Ensamtid??? Ursäkta???

Jag tycker det är helknasigt att en tio ens uttrycker att han vill ha ensamtid med sin pappa. Ni är ju en familj som skall fungera. Pappa/son aktiviteter passar väl bättre under en helg tex. Men lika viktigt är ju att du och sonen i så fakk också får ensatid med varandra., för annars tror jag det blir en makt kamp. Jag fattar inte varför man inte kan njuta tillsammans som en familj.

Jag tycker inte heller att handlande o bilåkning är kvalitetstid MEN är det verkligen vanligt att en 10-åring ber om ensamtid? Att de använder de orden? Tycker det låter lite konstigt.. Sen behöver alla barn ensamtid men det kan ju inte bara när de vill, och jag kan förstå att de vuxna vill prata lite när man precis kommer hem. Även bebisen behöver ju sin pappa... En prat/lässtund vid läggdags eller lite roligare läxläsning, mysa i soffan med pappa medans mamma badar/lägger bebisen kan ju vara perfekta stunder av pappa - son tid.
Sen tycker jag att du låter väldigt hård i din TS, men det kanske bara var i stundens irritation?

Vuxnas tid brukar vara på kvällen,oftast när barnen somnat??
Om barnet är äldre och lägger sig senare kan barnet gå till sängs en viss tid,tex 20 eller 21 beroende på om skolan är nästa dag och hur gammalt barnet är.

Mina barn la sig kanske 21 i den åldern,och låg och läste en stund.

Ja, stundens hetta litegrann

Jag frågade min sambo vem som lärt barnet ordet ensamtid men han visste inte.
Han läser läxan tillsammans med pappan i köket under tiden pappan gör mat, de brukar spela spel under tiden jag nattar bebisen och barnet sedan innans nattning som pappan sköter brukar vanligtvis ta ca 10-40 minuter med prat om dagen, morgondagen, funderingar...
Så tid får han och jag kan inte förstå detta nya behov av "ensamtid" som han redan får???!

Men är det verkligen fortfarande okej att på eget bevåg som 10-åring aktivt försöka stänga ute mig?

Beror väl på. Inte hela tiden samtidigt kanske han saknat sin papa mycket den veckan (har ni VV?) som han inte träffat pappa. Även om ni är en familj är det ju i första hand pappan barnet vill träffa gissar jag

Prata med din man om detta.
Kom fram med en lösning som passar alla.
Låt pappan och barnet gemensamt bestämma sin tid ihop.
Tex 30 minuter varje kväll innan läggdags,och extra på helger med nån aktivitet,nöje,spel,eller annat.

På detta vis stängs du inte ute,det är ju så du upplever det nu.Vi hade rutiner varje dag,ibland blev det extra på vardagen.Tex så kände jag stor lust att göra nåt som mitt barn älskade,så då började vi baka mitt i allt.

Ja, det låter ju onekligen som han får ganska mycket ensamtid.. Min sambo har två barn och visst gör han saker med dem en och en, men inte varje dag, i 10-års åldern brukar de ju dessutom ha både aktiviteter, kompisar o läxor, så det blir inte så mycket tid över. Här är det kvällsstunden som är det viktigaste, då pratar de lite, när de var mindre var det även läsning.

Sen måste ju tiden fördelas mellan alla i familjen, ena dagen kanske det inte blir någon och andra dagen flera timmar. Stackars pappa som är så populär

Zaria skrev 2008-12-18 23:36:35 följande:

Ja vi har vv.
Barnet hade varit hos oss sedan söndagen så pappa var inte direkt någon nyhet
Barnet vill mest träffa pappan ja, det har jag förståelse för.
Precis som jag har förståelse att jag vill kunna ha tid med den man jag valt som far till mitt barn utan att han ska bli ivägdragen in på ett rum bara för att hans barn sedan innan som redan får mycket tid vill ha mer tid utan mig.
Känns inte okej att barnet ens har de tankarna, kommer ta upp det vid nästa tillfälle och fråga barnet varför han vill stänga ute mig.
Pappan satt i soffan och barnet sedan innan satt lutad emot honom, så det var inte så att han ens gick ut från rummet då jag kom hem.
Hela situationen var jättekonstig, som ett slag i ansiktet på något sätt, ett övertramp i vad man kan och inte kan göra.

Jag tycker snarare det låter som det är upp till dig och din sambo och att det är ni som skall prata. Nu vet jag inte vilken relation du och hans barn har,men det skulle lätt kunna bli så att du utmålas "som den stygga styvmamman" om du pratar med honom.

Däremot tror jag att både du och din sambo behöver planera lite, kanske att barnet får lite extratid varje dag med pappa, inte timmar varje dag men iaf någon liten sak och sedan gör man de stora grejerna någon gång under helgen.

Tycker även du skall överlåta till pappan att prata med sonen, fråga hur han känner när han kommer, vad han vill, vad han tycker om dig,kanske tom han själv har någon idé?

Jag får lite känslan av ditt inlägg som att både du och bonusbarnet slåss om pappan som inte riktigt vet hur han skall hantera det.

Kan även betyda mycket för bonusbarnet om även du och han hade lite egentid?
Så han känner mindre konkurrans om pappa samt att ni får en bättre relation (nu bara skriver jag utifrån vad jag läst,jag vet ju inte alls hur det funkar på riktigt hos er) Men tror det blir mindre konkurrans om bonusbarnet vet SIN pappatid,öppenbarligen är det ju något som är viktigt för honom eftersom han testar att stöta ut dig

Hur som helst Lycka till