilla: usch, stackare! Låter som om du har det ganska tufft nu.
Jag förstår att du tvekar över barnet. Jag menar, man vill ju ha barn med någon som man känner att det kommer funka med. Sen om det gör det eller inte, det kan man ju inte vara säker på. Men det ska ju iallafall kännas så när man bestämmer sig.

Men vill du verkligen ha tillbaka exet? Du har ju skrivit att det inte skulle funka ändå. Att du inte skulle må bra. Men jag förstår dig precis. Jag är lika svag jag... Men vi måste verkligen tänka på oss själva nu. Vad mår vi bäst av? Vi vet ju att vi kan bli lyckligare med någon annan. Det fanns ju ändå en anledning till varför det tog slut.
Jag blir så arg på folk som gör slut med sin tjej/kille, men som ändå inte kan släppa taget. Utan de vill att man ska finnas där ifall de ändrar sig. Faan, de har ju gjort sitt val, eller hur?! Då får de väl stå sitt kast!
Jag skulle bli jättearg om mitt ex skulle ändra sig. NU vet jag ju att det aldrig kommer hända. Vi är ju liksom inte bara en leksak man kan välja bort ett tag och sen börja leka med igen. Vi är ju riktiga människor med riktiga känslor!!

Vad arg jag verkar. Men det är inte så farligt. blir lite upprörd bara...

Men smilla, tänk först igenom hur du vill göra med barnet. Det är ju prioritet ett nu. Sen får du väl se hur du vill göra med den nya killen.
Du vet ju lika bra som jag att när man är i en svacka så är man ju villig att offra allt och ta tillbaka det liv som man ändå inte trivdes med. Vi måste vara starka!!!

Massor av kramar!!

smilla: ja, det är ju verkligen så. Man saknar ju tryggheten att ha någon. Men vi MÅSTE ju inse att det inte är något liv. Det är väl tur att man kommer ur sina svackor helt enkelt

Jag tycker absolut att du ska gå och prata med någon. Jag vet inte själv vad jag skulle göra. Precis som du säger så har man ju åldern inne, man har bostad, fast jobb osv.
Om jag skulle råka ut för det så skulle jag nog ändå behålla det. Skulle inte göra det om det blev till på ett one night stand. Men har man känslor för pappan och man känner att det kan bli något. Då skulle jag nog behålla det. Vill han ha det så kommer han ju ta sitt ansvar även om det inte skulle hålla mellan er. Och det tycker jag är det viktigaste.
Nåja, ta kontakt med en kurator och prata.

Kramisar!!

smilla: samma här!! svackorna är kanske en halv dag bara. Det är såååå skönt!! Så nu känner jag verkligen att man kommer fixa det här. Börjar så smått känna att jag nog skulle kunna bli kär igen . Visst är det fantastiskt vad man klarar av?! Trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna leva utan honom. Men det fixar jag galant
Jag tror nog också att det hjälper att man fortfarande är vänner. Annars tror jag man kan bli bitter över allt. Om man skiljs som ovänner...

Smilla: Vad härligt det är att ha någon som vet precis vad man går igenom!!

Jag tror nog absolut att ni kommer att fixa det. Bry er inte om vad folk kommer säga. Det viktigaste är ju vad ni känner. Tycker absolut det låter som om det kommer gå väldigt bra. Jag tror risken att ni kommer ångra er är ganska stor om ni gör abort...

Kram!

vackrastarflow: Det låter ju riktigt bra det där Hoppas det blir något nu då. Håller tummarna

Smilla: Ja, du ger mig ju hopp
Det jobbigaste nu tycker jag är alla minnen. Jag menar, man blir ju påmind om honom hela tiden. Resor man gjort, filmer man sett osv... T ex, vi var ju i New York i sommar, hade det hur bra som helst på semestern. Men dan efter vi kom hem gjorde han slut. Så nu varje gång jag ser nåt om New York så hugger det till i hjärtat. Det tycker jag är absolut jobbigast! Men det går väl över det med? Jag vill att man ska kunna kolla tillbaka med glädje bara och inte känna en sorg...
Jag VET ju att jag mår sååå mycket bättre nu. Men saknaden är riktigt jobbig ändå. Det är verkligen svårt att ta till sig att man aldrig kommer leva med den personen något mer. Vilket hårt slag det är egentligen! Att man klarar av det är ett under!!
Men jag ska verkligen bara försöka titta framåt nu istället för att bli sentimental och tänka på allt vi gjort. Då kommer jag bli galen. Sen någon gång, då klarar jag säkert av att se tillbaka med utan att bli ledsen. eller vad tror ni?

Kram!!!!

Mjukisvicki: Då har du fullt upp med packning nu då Men vad härligt att flytta!
Själv börjar jag bli lite trött på det nu... Flyttade ju till huset i juni och nu i augusti flyttade jag till lägenheten. Så nu tänker jag bo här ett bra tag!

smilla: ja, det gäller nog bara att ha tålamod och inte bli så rädd när man känner sig deppig. Det blir ju bättre och bättre! Idag är en riktigt bra dag

Ikväll ska hela min familj till badhuset med mina små syskonbarn. Ska bli riktigt roligt. Sen åker vi hem till mina föräldrar och äter. Ska bli skönt att bara ta det lugnt. Det är det här som är anledningen till att jag vill bo nära min familj

Men jag har tyvärr ett problem.... Det finns nämligen en kille på jobbet som får mitt hjärta att hoppa lite extra Har kännt så i 2,5 år, sen jag började alltså. Men jag var ju inte singel då... Men nu när jag väl är singel, så har jag inte en aning om om han är det... Det är inte så att jag träffar honom så ofta heller så jag kan flirta
Jag får väl fortsätta fantisera bara helt enkelt

Ha en underbar helg allihopa!!!

smilla: vad jobbigt att du känner så. men jag förstår dig, man vill ju att det ska kännas helt rätt. Men hur ska ni göra med barnet? Har ni pratat något mer om det?

Daddy XL: Skönt att ni kan umgås ändå. Är ni båda överrens så funkar det ju bra

Själv är det väl ganska ok. Känner tyvärr att jag saknar honom lite. Pratade med honom igår. men då kändes det bra. Men grejen är att jag tömde det sista i huset igår. och då blir man ju lite extra påmind om allt. Vill bara att allt ska vara klart med huset nu, så man inte behöver sätta sin fot där igen. Men det ska ju städas och grejas först. Så jag får väl pinas ett tag till tyvärr...

Vacrastarflow: Vad har hänt????

Cinzano: ja, man vill ju bli klar med allt, men ändå känns det tragiskt på nåt sätt. Skumt!
Nåja, det kommer säkert bli jättebra till slut

vackrastarflow: Vad tråkigt!! Usch, man blir ju så besviken...

Själv håller jag på att falla tillbaka i en liten depp-period känner jag. Kan verkligen inte sluta tänka på honom. Och han är ju såå trevlig mot mig hela tiden. Visst, det känns ju jätteskönt. Men man kan ju inte sluta tänka på hur det skulle vara om vi blev tillsammans igen. Men jag vet ju att det inte skulle funka. Ingen av oss är ju villiga att offra våra drömmar. Faaan, att det ska behöva vara så här!! Jag känner att jag skulle kunna ge upp mina drömmar just nu. Men det skulle ju bara återkomma senare. Och då får man ta smällen då istället. Det är ju inget man vill. Så det är väl bara att klara av svackorna och sen gå vidare... Vet ju att det blir bättre!

Ja, vi får hålla ihop! Så skönt att "prata" med folk som vet vad man går igenom.
Visst är det skrämmande att allt kan verkligen rasa på några sekunder bara!!
Men vi får tänka så att de är verkligen inte värda oss!

Jag har en dejt!!!!!
Jag skrev ju om killen på jobbet som jag var intresserad av.. Nu mailade jag honom och frågade om han ville fika. Och det ville han!!!

Vad bra det känns!!!

Pratade även med exet senare och då sa jag att jag hade dejt. Det tyckte han var jätteroligt! Han vill ju att jag ska bli lycklig. Så allt känns verkligen jättebra!

Sen får vi ju förstås se om det leder till något. Men han verkade ju intresserad iallafall

Smilla: hur går det för dig??

kram